Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - GLO ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
e. to glare, a) glänsa, blänka, glimma; b) se
skarpt på; holl. gloren, glimma.
Glo-rakå, f. raka, att föra glöder ur ugnen
med. G. Grorakå, f. id. G. (F.). Glödrägo,
f. id. Hl. (Kb., P. i Öb.). Glövaraka, f.
eld-raka. Hl. Ordet uttalas på Gotland äfven med
ljudomkastning grolaka, hvilken form återfinnes
i Estsvenskans grullåk (def. -a), f. eldskyffel,
eldspade. C. Säve, Gutn. urk., s. XXXI. Fn.
glód, f. glöd, raka, f. raka, skrapa; fsv.
glödraka, f. eldraka. Alex. M.
Glosa, f. rökhål på en kolmila. Sm. (Östbo).
Glosig, adj. försedd med bles eller hvit rand
i pannan; om hästar. Kl. Jfr glåsug.
Glosma, v. n. 1 glo. Bl. (Gemshögs s:n).
Glossa, v. n. gifva sken ifrån sig, glimma;
om kol i spisen, som ehuru utbrunna och
tilltäckta, ännu glimma. Fl. (Nl.). Glåsa, v. n. 1
1) lysa, flamma, blossa. ”Nu glåsar dä i spisen”.
Kl. (Stranda); 2) lysa, vara grann; om tyger,
kläder. ”Detta tyget glåsar mä slöga färger”.
Hs. (Db., Bj.). Fn. glossa, v. n. blossa,
flamma; glossi, m. a) eldslåge; b) glans, sken;
mht. glosen, v. n. glöda, glänsa; glose, f. glöd;
glans (Ben. 1, 551); bay. glosen, glosten,
gloschen, v. n. glimma (Schmeller 2, 95); swz.
gloschen, v. n. glänsa, glimma; glose, f.
eldgnista (Stalder 1, 455, 456); ns. glosen, v. n.
glimma; n. gløsa el. glossa, a) blossa upp; b)
stirra, se sig om; glosa, v. n. se sig om; gr.
γλαύσσειν, lysa, glänsa. Jfr kelt. glas,
glaucus, lividus, leucophæus.
Glotta el. glutta, v. n. 1 titta oförmärkt,
se in genom öppning, smyghål. Allm. I några
munarter heter det glötta, glytta. N. glytta,
glette; e. to glot; schwab. glotzen (Schmid,
234).
Glo-ögd adj. med uppmärksamhet
betraktande. Jtl.
Glugg el. glogg, m. 1) eg. glugg,
öppning. Riksspr. Fn. gluggr, m. a) fönster; b)
öppning, glugg; 2) ögon. ”Titta unner (onger)
glugg”, se under lugg, kasta sneda blickar. Se
opp mä gloggene!” S. Sk.; 3) kreatursmärke i
örat. G.,öl.
Glugg (ipf. -ä), v. a. borra hål (på takved,
hvarmed hus täckas). Vb. Glygga, v. a. 1
hugga hål, med huggjärn göra ett fyrkantigt
hål i en bjelke o. d., hvari en tapp skall
inpassas. Sk. (Ing., Lugg.), g. Glögga, id. Hl.,
bl. D. dial. glove, gløkke, id. (Mlb., DL. 170,
171). Deraf glygga (uttal. glyddja), f. ett
sådant fyrkantigt hål. Sk. (Ing., Lugg.).
Glugg el. glogg, m. januari månad. Sk.
(Köpings, Tryde, Ullstorps socknar i Ingelstads
h.; Torna h.). D. glugmåned, m. id. Ordet
kommer antingen af ofvan anförda gluggr, m.
fönster, såsom Grimm (gesch. d. d. sprache)
förmodar, i hvilket fall glugg eg. betyder
fönstermånad, ehuru anledningen till benämningen
är okänd, eller ock, hvilket måhända är
troligare, af fn. glugg el. glygg, n. vind (Egils.
253) och betecknar vindmånad, den månad, då
den kalla vinden herrskar.
Glugga, v. n. 1 glödga, småningom taga
eld. Hs.
Gluggning, f. sätt att genom ett hål på isen
hugga ål och aborrar, då man ser fisken. På
öppet vatten kallas det skrä. Bl.
Gluna, f. 1) ett fruntimmer som kisar. Sk.
(Järestads, Ing., Lugg.). Glyna, f. id. Hl.; 2)
ett fruntimmer, som af arghet glor illa. Sk.
(Ox.).
Glåmug, adj. som har stora ögon och ser
stinnt ut. Hs.,ul. Glåmut, adj. 1) id.; 2)
sorgsen. Dl.; 3) gulblek, blek och mager; som har
ett utlefvadt utseende. Hs. (Bj.). Glåmog (n.
-ot). Fl. (Nl.). Glåmmet, a) id. Ög.
Glåmiger. Nk. Glåmu. Nb.,vb.,jtl.; b) fläckig i
ansigtet; mest om hafvande qvinnor. ”Hu ä så
glåmmet; hu ha nyss blett mä’t”. Sm. I
senare bemärkelsen jfr fn. gláma, f. hvithet;
glámbles, f. hvit bles i pannan, glámblesóttr,
hvitblesig; om häst, glámeygdr, som lider af
ögonsvaghet.
Glåming, m. 1) som har stora ögon och ser
stinnt ut; 2) mycket senfärdig menniska. Dl.
(Elfd.).
Glåsa, f. ljusning: 1) den ljusstrimma, som
på mulen himmel visar sig vid himlaranden,
bebodande en klar dag. Kl.; 2) större
ljusöppning mellan träden. Kl. Glesa, glänna, f. id.
Kl. (Stranda); 3) smal dalsträckniug genom
skogen. Kl. Ihre (DL. 68) anför hagloss,
”hvit lysna på himmelen”. Ul. Jfr fn. hárr,
adj. hög; glossi, m. glans, sken; fe. gloss,
klarhet.
Glåsug, adj. lysande; om tyg med granna
färger. Hs. (Db., Bj.). Jfr fn. glæsilegr,
lysande.
Glöbaka(d), adj. (om kaka) som är gräddad
på glöd. ”Glöbaka kåku”, f. en kaka gräddad
på glöd. Vb.
GLö(d)os, n. syrsättning på metaller, då de
nyss tagits ur elden. Sdm.
Glögg, m. glödgadt vin el. bränvin. Vb.
Glö-hoppa, f. 1) glödbakad kaka. Nk.,kl.
(Sevede h.). Glödhyppja, f. Hs.. Glöhyppa, f.
id. Mp. Glögläffsa, f. Sm.,kl. Spis-kaka, f.
id. Sm. Glö-hyppe, f. a) id. Vb.; b) yrhätta,
yster flicka. Nb. (Calix).
Glör (pl. -er), f. 1) öppning eller fläck, som
bildas mellan isstycken på isar; 2) öppning
mellan infruset timmer, som vintertiden ligger
i ett vattendrag. Vb. (Nordmaling). Jfr n. glor,
n. en öppen eller bar fläck (i skog).
Glöva-tång, m. eldtång, eldgaffel. Sk. (N.
Åsbo), hl.
Glomma (pl. -mer), f. bjellra. Vb.
Glommertyg (glommertyj), n. bjellertyg. Vb.
Glonga, v. n., glungas, v. d. blomstra.
”Rygen glongar”, rågen blomstrar. ”Glungas
äut”, blomma af. ”Nu har de glungats äut”,
nu ha de afblommat, utblommat. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
