Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - FOR ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FORHUA, f. fodrad hufva; laden vintermössa
af hundskinn; kullen af vadmal. Sk.,hl.
FOKHUA SE, s. förhua se.
FORHÄMTE, forhämtä el. forhäntä, n. väst,
ärmlös tröja. S. G. D. dial. foerhemmet, kort
undertröja (Mlb,, D.L. 124); jfr fht. hemidi; mht.
hemede; nht. hemde, n. skjorta; vorhemde.
Beslägtade ord äro anförda vid hamm.
FóRK 1, m. 1) högaffel, hötjufva. Vg.,hl.,n.,sk.;
2) stör, pryl, knölig käpp. Vg. Furk, m. id. ”Ta
en furk i näven”. Hl.. (Värö); 3) eldgaffel. Fórkä,
ildfórkä. G.; 4) häfstång (omkring 3 alnar lång)
att bända upp med, t. ex. en stor sten. Nk., vg.;
5) bärling, en stör hvarmed man skjuter båtar
uppför strömdrag. Vb.,ul.,fl.(Öb.); 6) ett redskap,
bestående af en smal stång med ett trissformigt
stycke i gröfre ändan, hvarmed man stöter i
vattnet för att skrämma fisk att gå på nät och i not.
Sdm.,fl. (Ingo). Jfr pulls. Fn. forkr, m. stång,
spjut; d. fork, hötjufva; fht. furca (Graff 3, 685);
fe. forc; e. fork; ffris. furke, forke (Richth. 751);
nfris. forck; ns. forke (B. W. B. 1, 441); holl.
vork; swz. furke, furkle, f. gaffel, dynggrep; fin.
porkka [= fork 1, 5], af lat furca, f.
Fórka, v. a. 1 1) med en bärling drifva
fram en båt uppför strömdrag. Ul. Fórk
(ipf. -kä), id. Vb.; 2) med en pullsstång stöta i
vattnet för att skrämma fisk att gå på nät och i
not Fi. (Ingo). Fin. porkkaan, id.
Fórkel, m. en tjock unge. Demin. Ög. (enl.
D.D.). Jfr n. furk, m. en tjock och fet karl.
(Aas., 118).
Fórket, adj. tjock, ovig. Ög.
Fórkje, f. 1) eg. troligen en qviga, ehuru
denna bemärkelse ej förekommer i
landskapsmålen; 2) flicka. Förkje (uttal, förstje), f.
flicka. Herj. Fyrkja, f. piga. Dl. N. fyrkje, f.
flicka.
Forn adv. häromdagen, för någon tid sedan.
Forn om dagen, id. Vl. Fht. forn, adv. fordom
(Graff 3, 627).
Forna 1, v. n. 1 af ålder förtorka, vissna.
”Äppleträet fornar, ess dä inte får sin ans”. Bl.
(Östra h.), sm. (Vestbo). Förna, id. Sm.
(Östbo); fyrna. id. Bl. (Bräkne).
Forna 2, f. fjorgammalt visset gräs;
qvarstående grässtubb sedan förra året; vissnadt
gräs från föregående året, som ej afbergats,
stundom af den anledningen för att derigenom
öka afkastningen följande året af magra
myrängar. Vm.,ög. Förna, gammelförna, f. id. Vb.,
hs., ul.,sdm.,nk. Förna, fönna, fönn, f. Vb.
Finne, m. G. Fynn, fynne (def. fynna), f. Jtl.
Förnska, f. Ög.,sm. (Östra h.). N. fonne, n. id.;
fn. fyrnúngr, m. id. Aasen, 108, anser att n.
fonne måhända står i st. f. forne. Svenska
munarterna utvisa att förhållandet verkligen så
är och att roten är vårt forn, gammal, som
märkvärdigt nog ej finnes qvar i norska
munarter.
Fornas, v. d. 1 af ålder förtorka, vissna.
Sk.hl. Fornas, fyrnas, Hs.,sm.,bl. Förnas.
Nk. Fönnäs (ipf. -sä), vissna; om gräs och
andra växter. Vb. Fsv. fornas, fyrnas, v. d.
blifva gammal. VGL.; fn. fyrnaz; d. fornes, id.
Jfr fsv. fyrning, f. a) gammal besittning af
jord, som i lång tid tillhört slägten; b) ed
derom att man fått jord genom arf. UL.;
fyrnska, f. a) eg. ålderdom; b) hedniska forntidens
för de kristna vederstyggliga bruk. GL.; fn.
fyrnska, f. id.; fht. fôrnen, åldras (Graff
3, 663).
Fornkalv, fonnkalv, adj. (ko) som ej är
drägtig eller i kalf; som går året om utan att
kalfva. G, (F.).
Fo(r)nsena, f. i. q. forna 2. Bbl. S. sena 1.
Fo(r)n-tida, f. ko som är nära försinad.
Bhl. (Foss.).
Forsk, m. fornad, murken ved, ruttnadt trä.
Dl. (Elfd.), hs. (Bj.); fósk, m. Vb.
(Nordmaling), hs.; fausk, f. N. Vb.; fäusk, m. Nb. (Ö.
Cal.); fósk, fösk, föskve(d), m. Mp. Fn. fauskr,
m.; n. fausk, m. id. (Aas., 90).
Forskun (n. -ut), adj. murken, rutten; om
trä. ”Trajet ir så forskut”. Dl. (Elfd., Våmh.);
fóskug. Hs.; fóski Vb. (Nordmaling), mp.;
fauski el. feuski. N. Vb.; fäuska, id. Nb. (Ö.Cal.).
N. fauskjen el, fausket, id. (Aas. 90).
Fosk-mel, n. maskmjöl, maskfrat; det
maskstungna, som är mellan barken och träet. Hs.
(Db.,Bj.). N. fauskemjøl, id.
Fönn (ipf. -nö), v. n. lemna (gräs)
oafliorgadt till nästa år. Der gräsväxten är så gles
och ringa att det föga lönar mödan att afberga
gräset, såsom på s. k. strå-myrar, lemnas
sådan mark oslagen till följando året för att då
jemte förnan afbergas; detta kallas fönn, v.
n. Vb.
Lys-forsk, m. skenet af rutten ved i
mörkret. Dl. (Elfd. Våmh., Ohre).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
