- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
41

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - BLI ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


”Se opp me blijene”, se opp med ögonen. S.Sk.

BLIGD, m. vigg (af trä), hvarmed ved klyfves.
Ul. Bläjde. Vg., ög. Bläjde, bläe. Hl. Bläde.
Sm. Bläje, bläj (pl.jar). Sk.,bl. Baljgrä. G. N.
blegg, bløyg, m. id.; d. dial. blare, bleir; fn.
ƒleygr, m. kil, vigg; jfr gr. πλησσ-ειν, att slå,
(roten πληγ); moes. bliggvan, id.

Bläjda, v. a. 1 kila, slå in en träkil. Vg.,ög.
Pligda. Ul. Bläda. Sm. Bläa Bl.

BLIGSTRA, v. n. 1 blinka. Mp. Blikksta, v.
n. 1) blinka, vinka med ögonen, hastigt lyfta
ögonlocken. Ul. (Rosl.), fl. (Nl.,Öb.); 2) uppbrusa
af vrede. Fl.(Öb.). Jfr bleka, blika.

BLIG-VOLEN, s. bliu.

BLIK 1, m. en kal bergsrygg. Dl. Jfr n. blik,
n. en blek eller hvit fläck (på klippor, väggar
o. d.). S. bleka, blika.

BLIK 2, m. någonting fett. ”Spanen jär bärä
bliken”. S. G. Jfr bleka.

BLIKK, blökk, s. bli.

BL1KKNA, blikksa, s. bleka, blika.

BLIKKSTA, s. bligstra.

BLIKU, f. braxenpanka: Cyprinus Ballerius.
Fl.(Nl.). Bläkka, blekka. Ul. Braxenbläkk, f.
Rosl. N. blika, bleke, f. ”et slags ørreder med
bleg eller lys farve”; ns. blecke: Cyprinus
alburnus. (Schambach, 27). Jfr fn. blika, v. n. glänsa,
skina.

BLINDING, comm. en grå fluga, som stinger:
Tabanus cæcutiens. G. Blinning, m. 1) id. Ög.,vg.;
2) en person som ej ser sig för; ovarsam och
försumlig menniska. Ög.; 3) enfaldig stackare. Sm.

BLINDKORV, m. blodkorf utan fett. G.

BLIND-ST1KK, n. blindbock. ”Ta blindstikk”,
leka blindbock. Fl. (Öb.).

BL1ND-STIKKÅ, f. trollslända. Fl.(Nl.).

BLIND-STYRE, n. svag- eller närsynt,
menniska; tillmäle till en som förgäfves söker efter
något. Ul.,sdm.,nk. Blindstyre! säger den som
letat upp det en annan icke fått rätt på. Nk.
Anm. Blindstyre är blindbock till meningen, men
betyder troligen eg. blind-tjur, af fht. stior,
nht. stier, m. tjur.

BLINDTAKKA, f. blindbock. Hs.,dl.

BLINGRÄ BURT, v. a. 1 bortblanda. G.

Blingarr u blångarr., adv. huller om
buller; säges om något oredigt, trassladt. S. G.

BLINN-BRU(D), s. brudr.

BLINNE-BLOLÖS, n spöke, buse, skuggan på
väggen, hvarmed man skrämmer små barn. Vg.,Ög.

BLIR (ipf. blirä), v. n. plira med ögonen. Nb.,
vb. Bläjra. G. Jfr blura.

BLIRA, f. blecklyckta med genombrutna
väggar. Bl.

BLIRRÄ FOJR AUGU, v. n. säges då det far för
ögonen, såsom af hetta om sommaren. G.

BLISA, bergblisa, f. oländigt berg, oländig väg.
Ul. (Enl. J. E. Wahlström).

BLISKA, s. blid.

BLISTER, f. 1) blad af Arundo Phragmites.
Strös på golfvet under julhelgen och tros vara det
grässlag, som i krubban lades under Jesus-barnet;
2) Salix Pentandra. Hs. (Db., Bj.).

BLISTRA, v. n. 1 1) myssla, hvissla på hästar
för att påskynda farten. Hs.,mp.,åm.,fl. (Nl.)
Blistär (ipf. o. sup. blisträ). Vb.jtl. Blistra. blistr.
Runö, Wormsö. Blist’r. Fl. (Öb.); 2) myssla åt
hundar. Hs. (Db.). Blystra, bligstra. Hs. (Bj.).
Fn. blístra, v. n. hvissla; jfr fn. blása (blés,
blasit), blåsa.

