Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- K
- KLA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Tar du hit, så hugger ja dej på klometrarne”.
Sdm. (Öfver-Selö, Vingåker).
Klona, v. a. 1 klösa, rifva. ”Kattorna
klonas. Katten klonade mej på handen”. Klona
åt sej, rifva åt sig. Vm.
Klona sej, v. r. 1 klifva, klänga. ”Klona
sej dppför väggen”. Vm.
Klora 1, v. a. 1 rifva, klösa med klor eller
naglar. Ul. Klor (ipf. -a), v. a. kittla. Vb. Fn.
klóra, v. a. klå, rifva; n. klora; gl. d. klore,
id. (Moths ordb.)
Klora 2, adj. kittlig. Vb.
Klå (ipf. klog, conj. kloge, sup. klöji el.
klöji), 1) v. a. klå, rifva med naglarne. Hs.
Klöi (ipf. -a), Vb.; klauä, id. G. Fsv. kla, v. a.
id. (Gl. ordspr. 6, 25); fn. klá (kló, klegit), id.;
2) klå (klådde, klått), v. n. springa. ”Klå i
väg. Klå ätter någon. Klå å”. Nk.,sm.,fl. m. fl.
Klå-bett, adj. lättfärdig. Ög.
Klådiger, klåen, adj. 1) eg. som gerna vill
rifvas; 2) lysten, begärlig; 3) orolig, ostyrig.
”Hästen ä så klåen”. Nk.
KLAUAR, klautar, klauv, s. kliova.
KLAVE (pl. klavar), m. halsband af trä eller
järn, hvarmed boskapen hålles bunden vid båset.
Riksspr. Klav-band, n. id. Vl. Öfre delen af ett
sådant halsband, nämnl. det som hvilar på djurets
nacke, kallas âvril. Dls. (Rölanda s:n). Fsv.
klave, m. VGL.; fn. klafi, m.; n. klave, m.; d. d.
klav, klave; ns. klave, m. id. (Schutze, 2, 269).
Jfr kliova.
Klava, v. a. 1 binda boskapen med klave.
Vb.— bl.
Klava-naut, n. ett boskapskreatur vid den
ålder att det ej behöfver gå löst i kätte utan
kan klavas i bås. Vb. N. klavenaut, n. id. S.
naut.
KLAVA, klavenslöst, s. klaga.
KLAVES, n. pr. Klas. Sk.
KLAVRA SEJ óPP, v. r. 1 smått, men flitigt
klänga uppför. Sk. (N. Åsbo). Jfr kliova.
KLAVSE, klavs, s. kliova.
KLEFFSA, v. n. 1 klema, vara öfverdrifvet och
småaktig öm mot barn. Ög.
KLEKK, klekknamn, s. klikk.
KLEMA 1, v. a. 1 stryka på, smörja på, stryka
öfver. Mp.,hs.,dl.,ul. m. fl. Kläima, v. a. 1)
stryka öfver, tillstoppa med deg eller andra mjuka
ämnen; 2) talesätt: kläim yvi me slefven, stryka
öfver med slefven, komma en som förtalat sig till
hjelp. Fl.(Öb.). Kleem (ipf. -ä), v. a. bestryka:
a) bestryka eldstäder med lera eller lerbruk, så
att elden ej förtär eller grusar teglet. ”Klema
spisen, kakelugnen”; b) bestryka fogarne i en
timmervägg för att förekomma luftdrag. Nb. , vb.
Klena, v. a. 1) smeta, stryka, öfversmeta,
bestryka. Riksspr. Klaina, id. Sm.; klina, breda smör
på bröd. Jtl.,åm.; 2) öfverstryka väggar med
lerbruk. Emellan löshultet, syllen och lejden
inpassas stakar, omkring hvilka halmband flätas och
derpå klines af fruntimmer leran, hvilken ältad af
karlarne frambäres. Klena, klina, klajna, Sk.;
klena, klajna, id. Hl. Lerslå, v. a. id. Sk.
