50 (Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - BRA ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sammanlöda; bras, n. lödning; e. braze, att
löda; gr. βραζειν, sjuda, koka.

BRASA 2, v. n. 1 braka. S. Sk. Jfr brata.

Braska, v. n. 1 1) braka. rassla. Ul.; 2) gå
sönder. ”Dä braskar sönder”. Ög. (Östkinds h.).

BRASA 3, v. n. 1 elda starkt, göra brase. Ög.
Brassa, brassa på. Kl.,bl. Brasa på! brasa ann!
gå på! börja käckt. Ög. Brasa sej, v. r, värma
sig framför brasan. Mp. Brasa se. Sm. Jfr
sv. brasa, f. focus luculentior; n. brasa, v.
n. brinna, blossa; d. dial. brase, v. n. gifva
stark låge, blossa; it. brace, koleld; gr. βρασσ-ειν,
βραζ-ειν, v. n. sjuda, koka; skr. bhrâs, att
skina.

BRASKA 1, v. n. 1 1) prunka, ståta, lefva på
stor fot, vara slösaktig, lefva öfverflödigt i mat
och dryck. Hs., dl.—sk. Brassa. Sdm.,öl. Brasa.
Sm.; 2) skryta, uppföra sig högfärdigt. Braask’.
Vb.; 3) vara kallt; om vädret. ”Väret braskar”,
det är kallt Vl. Fsv. braska, v. n. a) svira,
rusta. St. Rimkr. s. 192.

”The rytter förtære pa Her Steens taska
The baade ruta ok braska”,

b) ståta, stoltsera. Alex. M. f. 84 v. ”The
brusa ok braska med sin hoga”; fn. brasta, v. n.
brösta, vara slösaktig (brjóst, n. bröst); d. braske; ns.
braasken, braschen; ffris. braske, id.; n. braska,
v. n. göra sig till.

Brask, n. prål. Hs., g.sk.

BRASKA 2, s. brasa 2.

BRASKE, 1) i braske, i brå(d)braske, adv. i
hast. ”Dä kan ej ske i braske”. Sm.,kl.,bl. Brask,
brådtom. Öl.; 2) braske, adv. nyligen, innan kort.
Hl.,bl. (Listers h,). Jfr fn. bráđr, adj. hastig,
skyndsam. S. brå(d).

BRASS, m. stor hop, mängd. Fl. (Pargas). Jfr
ir. breas, m. ”a troop, a company, a multitude”;
wal. bras, adj. stor, grof.

BRASSA 1, s. brasa 3.

BRASSA 2, s. braska 1.

BRASSE, brassi, adv. bra. ”Dä va brasse”.
Sdm. ”Dä går brassi nog”. N. Ög. Brassje nókk,
adv. bra nog, temligen, någorlunda. Nk.
Brasse-nókk, id. Sdm.

BRASSMA, m. braxen: Cyprinus Brama. Vg.,
ög. Brassm. Sm. Brasme. Dsl. Bras. Bl.
Nht. brassen, brachsen; frans, brème.

Braisna-makk, m. trollslända (som
användes såsom agn åt braxen). Bl. S. makk.

BRASTA, s. brudr.

BRAT, s. brå(d).

BRATA, v. n. 1 1) braka. Vg.,sm.; 2) fjärta.
Sm. (Enl. L—n).

Brattla 1, v. n. 1 tala mycket och fort. Vg.
(Skar.).

Brattla 2, f. en menniska som talar mycket
och fort. Vg.

BRATTER, adj. brant, starkt lutande,
stupande. ”Bratter lid, brattr bakke, bratt tak”. Vb.,
åm.,mp.,hs.,nk.,ög.,sm.,hl. ”Bratt oppför,
utför”; om en backe. Ög. (Hammark.). Bråt, Dl.
Fn. brattr, adj. id. (af brjóta, ipf. braut el. brott,
sup. brotit. v. a. bryta: rumpere, frangere); n.
bratt.

