Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - DRÖ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Drösligt smör". Sk. (Lugg.). Jfr e. dial. drosy,
fragilis. (Dieff 2, 644).
Dråse (pl. -sar), m, hög, hop; vanligen om
aftröskad, men orensad säd, som ligger qvar på loge.
Hs., ul., sdm., nk., vl., ög., sm., kl., hl. "Der ä tjuge
skäpper i dråsen". Dråså, m. Dl. Drås, m.
"Hele dråsan". Fl. (Öb.). Dråsa, m. Fl. (Nl.).
Dråse, dråsa, drosse, m. Vb. Dråssa, m. Mp.
Dröse, drösse. "En dröse ru. En säesdröse".
Sk., bl. Drössa. Åm. Fsv. drosse, drusi, m.
hög. S.S. 3, 92: "eth sædheskorn mot hela drossan
ællar laaren"; n. drose, drøse, dråsa, dråså,
m. orenad sädeshög.
Dråsa-skåvel, m. en på sidorna med
upphöjda kanter försedd skofvel. Fl. (Nl).
Dråså-brä(d), n. bröd, bakadt af dråsen
med agnar och allt. Dråsabrö(d), n. id. Vl.
(Elfd.).
Drös, adj. lätt sönderfallande, illa
sammanhängande. Ög.
Drösla, 1) v. n. 1 i. q. drösa 2, hvaraf det
är freqventativum. "Säen dröslar så meet i
höst". Sk., hl. "Dä dröslar au hanom uhyra".
Bl.; 2) v. a. a) sålla sakta och litet, sålla
(säden) från ax och agnar. Vg. Drössla, v. a. id.
Sm., fl. (Nl.); b) drösla bort, förspilla, slösa.
"Han dröslar bort tiden; han dröslar bort
många penga; han dröslar mä foret". Sk., bl.
Drövelig, adj. bedröflig. Ög. Fd. drøvfuld;
holl. droevig; ns. dröve, drövt, id. (B. W. B. 1,
259).
Drövelse, f. bedröfvelse. Ög. Fsv. drövilsi,
n. id. S.S. 1, 9; Cod. A. 27, passim; Cod. A.
29, f. 91; fd. drøvels, drövelse, id. (Harpestreng.
Elucidarius); fe. drêfing, f. conturbatio.
Dikkel, n. gyttja i ett träsk. Dl.
(Skattungby). Dykka, f. id. Dl. (Elfd.). Fn. díki, m.
pöl, träsk; n. dikje, m. pöl, samling af dy;
dipel, depel, m. dy, gyttja.
Duig, adj. gyttjig. "Väjen ä duig". Vg.
(Vadsbo). Döun, adj. dyig. "Äd ir så döut
å wäen", det är så smutsigt på vägen. Dl.
(Elfd.). Döjut, id. Dl. (Mora). N. dyåat, id.
Dyng, n. dy. Hl. D. dynd; fe. dung, id.
Dyngjord, f. dyjord. Hl. Dungjord, id. Hs.
Dungjord, f. våt, tung ofruktbar jord;
svartaktig jäsande jordmån. Ög., sm.
Dyngvåt, adj. genomblöt, genomvåt. Sk., hl.,
bl. Dyvåt, Ul., sdm., nk., vg. Dyngblötr,
dyblötr, adj. id. Nk. Jfr lungblötr. d. dial.
dyngvåd, id.; n. dyvåt, dyende våt; d. dial.
dyng, diuns, adj, våt, fuktig.
Dyttsbottn, m. djup dybotten. Dl. (Elfd.).
Gyr-bott’n, id. Ibm.
Dö-pot (pl. -er), m. träsk, puss. Dl. (Elfd.).
Döjpott. Mora.
Döttsa, dyttja, f. djup dy på botten af ett
träsk eller en insjö. Dl. (Elfd.). Måjrdöj, m. dy
i en myr. Dl. (Elfd.).
Släk-dye, släkdöju, m. den sträcka på
stranden af en hafsvik der släke (hafstång) drifves i
land. G. (F.). S. släke.
Dygd, f. egenskapen att duga; duglighet,
kraft, must. "Dä ä dygda på soa att ho ligger
å äter". "Dra dygda ur maltä". Nk. N. dygd,
f. id.; fsv. dygd, f. kraft, magt. S.S. 1, 67: "jak
kænde væl att dygdhen gik af mik". Spec. Virg.
s. 276: "gudz dygdh ok gudz wisdom". Cod. A.
29, f. 180.
Då, dåga, n. duglighet. "Dä ä intet då i
honom". Hs. Fn. dugr, m. kraft, dugtighet; n.
dug, m. duglighet, styrka; ns. döge, id. (B. W.
B. 1, 220).
Redukksa, v. a. 1 bedraga. Sk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
