Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor på Värmlandsmål - Fanten å käringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fanten å käringa.
Dä va en gang en fant, sóm kóm knallänes langt noi
på skoggan’ där dä va sd giss’11 emälla stógan’ att han mest
dräft våna2 te å få lån’ hus te natta. Me rässóm han gäck,
fäck han se hór dä glyst’3 mälla träa, fór dä va ett tórp där,
å de hadd’ på varmen4 i spisen i stóga. Dä skóll’ allt var
hyven3 å få bak’ sej6 ve den varmen å få litt’ mälla tänneran’
tyckt’ han, å sd klöv7 han fram te tórpä.
Dä kóm e käring imot-en.
”Gu afta å väl mött”, sa fanten.
”Gu afta igänn”, sa käringa. ”Hór ä denn’ &ärn
hemm’?”
”Sónna óm sola å östa óm tonglä8”, sa fanten, ”å no
ska ja hemdtt igänn, fór no ha ja gått över hel’ valå sd när
sóm denn’ sockna”, sa-an.
”Dä va en langfars9 kär dä”, sa käringa. ”Hó kónn en
töcken ha fórn ärn’?”
”Jo han veir lån hus te móran”, sa-an.
”Såå, kónn’ fóll tro dä”, sa käringa. ”Men da va dä
sd gótt han ga säj tå mä däsamm’ ”, sa-o, ”fór hóssbonn
va’nt’ hemm’, å dä va ingen gäschivergål10”, sa-o.
1 glest — 2 förlorat hoppet — 3 lyste — 4 elden — 3 präktigt —
6 värma sig — 7 klev — 8 månen — 9 långvägen — 10 gästgivargård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