Brannting, m. höjdsluttning, brink. Kl,
Demin. af sv. brant, m.

Brattna, v. n. 1 blifva brant; om väg, berg
o. d. Nk. N. brattna.

Brattfall, n. strömfall. Vb.

Bratt-röstar, adj. som har för hög
takresning, röste; om hus. Nk. N. brattrosta el.
brattrøyst.

Bråt, m. brant. Dl. (Elfd.). N. braut. f.

Stur-bråt, m. mycket brant backe. Dl,
(Elfd.).

BRA-TYG, n. något fullkomligt i sitt slag. Ög.
(Ydre).

BRAUD, n. bröd. Bräud, bräjd. n. id. G.
Fsv. brauþ, bröþ, brödh. (GL. SS.); fn. brauđ;
fe. breád, id. Jfr skr. b’arat, det närande,
underhållande.

Blåtbrued, n. det inre mjuka af brödet,
malle. Dl. (Mora).

Braud-disk, m. aflånga, flata bräden, som
läggas på bordet med hvars och ens portion på,
G. Fsv. bröddisker, m. id. SFS. 2, 45.

Braudhanndi, f. def. 1) eg. brödhanden;
2) venstra handen. Brö-hanndi, f. def. id. G.
Brööhåndi (pl. bröhändra), id. Öl. Jfr
gullhanndi, säuphanndi.

Braud-hajdar, m. eg. brödets heder; smör. G,

Bröda, bröa, v a. 1 1) gifva bröd; om säd.
Hs.; 2) släppa brödsmulor. ”Du bröar ner
boret”. Sm.

Brö(d)dröjare, m. mjöldryga. S.Sk.

Brö(d)fjäl, f. tunn brödspade att dermed
skjuta brödet in i ugnen. Åm. (Nätra, Arnäs).
S. fjäl.

Brö(d)för, adj. (om barn) som vuxit så
pass att det kan föra brödet i munnen. Bl.
Kakför, id. Sm.

Brö(d)grinn, m. ställning i taket att hafva
brödet på. V. Dl.

Bröd-hy, f. frisk, liflig ansigtsfärg (som
utvisar att personen äter bröd och ej är sjuk eller
svälter). Sm.(Vestbo),

Bröd-häffel, m. stort och tjockt brödstycke.
Sk. S.häffel.

Brö(d)kaka, f. 1) eg. en kaka bröd; 2)
tjenstbefattning, lägenhet, hvaraf god inkomst
uppbäres; brödstycke. Sm.

Brö(d)knykk, m. stort och tjockt stycke
bröd; omkring fjerdedelen af ett bröd. ”Ge
mej en bröknykk te ögen”. Sk.(Ox., Ing.).

Brö(d)kumma, f. kummin: Carum Carvi. Nk.
Brökumbr, n. id. Öl.

Brö(d)pinnar, m. pl. pinnar att derpå
upphänga knäckebröd. Brö(d)käppar, m. pl. id.
Ul.(Rosl.).

Brö(d)skuto (def. -on), f. spade, hvarmed
bröd inskjutes i ugnen. Fl. (Öarne i Qvarken).

Brödspotta, f. helt små fisk, som äro
mycket beniga, vid hvars förtärande man måste
utspotta bröd. jemte benen. Ul.; 2) allt som
ej duger. ”En brödspotta te häst”. Ul. (Enl.
Ihre).

Brö(d)tyg, n. hafre som begagnas till
tunnbröd. Dls.

Brö(d)täva. f. mun; i föraktlig mening. Ög.
S. täva.

Brö(d)virke, n. hafrebröd. Bhl.

BRAUE, n. pl. troll, spöken. ”Dä ä så möet
braue i marken”. Bl. (Östra h.), Jfr bråte? eller fn.
brúni, m. dvärg. Vsp. 12.

BRAUNE, m, grästorf. ”Bränna braune”,
bränna grästorf (vid nyodlingar). Bl.(Östra h.). Jfr
brinna.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/dialektl/0080.html

		Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket / 50 (1862-1867) Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|