Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
sväfvande yttranden, om de varit mer än tomma förespeglingar, ej
kunnat undgå att väcka ett visst hopp. Det säges därvid bland
annat: »Detta tappra och redliga folk skall välsigna försynen, som
har beredt närvarande sakernas ordning. Ställdt hädanefter i
jembredd med nationerna, (place desormais au rang des nations)
under lagarnes välde, skall det blott påminna sig det fordna
herradömet (Sveriges), för att underhålla vänskapsförbindelsen med
detsamma, när de genom freden blifvit återknutna.» Detta tyckes
syfta på något som Finland förut icke ägt, till hvilket det nu skulle
lyftas; och hade folket väntat sig eller uppfattat detta goda, skulle
det väl ej kämpat, spillt sitt blod och uthärdat så länge emot
gifvaren. — Med kejsarens så uttryckta syfte ses Armfelts bref
till De la Gardie från Finland 1811 öfverensstämma.
Till hvad pris denna inkräktning blifvit verkställd är svårt
att utröna. Det moraliska, inre gebitet hade af detta Alexanders
plötsliga angrepp på sin nära befryndade vän blifvit svårligen
kränkt, hvilket kunnat i sjelfva Ryssland hafva åstadkommit
mycken förstörelse, så framt Svenskarne förmått längre tid segrande
tumla om bland fienden i Finland. Ett stort och starkt parti
fanns som var missnöjdt öfver denna omkastande och gemena
politik; och spelet hade för kejsaren kunnat blifva rätt farligt, om
afgörandet dröjt eller det misslyckats. Nu föll däremot Gustaf
Adolph, hvars politik till sina grunder — och med afseende på
landets nödvändiga behof, såsom på fri afsättning och
handelsgemenskap med utlandet — icke var så förkastlig, fast den
sköttes af honom på ett oklokt och ömkeligt sätt, hvarför den ock ej
kunde bringa någon rigtig följd. Han föll hufvudsakligast genom
sin militära oförmåga: hans ombytliga och osammanhängande
krigsplaner förstörde arméen mera än fiendesvärd; och Finlands öde
vardt snart afgjordt, genom valet af anförare, genom det förhastade
återtåget och genom de därmed sammanhängande förhastade
capi-tulationerna. Man hade låtit sina ögon bländas af Rysslands
skenbara magt. Dess armée var vid inbrottet ej större än 13,000
man och under hela kriget — enligt de lägsta uppgifter efteråt
— alldrig öfver 30,000. Knorrings styrka mot Åland uppgifves
blott till 15,000, Barclay de Tollys till 4,000 och Schuwaloffs i
Torneå till 3,5«0 — efter samma, troligtvis för låga beräkning.
(Ryssarnes härmassa var genom kriget i Ost-Preussen korrt förut
redan mycket försvagad; där hade de rört sig med endast 100,000
man som efter slagtningen vid Friedland nedgick till 27,000
af reguliera trupper.) Det vore väl således icke en för djerf
förmodan om man yttrade: att därest konungen förmått uthärda och
genom sina vapens lycka — eller äfven genom däraf tilltvingad
fred — behållit krigsplatsen å andra sidan Östersjön till inpå
1810 — hvilket efter allt hvad man numera känner icke lärer
varit så orimligt att vänta sig af mången annan än honom —
samt Napoleon snarare blifvit färdig i sin brytning med Ryssland
till sitt stora anfall — om han icke förhalat så länge och låtit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
