Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- G
- GLO ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GLOP, n. starkt snöande. Vg., ög., sm. Glåp,
n. Dls.
GLopa, glåpa, v. imp. 1 starkt snöa, snöa
och regna mycket på en gång. Vb.—sm. ”Dä
glåper nu å snöger”.
Glópptals, adv. hoptals; om snö och regn.
Sm.
Glóffs, m. snöslagg på sjöar och kärr.
Sdm.,nk.
Glóffsuger, adj. betäckt med vattendränkt
snö. ”Sjön ä så glåffsuger nu”. Nk.
Glóp-regn, n. snöglopp. Mp.
GLOPA, glopa ur sej, glophund, gloppmund, s.
gläppa.
GLOSA, glosig, glosma, glossa, s. glo, gloa.
GLO-SO’N, f. def. ett väsende, kändt i
allmogens vidskepelse under bilden af en sugga
(måhända Frös galt), åt hvilken man ännu vid
skördandet af åkrar, fruktträd o. s. v. plägar lemna
några strån, frukter m. m. såsom offer. Sm.
(Värend, enl. Hyltén-Cavallius).
GLOTTA, glo-ögd, s. glo, gloa.
GLOTTEN, adj. hungrig, snål eller begärlig
efter mat. Vg. (Enl. Hof, 135). Jfr e. glutton,
m. sväljare, frossare, gluttony, f. glupskhet; frans.
glouton, glupsk.
GLUDRA, gludär, v. n. 1 1) gurgla. Dl. (Elfd.).
Glåddra, id. Hs. (Bj.). Glådra, id.; 2) tala
oredigt. Glådra. Dl. (Lima); 3) spela; om orren.
”Órren gludrär”. Dl. (Elfd., Ohre). Glådra. Dl.
(Lima).
GLUFFA, v. n. 1 1) låta som svin, när de vid
fara kalla hvarandra tillsamman. Äfven gloffa,
glåffa. Sm.,sk.; 2) mucka, knysta, tala ett ord.
”Gluffa ej!” tig, tala ej ett ord! ”Gluffar du,
slår ja dej”. Sm.; 3) upprepade gånger hosta. S.
Sk. D. d. gluffe, v. n. a) låta som svin; b) bita,
snäsa åt (Mlb., DL. 170).
GLUFFA, gluffi, gluffsa, s. gliopa.
GLUFT, f. liten öppning, glugg. Jtl. N. glott,
n. öppning, mellanrum.
GLUGG, gluggning, s. glo, gloa.
GLUGG-SKJUTEN, adj. 1) narrad. ”Ja tänkte
ja skulle träffa syster mi i sta’n i da, men ja
vardt gluggskjuten”; 2) blottställd, förlorad. ”Nu
ä du gluggskjuten”, nu är du fast; säges vid
framställningen af något lindrigt obehag, som väntar
en. Sdm.
GLUKKA, v. n. 1 1) säges om en vätska, som
då hon utflyter ur ett kärl uppehålles af
väderbubblor. ”Dä glukkar i svekka”. Ög.; 2) säga
halfva ord och afbrutna meningar. ”Spring ut å
glukka inte!” Sm. Jfr sv. klunka.
GLUNA, s. glo, gloa.
GLUNK, glunka, s. gruna.
GLUNT, glunter, glont, m. pojke, större gosse,
storväxt pojke om 12–16 år. Vb.–sm. N. glunt,
glynt; d. d. glunte.
Glunta-skutt, n. långt språng, hopp. Ög.
Glynting, m. pojkslyngel. G.
Glytting, -en, m. en liten pojke; vanligen
med bibegrepp om dåliga egenskaper, i
synnerhet om drängar och pojkar, som utmärka sig
genom okynne, lättja o. d. Vb.
GLUSA, v. n. 1 hosta, harkla upp spottklimpar.
”Han glusar å spóttar å gólvet”. Vg. (Vadsbo).
GLUSP, s. gliopa.
