- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
36

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - BJÄ ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


prata dumheter, prata i otid. Vl.,dls.,sk. (Bjäre);
3) vara gensvarig, göra otillbörliga invändningar.
Nk.; 4) gråta, jämra sig. Ög. Bjälla. Hl. D.
dial. biæle, ”vræle, skrige eller hvine høit, som
små börn i arrigskab”.

BjäL, n. sqvaller. Hs.

sc>Bjäller,</sc> n. löst prat, sqvaller. Jtl. D.
dial. bialder.

Bjällerskräpp, m. sqvalleraktig ung
mansperson; skämtsamt. Sdm.

Bjällra, v. n. 1 1) prata i otid, sqvallra.
Ul.,vm.; 2) bjällra emot, käfta emot. Jtl.

Bjällrare, m. pratmakare. Jtl. Bälla, bjeldr,
id. Eibof.

BJÄLLA 1, f. 1 skälla på boskap. Jtl.,vb.—bl.
Fn. bjalla, f. liten klocka, skälla; n. bjella,
bjödla,
f.; e. bell, id.; fn. bella (ipf. ball), v. n.
stöta emot något så att det smäller; bylja, (bulda,
bulit),
v. n. genljuda; n. bædel, bäl, kläpp i en
klocka.

Bjälla., v. n. 1 ringa med en liten klocka.
”Nu bjälla dä te midda”. Sk. (Luggude, Onsjö).

Bjällband, n. ett af rötter flätadt band,
prydt med tofsar, som bjällkon bär vid
högtidliga tillfällen. Vl. (Elfd.).

Bjällebrasare, s. brasa.

Bjälle-ko, f. den ko som bär bjällan. Vb.
—bl. N. bjellku.

Bjäler-kläppa, f. bjälla med kläpp. Jfr
Dybeck, Sv. vallvisor.

Bjällsägg, m. halsklafve, rem eller
jernlänk der bjällan sitter. Jtl. S. sägg 2.

BJÄLLA 2, (pl. bjällur), f. liten pung eller
utvext på ömse sidor om halsen hos vissa getter
och svin. Dl. (Elfd., Mora). Bjälla (pl.-ler). Jtl.
Knepå (pl. knepur), f. id. Dl. (Våmh., Bonäs by
i Mora s:n). Tapla, f. id. Hj. Anm. Bjälla 2
är troligen samma ord som bjälla 1, och har utan
tvifvel fått benämningen deraf att den liknar en
liten klocka eller skälla; eljest bör bjälla 2
härledas af bjälle, m. knöl. Knepå el. knepa, f.
betyder eg. en knapp. Tapla, f. synes eg. betyda
liten tapp af fn. tappi, m. tapp, propp.

BJÄLLE, m. knöl. Stor-täi-bjälle, m.
stor-tå-knöl. G. Jfr knåll, balle.

BJÄLLTES, v. d. streta emot. Jtl.,hj. Jfr fn.
bella (belda, bellt), v. n. vara genstridig, motstå;
belldinn, bångstyrig. Jfr bjäla.

BJÄR, s. bjärg.

BJÄRA SEJ, v. r. föda sig, hafva sin nödtorft,
utkomst. Sk. Bergj’ sä, bäri säg, id. Vb. Jfr fn.
björg, f. 1) hjelp, bistånd; 2) lefnadsmedel:
”vinna sèr til bjargar”, genom arbete förvärfva
sitt nödtorftiga uppehälle; bjarga, v. a. hjelpa;
bjargaz, slå sig igenom, hafva sin utkomst; d.
dial. bierge sig, id.

BJÄRA, bjere, m. litet troll med tre ben. G.
(F.). Bjäre, m. Ög. Bari el. bårå, m. Dl.
Bäran el. baran, m. def. ett slags underbart
väsende, som säges uppkomma genom att
sammanknyta 9 slags olika tråd, hvarpå sedan drypes 3
bloddroppar ur venstra lillfingret, hvarefter
nystanet får lif. Baran är sin husbonde en trogen
tjenare genom att draga till gårds mjölk från
andras kor o. s. v. Vb. (Unander), åm. Enligt
folktron på Gotland framkallas detta troll genom
att på en korsväg antända en eld af 9 slags ved.
Detta troll anses till besvärjarens tjenst mjölka
andras kor, hvarefter det under hemspringandet
tjärnar mjölken till smör i sin mage. Bäran ɔ:
bär-ande; af bära, v. a. portare. Jfr bära 2.

