- Project Runeberg -  Sagor och äventyr berättade på svenska landsmål /
89

(1935) [MARC] Author: Gabriel Djurklou With: Bo Vilson - Tema: Närke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor på Nerikesmål - Den listige drängen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den listige drängen

89

”Ja menar så mä ja”, sa drängen, ”men dä går’le an
å fresta um ho ä kvick än, häller hur dä kan vara”, å så
drömma han yxa i kistägaveln för å si um ho kunne vakna
ópp å kómma te verätta14.

Men käringa rörd’ allri e le. Ho låg där stel sóm
en stóck.

Så slog han ett slag te, men ho skvätte15 inte ändå.

”Dö ä ho”, sa han, ”men levannes ha ho kumma hit
licka, för ho har artamjölspångkaka å fläsk mä sej.”
Dämmä tog han en pångkakabete å stack i munn’ på’na,
å så la han lókä i lag igen, så ingen kunne varscha att dä
ha vari óppe.

Rässum dä va kóm arstumor å ville ha kistå, å den
feck ho óg. Nu skull’ ho få veta bå ett å anna, tänkt’ ho,
å dä va ho gla åt. Men må tro ho vart så lagum fäjen,
når ho feck ópp kistälókä å varscha att morå hennas va dö
å hadde pångkakabeten i munn’ på sej.

”Aija mej! Aija mej! Ho ha stórkna18”, sa ho. ”A
hur kunn’ ja vara så dum óg å inte gi’na så myckä sóm
en drickestår mä sej. Tóckä älänne!” — å ho ga sej så
illa, så illa, så dä va förfaschelitt.

Men nu va dä gjort sóm gjort va, å når ho inte kunne
gränga17 liv i käringa, så vart dä å rusta te gravöl. Ett
gravöl skulle dä óg bli, dä va licktté dä18, för dä skulle
morå ha för allt dä ho fått lia för’a. Så vart dä óg, å
klóckårn sjang19 för likä, så dä braka i alla sömmar, å
prästen gjole personal ja, så dä tjöt i vareviga vrå i körkå.
Kalasä va’nte sämmer dä häller, å hela likroten20 va te
gäst-bós så när sóm nästägålsdrängen, för honom hadd’ di inte
någä te tacka för, tyckt, di.

14 sans — is röra sig hastigt av rädsla — i® hon har blivit kvävd

— 17 gråta — is det var naturligt det — i® sjöng — 20 den husför-

hörsrote, inom vilken den avlidne varit bosatt.

7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 12 03:34:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgsagor2/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free