Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- B
- BOT ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kläder. Pl. böter. Dls.,vg.,sm.,kl.,bl. Bot, pl.
bötter. Nb.,vl.,nk.,ög. Bota, f. id. ”Skräddarn
ha satt e stor bota i böxaskrevä”. Nk. Böta,
böda, f. Sk.,hl.,bl. Fsv. bot, (pl. böter, bötir),
f. a) förbättring, hjelp; b) bot, böter; c) lapp;
bate, m. förbättring; batna, v. n. förbättras;
bestr el. baztr, bäst; n. bot (pl. bøter), f. a)
förbättring; b) lapp, klut; moes. batan, att vara
god; bats, adj. god; e. dial. bette, god; holl.
baten, gagna, båta; skr. b’and, att vara lycklig,
god; beng. badra, god; b’adna, bäst, utmärkt.
Bote-lest, adj. n. som ej kan botas. Hs.
Böde-kvinje, f. qvinna som lappar gamla
kläder. S. Sk.
Böde-lapp, m. lapp (att laga med). ”Tigga
bödelappar”. S.Sk. N. boteklut, m. id.
Bökksa-bot, f. 1) lapp att laga byxorna
med; 2) hjelp, vinning. ”Han fekk e bra
bökksabot når far hanses blev dö”. V. Nk.
Kela-böder, m. kopparslagare; eg. som
lagar (koppar)-kittlar. Sk. (Ing.). Fsv. kætla
böter (ketzla böther), id. St. Rimkr. Jfr nht.
büsser, m. refector, reparator.
Kopparbödare, m. kopparslagare. Kl.
Läkeböter, f. pl. läkemedel. Vg.
BOTRÄ, n. gamla, vanligen ensamt och nära
boningshusen stående träd, som hållas i stor helgd,
emedan de tros vara andars tillhåll och icke
kunna nedhuggas, utan att bringa sjukdom och förderf
öfver den, som skulle våga ett sådant tilltag. Ög.,
nk. Ett beryktadt boträ är den s. k. ”Vreta-tall”
på Vreta gård i Hardemo socken i Nerike.
D. boe-træer, pl. ”gamle timrer ved stue-huset,
hvorunder tomte-gubben har sit tilhold”; n. buv,
m. spöke; jfr Grimm, Deutsche Mythol., s. 476.
BOTTA, bötta, butta, v. a. 1 1) slå, stöta,
knuffa till. ”Bäsen böttar”, väduren stångas. Vl.
Botta. ”Han botta gubbastakkarn i dikä. V.Nk.
Putta, pötta. ”Ja puttade bara te honom”. Hl.
Putta. Sk.,bl.,g. Pötta. Bhl.,vg.; 2) stöta hål (i
jorden), med jernstör hugga hål i jorden för
gärdesgårdsstörar. Vl. Frans, bouter; it. buttare; sp.
bottar; med. lat. butare. Jfr fe. beátan (ipf.
beót), tundere, percutere; e. beat; mht. botzen,
stöta; fht. pôzjan, id. (Graff 3, 232).Bottstör, m. jernstör, som brukas att stöta
hål i marken. Vl. Pöttestör, pöttestång, m. id.
Vg. Pöttestång, id. Bhl.
BOTTA, stenbotta, s. butta.
BOTTEN, m. 1) eg. botten: fundus. Skriftspr.
2) hafsvik. Kl. (Stranda). Deraf i riksspråket
Bottniska viken, Norrbotten; 3) den s. k.
blindtarmen (cæcum) hos idisslande djur. Sdm.,nk.,ög.
Detta djurs magar äro a) våmmen, b) mångfållan,
c) krushättan eller kungsluvan, d) slippran eller
slappran. Botten är delad i tvenne afdelningar,
a) den egentlige botten och b) bottensbror, m.
(processus vermiformis). Sdm.,nk.,ög.(Ydre).
Bóttningen, m. def. id. Ög. (Ydre). Jfr bånnan. Sv.
botten, m. fundus, solum, imum; fn. bótn, id.; fht.
podam, bodam (Graff, 3, 86); mht. bodem nht.
boden; fe. botm; e. bottum; gl. d. bodn; d.
bund lat. fundus; jfr gr. πυϑμήν, βυϑός.Botten-skyl, n. så mycken vätska i ett
käril att bottnen deraf skyles, Vb. Skyl-bótten,
m. id. Nb.(N. Calix).