Bjär-smyr, n. säges då någon får mycket
smör af korna, i hvilket fall man tror att
bjären är i huset. G. (F.).

Bårå-drit, m. 1) eg. träck af en
tomtgubbe (”bårå”); 2) så kallas en smutsfläck på
väggen af ett fähus och tros vara af en ”bårå”,
föranledd af afundsjuka. Botemedlet anses
vara att bränna upp denna smuts i spisen, i
hvilket fall man bör iakttaga tystnad, och man tror
att den afundsjuke då skall visa sig,
kommande in genom dörren. Dl. (Mora, Våmh.).

BJÄRBYSSING (pl. -gar), m. invånare i Bjäre
härad af Skåne. Sk.

BJÄRBOTAMMPAR, m. pl. id. N.Sk.,hl.

BJÄRG, n. berg, backe. G. Bjärr, n. id. Dl.
Bjär, bjer, n. 1) berg. backe. Vg.,ög.—sk. Fsv.
o. fn. biærg; d. bjerg, id.; 2) i sammans.: odladt
stycke jord. Bjär, bjä, bjed, id. Blomsterbjä, n.
blomstersäng. Bl. (Östra h.). Blomsterbjed. Sk.
Kålbjär, kålbjed, n. kålgårdssäng. Sk. Kålbjär.
Hl.,bl. Bjä, n. i a) id. Sm.,vg.; b) qvarter i en
trädgård. Vg. Ärtabjär, n. Sk.

Bjärgabrott, n. bergshall, bergsklippa. Kl.
Fn. brot, m. fractura.

BJÄRMÄS, v. d. beklaga sig, låta illa, yttra
missbelåtenhet. Mp. Jfr barmäs.

BJÄRT, adj. 1) klar, lysande. Hs.,dl.,vl. Bjäl,
Vl.; 2) snygg, välklädd. Ul. Fn. bjartr, adj. a)
lysande; b) glad, utmärkt. (Egils. 57); moes. bairhts,
klar; n. bjart; fe. beorht; fht. berht, berath, id.

Bjärt-ögder (bjärt-öjder), adj. som har
klara, lysande ögon. Nk.

BJÄRUTRAJ, bjärå, s. bära 2.

BJÄSA, bjäse, bjäsning, s. bås 2.

BJÄSSE (pl. -sar), m. 1) djefvul; 2)björn. Mp.,
åm.; 3) stor, grof och stark karl. Allm.; 4)
mägtig man. Sm., m. fl.; 5) stor och fet oxe. Sdm.
Slav. bjes, m. djefvul; ryss., böhm. bjes; pol. bis,
id.; jfr bise.

BJÄTA, v. n. 1 gnata och upprepa ett och
detsamma. Ög. Jfr bjäffa.

BJÄTT, adj. högfärdig. Vb. Jfr bjärt.

BJÖRKSÖTA, björkå, s. berk.

BJÖNN, bjenn, m. 1) björn. Dl. Bjärn, bjern,
bjenn, bjen.
Vb. Bjern. Nb. Ber. Hs. (Db.).
Bjenn. Jtl. Bjänn. Herj. Fn. berr, m. a) vädur;
b) troligen äfven björn; bera, f. björnhona; bersi,
m. björn; birna, f. björnhona; bírningr, m.
björnunge; björn, m. björn; n. bjønn, id.; ryss.
berlóg, ett björnhide; nht. bär; mht. ber; fht. bero; holl.
beer; fe. bëra; e. bear, björn; 2) bjönnar, m. pl. a)
eg. björnar; b) trolofvade personer. ”Nu ä dä
bjönnar i byen”. Dl. (Mora). Benämningen af
skjutandet i byen (liksom vid björnskall), då de
trolofvade åka genom byen.

Bera el. beru, f. björnhona. Herj.

Binna, f. björnhona. Vb. (Eg. birna,
ljudsämdt binna).

Bjen-lur, bjern-läur, m. björnlur, en af den
inre björkbarken förfärdigad lur, i hvilken
vallhjonet blåser sina låtar för att skrämma bort
björn, om han skulle finnas i grannskapet. Vb.

Bjenn-tuss, m. myrbjörn. Jtl.

Bjen-stut, m. Angelica sylvestris. Vb. Fn.
stútr, m. tut, pik, rör.

Bjönnas, v. d. trolofvas. Dl. (Elfd., Mora).


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free