Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och regnet faller på min kind
som om det tunga tårar var...
Hvad hvirflar där? — hvad är det, hvad,
som trår med gula höstlöf dans?
Jag fångar det — ett pappersblad,
som mist för länge sen sin glans.
Men höstens regn ej plånat ut,
hvad pennan en gång skref därpå —
skref i en jublande minut:
din är jag — din för evigt då!
För evigt! — Hvilka stora ord,
när allting vissnar bort och dör,
när allting blir till stoft och jord —
hvarför ”för evigt” då — hvarför?
Likväl — du stackars vilsna bref,
att hånas så är du för godt!
Det hjärta, som en gång dig skref,
det var för ungt, för barnsligt blott.
När du, som jag, har höst från höst
hört vindens hopplösa förbi,
skall också hjärtat i ditt bröst
som eko stämma in däri.
1898.
Petite Louise.
Bland gamla minnen ifrån Paris,
bland gulnade papper jag finner
ett bortglömdt porträtt af petite Louise
och åter mitt hjärta brinner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
