Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - GLI ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GLIOPA (pr. gliop, pl. gliopum, ipf. glop, pl.
glupum, sup. glupiđ), v. a. sluka. Dl. (Elfd.).
Gläupa (pr. gläupur, pl. Gläupe, ipf. glaup, pl.
glupu, sup. glupi), id. G. Glupa el. glypa (ipf.
ind. glöp conj. glöppe, sup. glöppi), id. Glupa
ti se (sv. böjn. 1), glufsa. Hs. Glupa (ipf. glöp,
conj. glöpe, sup. glupi, p.p. glupenV v. a. o. n.
sluka; vara glupsk i mat. ”Glupa i sej”. Ög.
(Ydre), vg. Gluup (ipf. glupä), sluka. Vb.
Glåpa, v. n. 1 1) sluka, svälja. ”Glåpa i sej”. Nk.,
kl. (Stranda); 2) spy utan kräkning. Jtl., mp.
Glåpa, glöpa. Åm. Jfr glåpa. Att detta verb
fordomtida i fn. haft stark böjning synes af fn.
gliúpr, adj., glúpna (= gliupna), v. n. och
gleypa, v. a. sluka; n. glupa (glaup, glope), v. n.
a) gapa, gripa med munnen; b) sluka; gløypa
(ipf. -te), v. n. gapa; sluka; d. dial. glubbe,
glubbe i seg.
Gluffa, v. n. 1 äta snålt. Ul.
Gluffi, n. storätare. ”Ett stort gluffi”. Sdm.,
fl. (Nl.).
Gluffsa, v. n. 1 vårdslöst och häftigt sluka i
sig. Mp.,hs.,ul.,ög.,vg. Gluuffs (ipf. -ä). Vb.
Gluffs i si, id. Ö. Dl.
Glupal, adj. snål, som utan all blyghet tar
för sig. Vl.
Glupen, adj. glupsk. Vg., sdm. Glupug, id.
Hs. (Db.). Glupin. Fl. (Öb.). Glups, id. Dl.
(Mora). Glusp, gluspun, id. Dl. (Våmh.). N.
glup. id.
Gluspa i se, sluka i sig. Dl. (Våmh.).
Glåp, n. 1) gap. ”Komma i glåpet”,
oförmodadt komma i någons åsyn. Sdm.; 2)
glupskhet, glupsk matlust. ”Slå glåpet å
sej”, tillfridställa första matlusten. Kl. (Stranda). N.
glup, n. gap.
Glipa, v. n. 1 fiska med en fyrkantig håf
(gliphåv ei. glyphåv), som är fästad på ett
långt handtag. Håfven hålles i vattnet och
fisken drifves in af en person, som går i vattnet
och slår (pulsar) deri med en stång. Hl.,kl.
(Stranda). Glipa, glypa, id. Sk. D. d. glibe,
v. n. id.
Glip, n. gap, öppning: 1) svalg på ett
rofdjur. Hs.,vg.,hl. (Breared); 2) stor mun, svalg.
Ög.,vg.; 3) remna. Hs. Glipp, n. remna,
öppning. Fl. (Ingo); 4) Öppning; eg. om kläder,
söm. Vb.; 5) snål och glupsk menniska. Hl.
(Breared); 6) otidig, förolämpande person; en
som gör narr af andra. Vl. Glib, glyb. Hl.
(Skällinge). Glep. Sm. Glip, glipare, m. id. Vg.
Glaip, n. narraktig menniska, som ej utan skäl
är föremål för åtlöje och med hvilken drifves.
Ö. Dl.
Glipp, n. skälmstycke, puts. Sdm.
Glippa, v. n. 1 1) ofta öppna en dörr och
springa ut och in; 2) vara talträngd, öppna
munnen i tid och otid. Sm. Glepa el. gleppa
(ipf. o. sup. gleppa), v. n. tala öfverdådigt,
gifva glåpord. Vb.
Glipper, m. 1) den som ofta öppnar en dörr
och springer ut och in; 2) talträngd menniska.
Sm. (enl. L—n).
Glispa 1, v. n. 1 1) gapa, vara öppen; om
dörrar, som ej gå igen. Vl.,vm.,sdm. (Inderö);
2) glida undan, falla ned. ”Hanen på bössan
glispade”. Vg. I senare bemärkelsen måhända
beslägtadt med nfris. gleppe, glippe, v. n. glida,
ej stå fast (Outz., 98).
Glispa 2, f. 1) liten strimma, spricka på
väggen. Sm. (Vestbo); 2) remna, skråma. Sdm.
Glira, f. 1) ljusstrimma, en solstråle mellan
molnen. Hl. (Värö); 2) liten strimma, spricka
(på väggen), hvarigenom ljuset intränger. Sm.
(Vestbo, Östbo).
Gliring, m. halfklart stickord. ”Han ga dej
en gliring; försto du den?” Sm.,sk.,hl.,bl.
GLesa, gläsa, ellgläsa, f. koleld, utbränd,
men ännu glimmande brasa; en hop eldglöder i
spisen efter en brasa. Vg.,sm. (mot
Blekingsgränsen). Jfr sid. 116, spalt 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
