Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - BLE ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blek, adj. glänsande, stilla, lugn; om sjöns
vattenyta. ”Sjön ä blek; havet ä blekt”. Bhl.,
hl.,bl. Blegg, id. ”Kav blegg”, alldeles lugnt.
Bhl. Jfr d. blikstille.
Bleka, f. kalkjord. Jtl. Blekå, blajkå, f.
id. G.
Bleka, bleke, f. sjölugn, stiltje; om hafvets
vattenyta. Bl. (Bräkne). Blek, bleg id. Bhl
Havblikk, id. Sk. Blekt, f. id. Åland. Jfr fn.
blik, m. glans, sken; blika, f. id.; n. blik, n. id.;
d. havblik.
Bleka, n. för solen öppet ställe. ”Vara, ligga
i blekä”. Vb.
Bleke, n. def. bloss som brukas vid ljustring.
”Vara ute på bleke”. Nk.
Blekig, adj. lugn, stilla; om hafvets
vattenyta. ”Sjön ä så blekig”. Bl. (Östra h.).
BLekka, f. mindre jernplåt, hvarined man
betäcker en spricka eller annan bristfällighet på en
båt, ett golf o. s. v. Nk. Af sv. bleck, n. tunn
metallskifva; fht. bleh, blech (Graff 3, 243).
nht. blech, n.; holl., d. blik.
Blekkset, n. def. blink. ”Gå ut på
blekkset”. Ög. Jfr fht. blechazan, blinka.
Blek-lett, adj. bleklagd, något blek, som
har blek ansigtsfärg. Hs. (Bj.), sm. Bleklett,
blaiklett. Nb.,vb. Fn. blejkleitr.
Blenkän (ipf. blenknä), v. n. blekna. Vb.
Fn. blejkna.
Blik, blek, n. blixt. Sm. Blikk, m. id.
Runö, Wormsö, Nk. Bleke, m. id. Vl.
Kornblikk, n. kornblixt. Ul. Kornblek, n. id. Sm.
Sillablek, n. sillblixt. Bl. Sillableke, n. id. Sm.
Blekanne, n. blixt, blixtrande. ”Dä va ett farlit
blek el. blekanne”. Sm.
BLikk, m. 1) glans, sken; 2) blixt; 3) hugg
eller märke i växande träd för att utmärka en
väg, rågång o. d. Nk. Blek, n. a) id.; b)
safven på ett träd, som vårtiden safvas. ”Denna
tall hade tjockt blek”. Sm. Blaik, n. id. Sm.
(Östbo, Vestbo h.). Fn. o. n. blik, n. glans,
sken; nht. blechle, n. blixt; fht. blik, plich, n. id.
BLikka (pl.-kör), f. hugg eller märke i
växande träd för att utmärka en väg, rågång o. d.
Nk. N. blekk, m. id.; blik, n. id.
BLikkning, oppblikkning, f. en rad af träd
som man sålunda märkt. Nk. Blekkning, f. id.
Sm. Jfr fht lach, inskärning i träd för att
utmärka gräns; irl. leigheas, inskärning.
Blikkna, v. n. lugna af, ut. G. (F.). Bleikna
äut, id. G, (F.).
Blikksa, v. n. 1 blinka med ögonlocken.
”Dä gikk så fort te, så ja hann inte blikksa”.
V. Nk. Blikkstra, v. n. 1 id. V. Nk.
Blenig, adj. 1) full med blemmor. Hl.
Blemmug, id. Hs. (Bj.); 2) skabbig. Hl.
Pisseblena, f. blemma på ögat. Sk.
Blesug, adj. Mesig, försedd med dylikt
tecken; om hästar. Hs. Blesu. Nb., vb. Blesed,
blest. ”De blesta märana”. Sk. Fn. blesöttr; n.
blesut; d. blisset.
Bläs el. bles, m. (def.-sin), adj. blesig häst.
Nht. bläs, bles, m. häst eller hund med hvit
fläck i pannan.
Bläsa, f. blesigt sto. Hs.,fl. (Nl.)—sk.
Bli (ipf. bliä) v. n. 1) vara blid. Vb.; 2)
töa. Vb.,mp. Blia. Hs.,ög.,fl. (Nl.).
Blida, f. 1) blidhet. Sm. (Obrukl.); 2)
töväder. Nb.,vb.,fl. (Nl.). Blia, f. id. Mp. Fn.
blida, f. blidhet, vänlighet; moes. bleiþei, f.
mildhet.
Blidli, blilli, adj. blid, vänlig, fägnesam.
Hs. (Db., Bj.). Blisli, blissli, adj. a) blid,
godmodig, vänlig; b) mild; om väderlek.
”Blislit ver”. Vb. Fht. blîdlih.
Blidlien, adv. vänligt, blidt. Hs. (Jerfsö).
Fn. blídlegr, adj. vänlig; bliđliga, adv. vänligt;
fsv. blidlika, adv. id.
Bliel, m. februari månad. Blielemånad, m.
id. Sk. (Oxie, Skytts, Ing., Vemm., V. Göinge).
”Vänta bärstens te bliel kommer, så få vi nókk
annat vär”. ”Bliel röster sine blår”, säges när
det snöar i februari. D. blidel, blidemåned (i
almanachan).
Bliela-låmm, u. lamm födt i februari. Sk.
(Oxie).
Blifåll, adj. vänlig. Vl. Blidfällen, adj.
godlynt, vänlig. Bhl. Blifallen, adj. a) id. Dls.;
b) glädtig. Vg. (Elfsb.).
Blilätt, adj. med gladt utseende. Dls.
Blimält, adj. blid, vänlig i sitt tal. Bl. Fn.
blidmæltr.
Bliska 1, v. n. 1 töa. Hs.,ul. (Freqv.).
Bliska 2, f. en liten gåfva, som man
ömsesidigt gifver af glädje och vänskap. Hs. (Db.,
Bj.).
Bliväder, n. töväder. Hs.—ög.
Blyna, v. n. 1 töa. G.
Blielt, m. en som blickar starkt, glor stinnt.
Sk. (Enl. lektor G. Andersson).
Blij, m. 1) blick; 2) i plur. äfven ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