GLUTRA, v. n. 1 säges då ännu blott litet
vatten om våren står på sumpen i ett träsk
(hvilket ännu ej hunnit sjunka af). ”Vattna glutrar
uppa sumpen”. G.
GLUTTA, v. n. 1 ofta flyta upp och ned;
om menniskor och annat. Ul. (Rosl.). Jfr glöta.
GLUTTER el. glutträr, n. surnad mjölk,
halflupen filmjölk; filmjölk, som börjat upplösas i
vassla. Dl. (Elfd., Mora). Glötter, n. Vb. Deraf
glutterskyr (uttal, glutterstjyr), n. Dl. (Elfd.,
Mora). S. skyr.
GLY, n. gäckeri, gyckel, begabberi. ”Göra
gly”, göra narr af, begabba. Vl.,dls.,bhl. Glyt,
glut, n. id. Vg. Glyt, n. id. Ög. Fn. glý n. a)
glädje; b) skratt (af fn. hlæa, hlæja, v, n. le,
glädja sig); glotta, v. n. smila, le; gr. γελᾶν,
att skratta; fe. gleó, glädje; e. glee, id.
Glu-hund, m., glu-hunda, f. karl,
fruntimmer, som drifver gäck med andra menniskor.
Vg. Glyhund, m. Dls.,bhl.(Elfs.),
GLyta el. gluta, v. n. 1 gifva speord. Bhl.
(Hisingen).
GLytaktig, adj. försmädlig, som görr narr
af andra. Vg.
GLytefugel, glutefugel, glufugel, m.
spefogel, försmädare. Vg. Glytefógel, m. Sm.
Glyter, m. begabbare. Vl.
GLöhöker el. glöhök, m. 1) spefogel,
begabbare, försmädare. Sdm.,ög.,sm. Gluhök. Vg.;
2) öfversittare, som träter och öfverfaller en
annan med speord; vanligen i skämtsam
betydelse. Sdm.
GLYGGA, s. glögga.
GLYSTER, adj. oförvägen, hastig och
obetänksam. Vb.
GLYSTÄR, s. glisa.
GLYTT, glött, comm. barn. Vg.,ög.,sm.,sk. hl.,
bl. Jfr glunt.
Glötta, v. n. 1 föda barn. ”Hon har
glöttat i da”. Bl. (Gemshögs s:n). Jfr barna.
Glötta-lässt, adj. som har många barn.
”Den stakkals kvingan ä allti så glöttalässt;
hon ä så betuttad mä de många glöttane, så
hon ved inte sitt rå”. Sk. (N. Åsbo, Onsjö,
Vemm.). Barnalässt, id. Sk. (Lugg.).
Glötted, adj. barnslig. S. Sk.
Läse-glött, comm. läsebarn, nattvardsbarn.
S. Sk.
GLÅDDRIG, s. glâtra.
GLÅFFS, s. glop.
GLÅMA, glåmiger, glåmog, s. glo, gloa.
GLÅPA, glåper, glåphuggare, glåpig, glåp-ol,
s. gläppa 2.
GLÅPA, s. gliopa.
GLÅRRP, n. tjock, illa gjord blandning. Ög.
S. glabb.
GLÅSA, glåsig, s. glo, gloa.
GLÅTRA, v. imp. 1 snöa och regna på en
gång. Fl. (Öb.).
Glåddrig, adj. rörig, uppfyld med
vattendränkt snö; om sjö. ”Dä ä så stöpigt å
glåddrigt på sjön”. Sdm. (Ornö). Jfr glåffsuger,
mäskiger.
GLÄDI, glädskap, glädtas, s. glad.
GLÄDO, f. litet träsk. ”He je en glädo óvan
me liden, som pa va foll me fógglar”. Fl. (Qv.).
Jfr fn. glær, m. haf, glæta, f. vätska, glot, vatten,
i sammans. glotkullir, m. S. glo, f.
GLÄFS, n.? 1) fälla, sax. ”Rävgläfs”, räfsax.
Hs. (enl. L—m). Ordet, som icke finnes i Delsbomålet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0232.html
