Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - GRÖ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att nedmylla, rensa frän ogräs o. s. v. Deraf
pärgräv, n. potatishacka. Mp. Fn. gref, n.
hacka; n. græv, n. id.
Grävling, m. gräfsvin. Vm.,nk.,vg.,hl.,sk.
Gravsvin, n. Sk. (Ox., Ing.); gravso, f. Sk.
(Ox.). D. grævling.
Grävlings-hö, n. Lathyrus pratensis. Nk.
(Enl. Wahlenberg. Fl. Su.).
Gräväl (ipf. grävlä), v. a. gräfva, söka. Vb.
Gröft, m. grop. Sk.,hl. D. gröft.
Grööp (ipf. -ä), v. a. hålka, göra ihålig. Vb.
Grypä. G. Gröpa, v. a. 2 utgräfva, utskära,
urhålka. Nb.,bl.
Gröp-hövel, m. spunthyfveL Bl.
Gröp-järn, n. urhålkningsredskap af järn.
Fl. (Pargas).
Gröpning, f. den genom spuntning blifvande
fördjupningen. Bl.
Gröp-yxa, f. sylyxa. Bl.
Gröv (ipf. grov el. grövd, sup. grövä), v. a.
gräfva, gropa; mest om dikes-gräfning. Vb.
Gröv-skóvel, f. dikesskofvel. Vb.
Gråit-flabb, m. 1) en som skorrar, läspar;
2) glupsk menniska. G.
Gråitä, v. n. läspa, skorra (d. ä. tala såsom
man hade gröt i munnen). G.
Gröt-hövel, m. näsvis, oförsynt menniska,
som tar skeden öfver hela fatet. Dls.,vg.
Gröt-malla, f. grötkräkla, grenig tallqvist
att röra i gröten med. V. Dl. Gråit-malla, f.
id. G. Gröt-tåra, gret-tåra, id. Hs.(Db.,Bj.).
Gröt-vigge, gröta-vigge, m. liten, tjock och
fet gosse. Sm. (Enl. L—n).
Grövlä, f. en liten flicka, som ej kan gå,
utan sprallar. Sdm.
Gubba, f. gumma. Runo, Wormsö.
Gubba-knarr, m. knarrig, kinkig gubbe. Bl.,
hl. (Karup).
Gubba-knórr, n. 1) kokadt dricka, jämnadt
med mjöl. Sk.(Bara, Torna h.); 2) pl. kakor
af hvetemjöl, mjölk, socker och ägg. Sk.(Onsjö).
Gubbaknórrar, pl. id. Hl.
Gubbaskrälle, s. skrälle.
Gubbis, -en, m. liten gubbe. Sdm.,nk.,vg.,sk.
Ordet brukas i Sdm af de yngre om gubben i
huset, mest af sonen om fadren. ”Gubbisen vill
så ha’e”.
Gubb-stol, m. stol af en urhålkad
furustubbe, i hvilken gubbar bruka sitta. Dl. (Elfd.,
Mora, Våmh.). Kabbstol, id. Mora.
Guda sig, v. r. 1 vara eller vilja synas
vara gudelig och andägtig. Vg.,dls.,sm.
Guda ut sej, v. r. 1 kläda sig prålande
eller öfverlastadt (likt afguda- eller
helgonbilder). Sk.,hl.,bl.
Gu(d)sboLs-läsning, f. ungdomens läsning
till den första nattvardsgången. Ög. (Ydre h.).
Gu(d)s-dö(d), interj. utmärkande förundran.
Åland.
Gu(d)sfre(d)! Guds frid; helshingsord.
Nästan allm. Gu(d)s yn(d)e, (Guds ynnest),
Gu(d)s hälle, (Guds lycka), id. Hl.
Guds-lån, n. 1) Guds gåfvor, födoämnen i
allmänhet. Vb.—sk. Guss~lån, n. spannemål.
Fl. (Öb.); 2) årsväxt. Nb. (Råneå); 3) i
nekande satser: smula, något litet. ”Inte ett Guss
lån”. Nästan allm. N., d. d. Guds lån.
Guss-penning, m. städselpenning till
tjenstehjon. Öl. Fsv. goþs pænningar, m. pl.,
Guds pæninger, m. ett slags fästepenning, som
vid köp af lös egendom stundom gafs till
kyrkan eller de fattige. Biærk. R. S.F.S. 1, 3 h.;
fd. gudz penning, ”penge, som gives på hånden;
fæstepenge”; d. d. Gudspenge, pl. ”fæstepenge,
som gives tienistefolk” (Slesvik); e. dial.
Godspenny, ”money given to a servant, who engages
to serve a master for a term” (Hallamshire
gloss. 44); nht. gottespfenning; frans, denier de
dieux; it. denario di dio.
Jus-minne, jussminne, n. köpskål, undfägnad
efter slutadt köp eller byte. Hs. (Db.), åm.,hj.,
nb. Jukksminne, n. id. Vb.
Gång-gutt, m. pojke som går omkring. Bhl.
Små-gutt, m. liten gosse. Dl. (Elfd.).
Vall-gud, m. vallpojke. Hl. (Värö).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
