Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- B
- BJÖ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bjönn-kall, m. björnhane. Dl. (Våmh.).
Bjönn-källing (hårdt k), f. björnhona. Dl.
(Elfd.).
Bjönn-’ona, f. id. (Mora).
Björn, m. 1) eg. ursus; 2) stenvagn af
stark byggnad. ”Stenbjörn”. Allm. Bjånn. G.;
3) en af de tvenne krokiga käppar, som förena
”banken” på en kälke med medarnes spetsar
(”nosar”). Nk.
Björn-amma, f. def. (indef. björnamm),
magkramp, kolik. Öl.
Björn-hallon, n. björnbär: Rubus fruticosus.
Nk., m. fl.
Björn-ost, m. en rätt, bestående af stekt
kalfblod, blandadt med mjöl. Vl.
Björnpipa, f. Angelica sylvestris. Vl.,nk.
Björn-ram, m. eg. nedre delen af frambebenet
på björnen; Heracleum sphondylium. Nk.
BLAA, v. a. 1 på skrå afhugga den breda ändan
af ett bräde, då det skall skarfvas, så att ändan
bildar en half rät vinkel. ”Ja ska blaa brädan”.
Sk. (Tygelsjö s:n). Jfr blaka 2.
BLABBA, v. n. 1 spela med slantar, då den ene
gömmer en slant och den andre gissar om det är
krona eller pil. Hs.
BLADDA, v. a. & n. 1 1) smeta, öfversmeta med
smuts, kluddra; 2) säges om större regndroppar
och snöflingor t. ex. vid snöslask. ”Dä bladdar
på”. S.Sk.
Bladaska, f. 1) större och upphöjd
smutsfläck; 2) utbredt utslag. ”Munnen står i en
bladaska”. Sk., hl. Schwab, blatsche, f. (Schmid, 71);
e. bloach.
Bladda, f. 1) klump af smuts, gyttja. Bladd,
m. a) id.; b) ett skällsord; 2) strida regndroppar
och större våta snöflingor. S.Sk.
Bladd-full, adj. mycket berusad. Ög.
Ko-bladde, ko-blädda, f. koträck. S. Sk.
Jfr blage, blaffa.
BLADDRA 1, v. a. flå (hästar). Ul. (Rosl.).
Bladdare, m. hästflåare. Ul. (Rosl., enl.
Ihre).
BLADDRA 2, v. a. & n. 1 prata strunt, sladdra,
sqvallra. Ög. Bladdra, bladdra å sej, utan
eftertanka prata. Sk. Blarra. ”Blarra ur sej”, id. Bl.
Blädär (ipf. blädra), v. n. 1) eg. bräka som ett
får; 2) prata strunt, sladdra. Nb., vb. Fn. blabbra,
v. n. läspa, tala så att man ej förstår det;
tala såsom en hvilken ej har tänder; d. dial.
blaffre, blabre, sladdra; e. to blab, brabble; lat.
blaterare; nht. plaudern, bladern, blattern; swz.
bladern, pladdra; gl. sv. bladdra, v. n. garrire.
(Syr. 21: 27); bladrare, m. storpratare. (Es. 29:
24); nht. plauderer, bloderer, m. id. (Grimm, wb.
2, 140).
Bladder, n. munväder, pladder. S.Sk.
Bladdra, f. sladdrerska. Ög.
Bladdrerska, f. storpraterska. Ål. (Kökar).
Bladdrare, m. storpratare. Bl. (Gemshögs
s:n).
Bladdrå, m. väderhane. Ål. (Kökar).
Blarr, m. pladdrare. Bl.
Blarra, f. 1) pladdrerska. Bl.; 2) sjelfsvåldig
flicka. Sm. (S. Vedbo).
BLA(D)-MÄSSING, m. mycket tunn messingsskifva;
nyttjas till ”brudrosor”. Hs. (Bj.).
BLAFFA 1, f. 1) träck efter hornboskap, en
plätt af orenlig eller obehaglig massa. Bläffa,
id.; 2) hudsår, Sdm. Jfr bladda.
BLAFFA 2, f. 1) sladdrerska, praterska; 2)
otymplig, lunsig qvinna. Nk.
