Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar - Lärdom ä bra men lagum ä bäst - Titta grå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anmärkningar
V
1879 och 80, och är samma saga, som finnes hos Bondeson, L. C.
under n:r 88 ”De tre doktorerna”.
Titta Grå.
Under namnet Titta eller Kitta Grå förekommer uti flera
svenska landsändar ett troll av svåraste art men dock av fullkomligt
mänsklig gestalt. Folksagan har i ’henne velat framställa en bild av
all den med elakhet parade list, som kunnat tänkas hos en ond
•kvinna, och därmed sökt visa, att för en sådan måste till och med
själva av grundsfursten bäva.
Titta Grå kan sägas bilda en egen sagocykel, ty hon
förekommer i trenne särskilda äventyr, av vilka de två ofta förenats till
ett. Hennes första uppträdande är i en kapplöpning, däri hon genom
svek besegrar den onde, och sålunda friar sig från hans våld. Då
denne sedermera fruktlöst försökt alla medel till att bringa ofred
emellan ett par äkta makar, vänder han sig till Titta Grå, och hon
lyckas häruti på ett sätt, som framkallar själva djävulens avsky och
fasa till den grad, att han ej vågar att närma sig henne. Av denna
hans rädsla begagnar hon sig sedermera för att frälsa en försvuren
västgötahandlande, och detta är det tredje äventyret. Alla dessa
finnas hos Bondeson, L. C., nämligen det första under n:r 60
”Gamle Erik och Titta Grå springa kapp” och de båda andra under
n:r 59 ”Skam och Kitta Grå”. Såsom en var lätt torde finna, äro
dock de två äventyr, som bilda den sista sagan, för vitt skilda till
■karaktär för att i en saga förenas. Den djupt tragiska berättelsen
om den störda husfriden stämmer ej väl överens med den mera
skämtsamma episoden om västgöten, varför de böra åtskiljas.
Både i Nerike och Värmland äro alla dessa tre sagor kända;
men då utg. i Värmland erhöll ”Kapplöpningen” såsom särskild saga
oberoende av Titta Grås ävetntyr och här även återgivit densamma,
har han ansett det olämpligt att berätta den två gånger. Vad åter
angår den störda husfriden, vilken saga av ”Oppstu Stina”
föredrogs med en helt annan ton, min och hållning än de båda övriga,
är utg. ej så alldeles säker, om den ursprungligen tillskrivits Titta
Grå. Den förekommer även i Tyskland, och berättas där enligt K.
Bartsch Sagen, Mährchen and Gebäüche aus Mecklenburg, på ett
med våra svenska uppteckningar fullt överensstämmande sätt, och
det är icke osannolikt att detta äventyr sedermera anknutits till
Titta Grås äldre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