Bottna, 1 v. a. 1 a) uppdika bottnen af ett
dike. Ul.,sdm.; b) göra bottnen (t. ex. i en brunn)
jemn. Hs.(Bj.); 2) v. n. förslå, vara tillräcklig
allm. ”Maten bottnar”, gör att man blir mätt.
Sm. Bittnä. S. G., fl. (Nyl.).
Bottnaskyldr, adj. säges om ett kärl, då
det innehåller nätt och jemnt så mycket, att
bottnen deraf täckes. ”Ja hitta inte så mykkä
bär, så skäppa vardt bottnaskyld en gång”.
V. Nk.
BOV, bove, boved, bovna, s. bog.
BOVAGN, m. hövagn, bestående af flake med
korg på. Hl.
BRA 1, adj. god. Skriftspr. Följande
talesätt höra till landskapsmålen: ”Va så bra!”, var
så god. Fl.(Pargas). ”Va så bra å ta te
knivana”, uppmaning vid gästabud, då man skall
begynna måltiden. S.Sk. Ordet lånadt från nht.
brav, god, tapper.Bra, adv. visserligen. ”Ja bra”, ja
visserligen. Kl.
BRA 2, n. 1) rutigt tygstycke; 2) ruta på en
matta eller drätt. Hl. D. dial. brå, m. pannus
linteus compressus. (Mlb., D.L. 48); gael. o. wal.
brat, m. tygstycke. Såsom bekant är det skottska
ylletyget tartan rutigt och mångfärgadt.
BRA 3, f., ögonbryn. Ordet förekommer blott i
sammansättningen Ballersbrå. Fsv. bra, f.
ögonbryn. (Cod. Membr. Holm. A. 27, 4:o, f. 8);
fn. brá, f.; moes. brahv, n.; fht. brâwa, prâwa, f.
ougebrâ, f.; mht. brâ, brâwe, f.; nht. braue,
augenbraue; ir. abhra; bret. abrant; fe. brúva,
bræv, breav; e. brow, eye-brow; skot. brie, bree;
lit. bruwis; fslav. brüvij; böhm. brw, brwa, f.;
ryss. bróvj, f.; pol. brewi, f.; maced. ἀβροῦτες,
pl.; gael. brâ, m. (braoi, pl.); gr. ὀφρύς· skr.
bhrû, f. ögonbryn (af abhi och ruh, att växa om
kring, enl. Pott.)
BRABERA, s. bravera.
BRAD, s. brätta.
BRADA, s. bragda.
BRADDÅ, f. morgonvard, frukostmål (klockan
8—9). ”Jätä braddå”, äta frukost. Dl. (Elfd.).
Af fn. brádr, adj. hastig; i sammans, tidig, t. ex.
brádgerr, adj. som tidigt mognar; sista stafvelsen
då eller da synes vara af dag, m. dies.
BRADIGER, adj. väl försigkommen, duglig,
betydlig. ”Dä, ä bradiga grisen, hopen. Han ä
bradiga pojken”. Nk. Fn. brádgerr; se
nästföregående ord.
BRADUR-BANE, bradä, braƒägen, bråƒägen,
s. bråd.
BRAGA, v. n. 1 darra, skälfva. Vg. Jfr fn.
bragda, parum moveri.
BRAGD 1, m. verktyg, redskap. Hs.,ul. (Rosl.);
1) repslagareverktyg. Detta repslagareverktyg
består af a) två slår, hvaraf den ena slås fast i en
dörröppning, den andra åter föres af en karl fram
och tillbaka, så att svänglarne sno omkring; b)
med vefven, som hvilar på en ställning, liknande
en haspel, slår en annan karl ihop tåget. En
tredje karl håller tottan (tåtarne) åtskilda med
läggträ (en sticka med en skåra ofvanpå och två
inunder). Sådant repslagareverktyg, äfven kalladt
repkäring, f., finnes i hvarje gård. Hs.; 2)
fiskredskap. Ul.,sdm. Bragd, bragde (pl. -er), m. fiskkrok.
Sm. Jfr fn. bragd, n. a) hastig rörelse; b) knut
på nätmaskor; (af bregda, brá, brugdit); a)
förändra, röra; b) binda, knyta.Bragda, v. n. 1 sätta ut redskap att fånga
fisk eller annat uti. Hs.
Fiskebragd, m. fiskredskap. Ul.,sdm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0078.html