(Onsjö); 3) förtala, förklena. ”Klena ner en. De ha
klent ner ’an”. Sm. Jfr fht. farklenjan, v. a.
besudla: ”mit peche unt mit firnise die zeinen si
verchlenite” (Graff 4, 559). Det är dock möjligt att
detta klena, förklena, snarare bör härledas af sv.
klen, adj. liten: parvus. I mht. betyder kleinen,
v. n. blifva liten; verkleinen, v. a. göra lite
förklena (Ben. 1, 838). Fn. kleima, v. a.
nedsmörja; klina, v. a. öfverstryka, nedsmörja; n. kleima
klime, kleina, klina, v. a. klina, smörja på, klistra;
kleina, tillklina; nedsöla; d. kline; fht. kleimjan,
bikleimjan, plasmare, contaminare (Graff 4, 557);
klinan (klin, klan),</i> v. a. smörja; gaklenan,
biklenan, id. (L. c. 4, 558); mht. klinen (klan, klanen),
v. a. smörja, stryka på (Ben. 1, 843); fe. clæman,
id. (Genes 6, 14), beclæman, glutinare (Somner,
dictionn. anglos.), ofercliman (ipf. oferclâm),
oblimare. Orosius, 3, 9; clám, n. lutum. Exod,
1, 14; lt. linere, v. a. smörja, bestryka, besmörja.
Gås-klining, m. smörgås. Jtl. Klingås, m.
id. Ul.; klengås, m. id. Dls.,vm.
Klena, f. 1) en kladd smuts. ”Nu fikk
hästen en klena”. Sk. (Onsjö); 2) föraktligt
uttryck om en samling saker eller personer. ”Hela
klena följdes åt”. Ög. N. kleina, f. fläck, t. ex.
på kläder.
Klene-gille, kline-gille, n. undfägnad efter
byggnadsarbete, då väggarne öfverstrykas med
lerbruk. Sk.,hl. Lergille, n. id. Sk. (Onsjö).
Klening, -en, m. smörgås. Vb.,dls.,bhl. Fn.
kliningr, m. öfversmörjning; n. klining, m.
smörgås.
Kleta, v. a. 1 1) bestryka, smörja, betäcka
med färg, rappning o. d. Ordet brukas om
mindre konstfärdige. 2) kleta pä vägga, a) smutsa
väggen; b) betäcka något hål efter affallen
rappning med ny; 3) kleta ner sej, smörja ner sig
(med ler). Nk.
Klinare, m. som arbetar med att klina
väggar. Sk. D. kliner.
Kline-ler, n. ler som brukas till klining af
väggar. Sk. D. klineler, id.
KLEMA 2, v. n. 1 behandla med alltför stor
ömhet och omsorg. Riksspr. Klajm, id. Nb.(Ö.
Cal.). Häraf i landskapsmålen:
Klem, n. klemande; kel. Klemeri, n. id. Sm.
Klemer, m. en som klemar. Sm.,vm.
KLEN, adj. 1) eg. liten, svag, späd, dålig.
Riksspr. Klen (n. klennt), id. Hs. (Db.). Klien,
sjuk, dålig (i mindre grad). ”Klein i asim”, sjuk
i halsen. Dl.(Våmh.). Klajn, klen. Nb.(Ö.Cal.);
2) blåsur; om mjölk. Dl. (Mora, Våmh.). Jfr
dinglug, drangnug. Fsv. klen, klein, a) klen,
späd. S.S. 1, 13, 21. Horol. f. 173 v. S. Birg.
Up. 1, 37; b) fin: subtilis. Horol. f. 109 v.;
”klenasta miøl”. Spec. Virg. s. 99: ”bisso (bysso),
thz ær the klenasta læroftena”; fn. klèn, liten,
späd; n. klen; fht. kleini, klen, liten; mht. kleine,
a) klen, ringa; b) tunn, mager (Ben. 1, 837); nht.
klein, liten; d. klein, id.; fe. clæne, cléne, mundus,
purus. Ps. 74, 7.
Klen-dank, m. smalt ljus, dank. Ög. S.
dangling.
Klen-modu(g), adj. klenmodig. Vb.
Klen-smak, m. dålig smak. Dl. (Garberg i
Elfd.).
Klen-äten, adj. litet förtärande, som äter
litet. Ög.
Klen-ögd, adj. svagsynt. Vb.
Kliensklin, adj. eg. ofta klen; sjuklig. Dl.
(Elfd., Våmh.). Klensklin, id. Dl. (Mora)
Klin-håv, id. liten med grepe
försedd skoffa, som brukas i brygghus. Sk. (Ox., Onsjö).
KLENA, klenegille, klening, s. klema 1.
KLEPPED, kläpped, s. klipa.
KLESSA VID, v. n. 1 hänga vid, t. ex. om
klister, slem. Vl.,dls. N. klesse, id.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0356.html
