Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- D
- DAL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stå. Sm. Stå dull, v. n. 1) släppa ett barn
handlöst för att låta det ensamt stå. Sm,, ög.
(Ydre). Stå dall, id. Bl., sk.; 2) säges om
drucken karl, som ej kan stå, utan är nära att
falla. ”Han står dull”. Leka dulle, låta ett
barn ”stå dull”. Sm.
Dullra, v. n. 1 1) stå osäkert, vara nära
att falla, väga på tvenne sidor; a) om små barn;
b) om sjuka menniskor, som ej kunna stå: ”de
sto å dullrade”; 2) om ringklockor, som ringas
så starkt att de äro nära att gå omkring axeln.
Sm.
DäLja, f. 1) däld, dalsänkning. Hs. (Db.,
Bj.), hj., nk.; 2) mindre fördjupning i åker. Nk.
N. dæla, dæle, f. liten grop i en åker.
Dälla, v. a. 1 1) eg. komma någon eller
något att falla. På samma sätt afledas flera
svenska ord, t. ex. fälla, v. a. labefacere, af falla,
v. n. cadere; 2) nertysta, stilla någonting som
är å färde. ”Han vill ha den saken nerdällad”.
Sk. (Kjellstorp i Vemm.).
Dälsnä, f. dalsänkning på slät mark eller i
skog. Sdm.
DALA 2; v. n. 1 drifva sysslolös omkring, gå
långsamt, slå dank. Sk. (Ox.). Dalla, v. n. id.
”Gå å dalla”. Fl. (Pargas, Ingo). Är detta ord
beslägtadt med dala 1? Eller bör jemföras nht.
dahlen, dalen, jocari, nugari, garrire (Grimm, wb.
2, 696); e. to dally, a) skämta; b) söla, dröja?
DALA-STEN, m. finare slipsten (från Dalarne).Vb.
DALERN, m. def. djefvulen; euphem. ”Dä va
dalern!” Mp.—bl. Däln, m. def. id. Hs.
DALJ, n. stryk, pisk. ”Få dalj”. Bl.,hl.
(Slättåkra).
Dalja, v. a. 1 1) slå. Ja daljade honom
dugtigt. Tier du inte, så daljar ja de”. Sk.
(Ox., N. Åsbo); 2) slå, drifva in. ”Dalja in en
spik”. Sk.; 3) dalja om, kringpiska. Bl.; 4)
dalja på nåen, slå någon med en käpp; säges
då ett par sådana slag utdelas. Sk. Fn. dala, v.
a. stöta, slå en buckla,på ngt; dala, f. stöt,
buckla; daladr, stött, bucklig; hindost. دلنا, dal-nâ,
att stöta, krossa.
DALK (pl. -kar), m. 1) knöl i köttet, som ej
är öm. Riksspr.; 2) knöl på hvad som heldst,
som ej bör vara; knöl uppkommen af obeqväma
underkläder o. d. Sdm.
DALK el. dallk (pl. -kar), m. 1) seg
sammanhängande vätska, klimp. Sk.,hl. ”När tösen hade
hälat sej, va håret som en dalk”. Sk. (Klagstorp
i Oxie h.); 2) stackare, slurfver. Dallker. Vg.
N. dolg, dolk, m. klump; dolget, adj. a) klumpig;
b) senfärdig; bay. dalken, m. degig, klibbig
massa; schwab. talg, m. degklimp; nht. dalk, m. a)
degig, klibbig massa; mjölmat; b) dum menniska;
e. dolt, m. stackare; bay. och österr. dalk, dålk,
m. dum, tölpig menniska. (Schmeller 1, 368;
Castelli, 104).
DALLA 1, f. en två alnar hög trästake på fot,
hvari lampan hänges, ljuset eller stickorna
insättas; hon står antingen på golfvet och flyttas
omkring efter behag, eller utgör hon en från
taket nedhängande ställning för lampan. Sk.,hl.,bl.
Dalle, m. id. Sk. (Ox.). Lampedalla, f. id. Hl.
(Ö. Karup), sk. (Luggude, N. Åsbo).
Lampakäring, f. id. Hl. (Frillesås). Jfr fn. dallr, m.
trästam med grenar.
DALLA 2, se dala 1.
