Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - GJU ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ög. Gjuta (ipf. gjöt, sup. gjutet, gótet, p.p.
gjuten, góten). Vg. Gjute (gjöt, götte) N. Åm.; <i>gjut<i>
(gjöt, guti), Ume, Bygde; gjut (gjöt, gutti),
Löfånger; gjut (gjöt, guttä [hårdt g]), Skellefte; gjeut
(gjöt, guti) Lule; gjot (gäot, guti [hårdt g]).
Calix. Fsv. giuta (ipf, gööt, p.p. goten), v. n. o.
a. a) flyta, rinna; deraf floþgiuta, f. stigbord,
damlucka. ÖGL.; b) gjuta: fundere. Skaftavil. 2,
707; deraf giutare, m. α) gjutare: fusor, metalli
liqvandi artifex; β) krukmakare. Spec. Virg. s.
265: ”thu herra æst war fadher, wi ærum
trækkin, thu war giutare, wi ærum ok alle thinna
handa gærninga”; got, n. stöpform. S.F.S. 1, 3 h.;
c) utgjuta: effundere. Alex. M. v. 1693;
deraf urgytia, f. slöseri. Kg. St. s. 88; utgiuta, v. a.
utgjuta: effundere. S.F.S. 7, 220. S.S. 2, 146.
Cod. A. 27, f. 219 v.; fn. gjota; fht, giuzan;
mht. giuzen; nht. giessen; fsax. giutan; fe.
geótan; holl. gieten; d. gyde, id.; moes. giutan (gáut,
gutun, gutans), gjuta, gjuta in; ufar-giutan, gjuta
öfverfull, låta rinna öfver, us-gutnan, flyta ut.
jfr gr. χεύειν, att gjuta; mlt, gota, canalis.
Gjuta, f. qvarnränna. Agnagjuta, f.
qvarnränna, qvarndam. Kl.
Bro-gjuta, f. täckt afloppsdike. Vg.
(Skarab.), sdm. (Sorunda, enl. D.D.). Holl. goot,
geut, f. ränna, rännsten, rör; fn. gjóta, f. håla,
gap.
Kvarngjuta, f. qvarnränna. Kl. (Stranda),
sm. (Kinnevald).
Gyttlare, gjöttlare, m. gördelmakare. Sk.
(Torna, Skytts).
Gjulpen, adj. (eg. p.p.) slaskig. Kl. (Stranda).
Glabba, v. a. illa bereda; särdeles om
matvaror. ”Glabba ihop, glabba te”. Glabba
ve, vidlåda, klibba vid. Ög.
Glabbi, adj. Ög.
Glaas, v. d. 1 glädjas, vara glad. ”Ja
glaas derav”. Sm. (Kronob.:s län, mera sällan i
Jönköpings län). Fsv. glædias, v. d. id.
S.S, 1, 75.
Gladas, glaas, v. d. 2 gå neder; om solen.
”Sola glaas”. Vg.,sm. (Östbo, Vestbo). Gläas,
id. Sm. (Ibm.). Gladas, glass, gläss, id. ”Sola
gladas, gläss”, solen håller på att gå ned. ”Sola
ä gladder, solen är nyligen nedgången. Hl.
(Faurås h.). ”Solen ä gladd. Bhl. N. gla, v.
n. gå ned; om sol och måne; e. go to glade.
id. (enl. Ihre, Gl. 1, 682). Ordet, som
förmodligen ursprungligen betydt lysa svagt, är
troligen att härleda af fn. glađr, glänsande, med
afseende på den nedgående solens sista strålar.
Jfr glana 1.
Gladbark, m. glatt, fin bark (på tallträn);
kart-bark, m. grof, tjock bark. Dl. (Ohre).
Gla(d)håL, n. sista garahvarfvet på en
väfbom (då man blir glad öfver att väfnaden snart
slutar). Ul.
Gladlett, adj. gladlynt. Sm. (S. Vedbo).
Jfr fsv. lita, v. a. a) se, beskåda. Alex. M.
Deraf lit, m. utseende. Cod. Bur. s. 193:
”licamans lit”; l. c. s. 144: ”ok skapaþe hænna lit
ok lat sva væn utan”, och skapade hennes
utseende och skick så fagra utvertes; b) tillförse
sig, lita, nöjas; liter, let, m. färg. S.S. 1, 39;
det i sammansättningar förekommande adjektiva
leiter, i nuvarande riksspråk -lett (fn. -leitr),
[att se, anse, -aktig, -vulen], t. ex. rödlett,
ljuslett, m. fl.
Gladmälter, adj. glad, rolig i tal. G. Fn.
glađmæltr, id. Af fsv. och fn. mæla, v. a. tala.
Gla(d)rörder, adj. rusig. Nk.
Glad-yppen, adj. alldeles öppen; 1) om sjö,
då isen är borta. Ul. (Rosl.); 2) om dörr. Gla
ippen. Hs.
Glafängder, adj. gladlynt. Ög.
Glaippna, f. vak. ”Han for midt i
glaippna”. Hs. (Db.).
Glatte, adv. glädtigt. Hs.
Glatt, adv. idel, alldeles, rent, fullkomligt.
”Glatt öppet”. Mp. Glatte, id. ”Dä ä glatte
skamm”, sjelfva djefvulen. Sm. Schwab, glatt,
adv. helt och hållet, ”er ist glatt ein narr worden”
(Schmid, 232); bay. glatt, id.: ”du bist e glatter
narr” (Schmeller 2, 95); nassau glatt, id.: ”das
ist glatt gar nicks” (Kehrein 1, 165); ns. glad,
id. (B. W. B. 2, 514).
Glask, adj. glad. Sm. (Östbo),
Glavär, adj. glädtig, gladlynt, fryntlig. Jtl.,
mp. Fn. glađværr, id.; n. glaværug, id. Af
fn. glađr, lætus, hilaris, værr, placidus,
tranquillus, jucundus.
Glädi, f. glädje. Vb. Fsv. glædhi, glædi, f.
id.; fn. gleđi, f.
Glä(d)skap, m. glädje. Sm. (Östbo; nästan
obrukl.). Fsv. glædskap (glædzskap). S.S.
3, 147; gl. d. glædskaff (Bib. 1550. Tob. 9, 12);
fe. glädscipe, id.
Glädta, v. a. göra glad. Hs. (Db.).
Glädtas, v. d. skämta, småskämta. Hs. (Db.).
Glätt, adj. glad. Åm. (Nätra; mindre brukl.).
Solgladning, f. solnedgång. Vg. (Elfsb.).
Sola-glaning, f. id. Vg. (Skarab.). N. solaglad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