BLISTRÅ, f. Galeopsis Tetrahit. Fl.(Nl.).

BLIU, adj. blyg. Nb. (Lule). Bluv. Bhl. Blöj.
Sk. Blug, blöu. Vb. Fn. bljúgr; fht. blug (Graff
2, 247); mht. bliue (Ben. 1,214); swz. blug
(Stalder 1, 187).

BLig-vólen, adj. som är blyg af sig. Hs.(Bj).

BLO(D), m. & n. blod. Allm. I Svealands
munarter är neutrum öfvervägande. Blog, m.
Nk. Fn. blóđ, n.: moes. bloþ; fht. blôt, pluot,
pluat;
fe. blôd, id.; jfr skr. plu, att flyta.

Bloa, 1) v. a. 1 befläcka med blod, smutsa
med blod. Nästan allm. Bloga. Nk; 2) v. n.
blöda. Bloga. Nk.

Blodbulle, m. rund tunn kaka af rågmjöl
och blod. Dl. (Elfd., Mora, Våmh.).

Blodlös, m. spöke. Bl.

Blodrot, blodsotrot, f. Tormentilla erecta.
Bl. (Aspegr.). Blogrot, f. Nk.

Blodrösig;, adj. rödaktig genom blodkärls
sprängning. Ul. Nht. blutränstig, blutrisig,
bluträsig,
cruentus.

Blodsjuka. f. rödsot. Hs. (Db., Bj.,
Ljusdal). Blosjyve, f. S.Sk.

Blodskut, n. blodslag. G.

Blodwärk, m. var ur en böld blandadt med
blod. Dl. (Elfd., Våmh.). Blogrot, n. id. Nk.

BLodugr, adj. blodig. Nk. Fn. blódugr.

BLo-hong, m. stor, arg hund. Sk.

Blu-läupar, m. blodigel. Dagö.

BLOKA, blåkka, v. n. 11) göra, groft och tungt
arbete, arbeta strängt (såsom vältra sten o. d.):
arbeta klumpigt utan förstånd, gå på med magt
och våld. Hs.,ul.,sdm.; 2) göra något med
häftighet och ansträngning, göra något träget. ”Han
blokar å arbetar”. ”Han blokar å odlar”. Nk.
Blokka, blåkka, id. ”Blokka å hugga”. ”Blåkka
å hosta”. Hs. Blåka, id. ”Han blåkär å odlar”.
Vb.,ög.; 3) häftigt snöa. ”Dä blokar å snögar”.
Nk.,ul.; 4) häftigt regna: ”Dä riktigt blokar ner”.
Nk. Bay. blokken, v. n. göra tungt arbete; holl.
blokken, flitigt arbeta, anstränga sig. Jfr sv. blokk,
m. truncus.

Blókk-arbete, n. mycket groft och tungt
arbete. Ög. m. fl.

Blókk-hålla, v. a. med kraft och
ihärdighet hålla något. Bl.

Blåkansam, adj. arbetande med magt utan
förstånd. Hs. (Db.).

BLOKK, n. 1) eg. caudex. Skriftspr.; 2) något
ovanligt stort i allmänhet, oafsedt om det är dödt
eller lefvande. Blok, n. ”Dä va ett blok te en
oxe”. Nk.; 3) i sammans. utmärker något mycket
stort. Blókk-stor, adj. omåttligt stor, mycket
stor. Ul.,sdm. m. fl. Blåka-stor, id. Fl. (Nl.).
Blåkmätt. adj. tvärmätt. Hs.

Blókk-stokk (pl.kar), m. stockändar, som
ligga rundtom den resta kolmilan, för att göra
grundlag åt ris och stybbe. Ög.

BLOKKA, <i>blåka, v. n. l 1) häftigt skälla.
”Hunden blokkar”. Vm., Rosl.; 2) svärja, förbanna
sig. ”Nu blokkar han på”. Sm. ”Blokka å
svärja”. Vg. Jfr nht. blöken, v. n. a) råma; b) skälla.
(Gr. wb. 2, 143); gr. βληχασϑαι, skrika, bräka.

BLOKKER. f. pl. näckrosor: Nymphæa. Bhl.
(Skee s:n, enl. R. Dybeck). Benämningen har
afseende på fröhuset. Jfr blokk.

BLOKKSA, blokks’, v. n. klappa i händerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free