Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - FOL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ä au ett daulet fólkaslag”. Fólkane, n. id.
”Ja kände ’nom pau fólkanet”. Bl. N.
folkeslag, n. id.
Fólka-sóppa, m. salt köttsoppa med
potäter och rötter till tjenstefolket. S. Sk.
Fólka-spaker, adj. tam, spak, som hyllar
sig till menniskor; om djur. Nk.
Fólka-stua, f. stuga, der tjänstefolket äter
och pigorna slöjda. Sk.
Fólka-vändt, adj. n. besökt af myket folk.
”Dä va så folkavändt i kyrkan i da”. H1.
Fólke-fär(d), f. slägt. ”Dä ligger i
folkefären”, det ligger i (ɔ: är en egenskap hos)
slägten. S. Sk.
Fólke-penninga(r), m. pl.
mantalspenningar. Vg.
Fólkfatt, adj. 1) folklig, hygglig, anständig.
Vb.,ög.; 2) nedlåtande. Fl. (NK. i Öb.).
Fólkil, adj. folkiisk; om boskap som
anfaller folk. Hs.
Fólkis, v. d. giftas. G.
Fólk-löst, adj. blottadt på folk. Hs.
(Ljusdal). Fólklest, id. Hs. (Db., Bj.).
Fólkolt., folkhölt, adj. n. der hvarest
mycket folk uppehåller sig, uppfyldt med folk. Bhl.
Fólkut, id. ”Här ä så fólkut". Hs. (Ljusdal).
Fólk-rädder, adj. skygg, blyg, rädd för
folk; både om menniskor och kreatur. Vm.,
nk.,bl. Fólka-rädd. Sk.
Fólkslen, adj. som uppför sig skickligt. Hs.
(Db., Bj.).
Fólk-varg, m. varulf, Runö.
Svärfólk, n. svärföräldrar. Sdm.
Fóla, v. n. 1 föla; om ston. Kl. (Madesjö).
Fóla, fólla. Sk.
FóLafötter, m. pl. hästhof: Tussilago. Vg.
Fólhus, n. hinnan kring ett föl (innan
födseln). Åm. Fölhus. Sm., kl. Fölahamm, id.
Sk. S. hamm.
Fólå upp, v. a. föda upp: 1) ett föl; 2)
får, getter; 3) barn. ”Fólå upp krippen”. Dl.
(Elfd., Våmh.).
Fulsättning, f. (stället i sjön) der man
invid landet utsätter gamla fiskegarn. S. G.
Fyllja, föllja, föllsa, f. ungt sto af 2—4 år.
Ul. Fylljä. G. Föllja, id. Götaland N. fylja;
d. dial. fyllie; e. filly.
Föling, m. föl, ung häst. Kl. (Stranda).
Föling (fölinj), m. id. Fl. (Öb.).
Fölmärr, f. sto som har däggande föl. Sk.
Fölse, m. ett litet föl; (demin.). Vg., sdm.
Fölsa, fölsa, f. ett litet märrföl; (demin.). Ul.
Fölsing, m. föl i andra till fjerde året.
Götaland, fl. (Öb.).
Fölsta’n, m. def. hinnan som omgifver ett
föl: uterus. ”Fölsta’n ä fallen ut”. Kl.
(Stranda). Jfr gris-sta’n, kalvsta’n.
Ifóla, adj. drägtig; om sto. Fl. (GK. K.).
Fn. ifylia, id.
Fona, v. n. 1 lemna eller medföra dylika
matvaror. Hl. (Värö). N. fona, v. n. id. (Aasen,
107).
Fon-säkk, m. i. q. fon. Bhl. (Foss.).
Fora, v. a. 1 fodra, gifva foder åt (kreatur).
Sk.,bl. m. fl. Fsv. fodra, v. a. id. S.S. 3, 249;
fn. fođra; fe. fôdrjan; n. fora; d. fore; swz.
furen, fuhren, fueren; bay. fäeren, id. (Schm.
1, 557); fht. fuorôn, alere, cibare. Jfr gl. frans.
affourer, t. ex. affourer les moutons.
Forenskap, fornskap, m. 1) foder. ”Dä står
illa te mä forenskapen”, vi ha litet foder. Sm.;
2) sjelfva kreaturen. ”Gua lóv! forenskapen
trivs”. Sm. (Östbo), bl. Fornskap, m. a.
födoämnen. ”Dä ä ondt om fornskapen”. Vm.,sdm.;
b) foder (för kreatur). Sdm.,vl. Forskap, m.
id. Ög. Fonskap, m. a) födoämnen, föda,
lifsuppehälle; b) tillförsel af matvaror. Vb.,åm.
Forgivä, f. ett rum i stallet för fodrets
skärning och blandning. Sdm.
Fornöt, n. 1) ett kreatur som man åtagit
sig att föda; kreatur på utfodring hos en
annan person än egaren. Ög.,sm.; 2) våp, dåligt
hjon, som ej gör skäl för maten; lat menniska,
som ej gör mera än äter. Hs.,sm.
Grann-for, n. torrt grönfoder. Ög. (Ydre).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