BLAFFER, m. 1) sladdrare, pratmakare; 2)
otymplig, lunsig karl. Nk. Jfr bladdra 2. D.
dial. blaffre, v. n. sladdra; nht. blaffen, v. n
skälla; holl. blaffen, id.; nht. blaffer, m. latrator.
BLAFOT, s. fot.
BLAGA 1, v. n. 1 lysa och sväfva; eg. om
norrsken. ”Dä blagar i skyn”. Hs. N. blaga,
braga, v. n. lysa, flamma, blossa; arab. برۊ,
v. n. glänsa, skina, lysa; skr. brâg, skina, glänsa.
Blag, skyblag, n. norrsken. Hs. N. brag,
n. id.; fn. blik, m. glans, sken; blak, n. sakta
blåsande, hviftande; ryss. blésk, glans, sken.
BLAGA 2, v. a. & n. 1 1) smeta, öfversmeta
med smuts; 2) piska, smörja opp, öfverhopa med
stryk. S Sk. Jfr blaka 1.
Blage, f. sammanhängande massa af något
våtaktigt eller torrt ämne. ”Spotte en stor
blage på góllet”. S.Sk. Jfr bladda.
BLAGA 3, s. blaka 1.
BLAGARN, n. 1) blångarn; 2) grof linväf af
blångarn. Vb.,hl.,sk.,sm. Blargan. G. Blåggån.
Bhl. Fsv. bla, blan, blånor. (S.F.S. 4, 256);
fn. blágarn.
Blagarnsväv, m. blagarnslärft, n. grof
linväf af blångarn. Vb.
BLAJ, f. 1) lakan. Sk. (N. Åsbo, Bjäre). Bläa,
blaj. Hl. Blöj. Bl.; 2) blöja. Blöj, ble, id. Sk.
Blia. Vg., sm. Bläa, blaj. Hl. Fsv. blæja, blaia,
ble; d. dial. blee; n. bleia; fn. blaja, blæa; mht.
blake, plake; swz. blake, f. groft linnelakan,
packlakan; ffris. blæg.
Blöjert, m. ett slags svep till späda barn.
Sk. Jfr löjert.
BLAJGRÄ, s. bligd.
BLAJK, blajkfäjs, blajkvuren, s. bleka.
BLAKA 1, v. a. & n. 1 1) slå, smälla på; 2)
ösa ned, strömma ned; brukas vanligen mest om
snöregn. Blaka på, blaga på. Sk.,hl. ”Dä
blakar som himlen vore öppen”. Kl. Blaka på, blaka
ner, blaska på. Bl. Blåka på. Ög.,sm. Fn.
blaka, v. a. slå, smälla på; bay. blachen, blechen,
slå, smälla; lat. plagare; n. blaskra. Jfr blaga 2.
Blak, n. starkt fallande regn. Bl.
Blask (pl.-or), m. stor snöflinga. Bl.
BLAKA 2, v. n. 1 bila timmer, väggar, tälja
med yxa slät. Vb. Jfr fn. blaka, v. a. plangere,
cædere.
BLAKKA 1, f. 1) stort blad (såsom kålblad,
bladen till näckrosor); 2) stort papper; deraf
tidningsblad. Örebroblakka, Örebro tidning. Nk. Fn.
blađka, f. blad.
BLAKKA.,2, f. flat sten på sjöbottnen, nära
vattenytan. Ög. Blakka står här i st. f. flakka,
likasom i mht. och nht. blach, i st. f. flach:
”blach angesicht”, facies plana; ”im blachen felde”.
Jfr Gr., wb. 2, 58.
BLAKKA 3, v. n. 1 fara, resa. ”Han blakkar
å far jemt”. Sm. Jfr sv. flacka.
Blakka, f. en som alltjemt är ute och
färdas. Sm.
BLAKKA, nattblakka, f. 1) Caprimulgus
europæus. Ög.; 2) en som alltjemt är ute om nätterna
och färdas. Sm. Af fn. blaka, v. plandere,
plangere, deraf leđrblaka, f. läderlapp: vespertilio.
BLAKKE, m. blakka, f. falsk menniska. Sm.,hl.,
bl. Blake, m. id. Bl. Deraf falsk-blakka, f.
Kl.,sk.; falske blakke, m. ”Din falske blakke!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0067.html