DALLBAKE. m. egt spene-rygg; det nedersta
och mellersta stycket af svinbuken. Vg. Dalbage,
m. 1) id. G.; 2) halsstycke af ett slagtadt
svinkreatur; stället på halsen af ett slagtadt
svinkreatur, der det vid slagtandet blifvit stucket, samt
det smala stycket, som skäres derifrån upp mellan
käkarne. Dallbage, dallbak. Sk. (Ox., Skytts,
Onsjö, Lugg., Ing.). Jfr del, däl.
DALLER, n. dallring, darrning. Vb.
DALLT, m. 1) klimp, klump (af deg eller
annat segt ämne). Sdm.,nk.,ög.,vg.; 2) illa beredda
och hopfösta födoämnen. Ög. Jfr dalk.
Dallta, n. 1 l)klimpa i hop. Sdm.,ög.: 2)
baka dåligt; om deg. Bhl. (Oroust).
Dalltig, adj. klimpig. Vg. (Elfsb.).
Hopdalltad, adj. hopklimpad. Sdm.,ög.
DALMA, v. n. 1 1) skalkas. Hs. (Idenor); 2)
lättjas. Hs. (Ibm.). Dälme el. däälm, v. n. stå
och dröna. Jtl.; 3) oaktsamt förhålla sig. Hs.
(Db., Bj.). Jfr d. dial. dalle, v. n. skalkas,
skämta; e. to dally, v. n. a) skämta; b) söla, dröja;
swz. dalmen, skämta, skalkas. (Stalder 1, 260).
DaLm, m. 1) loj och oskicklig person; 2)
fjolle. Jtl. Jfr moes. dvalman, v. n. insanire;
d. dial. dalmer, m. dagdrifvare.
DaLmu, adj. 1) osalt, osmaklig; 2) tafatt.
Jtl.
DALSKA, v. n. 1 tala dalska. Dl. (Elfd.).
DAM, dama, damma, f. fru. Ordet användes
till en qvinsperson, som man för att smäda vill
gifva en titel. ”Du dam, du dama, du damma”.
Äfven säger man: ”du fru”. Sm. Frans. dame, f.
fru; fn. damma, f. dam, förnäm hustru eller enka;
med. lat. domna; it. dama och donna; lat. domina.
DAM, damb, damba, damma, dammbug,
dammpen, s. dimba.
DAMMA PÅ, v. a. 1 häftigt slå någon, gifva
någon dugtigt med stryk så att det smäller,
genljuder. Bl. och fl. st. Swz. dammern, dämmern, v.
n. & a. a) ”laut ertönen; b) heftig schlagen”.
(Stalder 1, 262); nht. dämmern, v. a. ”schlagen,
klopfen dass es schallt; eigentlich durch schlagen
bewältigen, niederdrücken”. (Grimm, wb. 2, 710),
Jfr nht. dämmen, dammen, v. a. a) göra en damm;
b) betvinga, kufva, dämpa.
DAMMBOL, n. dammlucka. Vb. Fsv. dambord,
n. id. S. Ol. S. 41. Jfr moes. faur-dammjan, v.
a. fördämma.
DAMMKÄRR, n. kärr omkring mindre träsksjö.
Kl. Fn. dammr, m. fiskdam: piscina.
DAMP, m. (ung) häst. Kl.,öl. Deraf
allvaredamp. S. allver.
DAMP, dampen, dompa, dåmpen, s. dimba.
DAN (f. dai, n. da), pron. den. ”Dan kären”,
den karlen. ”Dai kvinna”, den qvinnan. ”Da
luse”, det ljuset. Plur. nom. daj, de. ”Dai kära”,
de karlarne; ”daj kvinnera”, de qvinnorna; ”daj
djura”, de djuren; genet. deras, dera, dara, dajra,
darra; dativ, dem, dom, döm. Sm. (Östbo).
DANN, dan, adj. 1) beskaffad, skickad, gjord:
besvärlig. ”Dä ä för illa dant mä’n. Kors! så
dan du ser ut. Hva för dant? Skorna ä inte ens
dana. Ä dä dant?” är det tillbörligt? Vb.,hs.,ög.,
sm.,g.,sk.,hl.,bl. Danner (f. dann, n. danat). ”Han
ä för danner te supa. Att dä ska vara så dannt
å regna!” V. Nk.; 2) förskräckt; rädd, mycket
angelägen, ängslig. ”Han ä så dann. Han va så
dan för’et”. Mp.,ul.,sdm.,g.,dls.,ög.,sm.,hl.,sk.,bl.
Danner, adj. ifrig, rädd, skrämd. ”Inte ska du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0113.html
