Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - GIV ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Geves, tell gevess, adv. till skänks, för intet.
Vg. (Valle h.). Tell gäves. Ul. Te gengjens,
te gäingens, id. Sk. (Tygelsjö). Till givnings.
Hs. (Db., Bj.). Fsv. til gifwins. S.F.S.
7, 369; gl. sv. til gieves. Sv. Bib. (Num. 11: 5);
fe. to gife, id.
Gift, lambgift, f. hus på fältet, der fåren om
vintern fritt ingå för att få foder och skydd.
Baggägift, gymragift. G.
Giftas, ringar, tyger m. m., som köpas för
ingående af ett giftermål. Ul. Skänkas, id. Ul.
(Rosl.).
Giftas-vån, f. hopp, utsigt att blifva gift.
Hs. (Bj.). S. vån.
Gift-borg, s. borger.
Gipt, adj. gift. Dl.
Gyvta se (ipf. gyvte, sup. gyvted), v. r.
gifta sig. S. Sk.
Gyvtesjuk, adj. giftesjuk. S. Sk.
Gårdsgev el. gårdsgävd, -a, f. olycksöde,
som vidhänger en gård. ”De kunde ej annat
vara, dä ä gårdsgeven (el. gårdsgävda)”. Hs.
(Bj., Db.).
Gåv-öl, n. trolofning; så kalladt af de
gåfvor, som fästmannen gifver åt sin fästmö. Fl.
(Nl.).
Gäver el. gäv (gjäver, gjöv), adj. 1)
ypperlig, förträfflig, stor. Dl.,nk.,kl.; 2) lycklig. Vl.,
g.; 3) kostbar. Hl.; 4) vacker. Ul., ög., dls., vg.,
bhl. ”En gäv däka”. Sm.; 5) inbilsk, stolt,
stursk. G.; 6) bruklig. ”Dä ä så gäv å gängse”,
det är allmänt kändt. Gävert, id. ”Dä ä så
gävert”. Vg. (Åhs h.); deraf a) gjiväst, adv.
superl, vanligen, merändels, oftast. Vb. Gjävast.
Åland. Som gjävast, som snarast, i en hastig
vändning. ”Han sko som gjävast ha vali ti
ast, ha int henje god (gåod) förtjensten komi”.
Fl. (Öb.); b) gävt, adj. n. α) kostbart, dyrt.
Hl.; β) välkommet, rart. Ög.; c) smågäv, adj.
stilla, saktmodig. Bhl. Fsv. gæfver, gæver el.
geefver, a) ypperlig. S.S. 1, 70; 3, 160. Cod.
A. 27, f. 43 v. Sv. Järt. Post. s. 58; b)
bruklig. S.S. 2, 150; 3, 91; æ gæwast, adv.
vanligast. Hor. æt. sap. f. 136; fn. gæfr, adj. a)
som bringar lycka, helsa (Egils.); b) saktmodig
(Hald.); n. gjæv, a) gifmild; b) kostbar, af
mycket värde; c) god, utmärkt, dugtig; d)
inbilsk; d. dial. giev, giæv, a) rask, dugtig till
arbete; b) kostbar, kostlig; c) vacker; nfris.
geve, god, giltig; bruklig (Outz., 95); ns. geve,
id. (B. W. B. 2, 506).
Gävmild, adj. gifmild. Dl. (Elfd.).
Göv, f. i sammans.: 1) gå på göv, om svin
och gäss, som vinterfödas, i motsats till dem
som gödas och slagtas; deraf 2) göv-gäss, m.
pl., göv-svin, n. Sk. (Ox.).
Ogev, f. olycka. Hs. (Bj.). Fn. ógæfa, f.
id. (Egils.).
Väl-goa, f. vänskapsskänk, traktering. Deraf
stemne-välgoa, f. rapp af stenar, slag och
knifvar. Hs. (Db.).
Gjausugur, adj. yr, rasvild, ostadig. G.
Gjauså el. gjausä, f. 1) rasigt, yrt qvinfolk;
2) fiskgjuse. S. G.
Giausur-ägg, n. fiskgjuseägg. F. Hvad dessa
gotländska ord vidkommer, anmärkes att
betydelsen af verbet gjausa ej är den ursprungliga,
utan blott en öfverflyttad eller figurlig. Det är
samma verb som fn. gjósa (gaus, gosit), v. n.
a) eg. utsända något med kraft och hastigt, t.
ex. vatten, eld: ”logi, eldr gaus or husum”.
Haralds saga hins harđráđa, 34 kap., 4 stroph.
Magnus saga hins berfætta, 9 kap., 1 stroph.;
b) fara till, upp, af skräck, oförmodadt. Deraf
gjósorđr, adj. verba effundens, immodice
garralus; geisa, geysa, f. femina gigas; geisa, geysa,
v. n. a) cum impetu ferri, ruere, sævire,
furere; de igne, fluvio, mari; b) vehementer
in cursum concitare; geystr, p.p. a) vehementer
incitatus; b) impetuosus, acer promptus (Eg. Lex.);
geysir, m. sprutande källa på Island, m. fl.
andra ord. Af ofvannämnda fn. gjósa, hafva
kommit gotl. gjausa, v. n., gjausugur, adj., gjausä,
f. a) rasigt, yrt, ostadigt qvinfolk; b) fiskgjuse,
hvilket senare eg. är samma ord, men
anledningen är en annan och troligtvis den: att, när
denna stora fiskroffogel slår ned i hafvet efter
sitt byte, så yr och sprutar vattnet omkring
honom. Skrifsättet gjausä (med gj) är således
utan tvifvel det rätta, och ljuse (med lj) är ett
rent misstag. Beviset hemtas deraf att i det
gotl. gjausä, f. höres verkligen både g och j,
men de, som skrifva ljuse, låta aldrig l höras.
Dessutom kan ordet gjausä förklaras, såsom här
blifvit antydt, men någon förklaring till ljuse
är ej känd.
Gjora-list, m. gördel, list som skördefolket
lindar hårdt om magen. Gjora-bån(d), n. id.
Sk. (Ing.).
Gjording, gjoling, m. groft rep (af nöthår)
att binda om något med, t. ex. hö. Sdm.
Gjoling, 1) id. Vg.,ög.; 2) groft band kring
träkärl. Ög.
Gjort, f. det yttre skal eller hylsa, hvari
bokollonen inneslutas. ”Gjorten sprikker, nu
faller snart bögóllonen”. Sk. (Ing.). Kåhrt, f.
id. Sk. (Lugg.). Håhrt, f. id. Sk. (N. Åsbo).
Fn. gjörđ, f. gördel, bälte; gael. giort, girt, f,;
bret. gouriz, m.; e. gird, girth, f. id.; lit,
qurta, f. (sadel) gjord; moes. gairda, f. id.
Gjyrđ, f. sadelgjord. Dl. (Elfd.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
