Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- K
- KLA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KLantig, adj. knölig (i händerna). Nk.
(Kumla).
Klanntring (pL -ar), m. skojaktig, oredig
mansperson; lösdrifvare. S. Sk.
KLanntug, adj. ovulig; om manspersoner.
Sdm.
KLAPP, se klippa.
KLAPPA, v. a. 1 1) eg. slå; Riksspr.; 2) med
en trästicka stryka lie eller handskära; hvässa.
Sm. (Vestbo); afhugga (löfqvistar) till foder åt
lam. ”Klappa löv, grejner”. G. Fsv. klappa, v.
a. a) klappa: permulcere, demulcere. S.F.S.
4, 119, 350. S.S. 2, 99; b) banka på (en dörr).
S.F.S. 7, 131. Spec. Virg. s. 260; c) afhugga. GL.;
fn. klappa, v. a. a) slå: cudere, tundere:
”hörnrum klappat”, malleis cusum (fabricatum),
Fornaldar sögur Norðlanda, ed. C. C. Rafn. Kaupm.
1829; 1, 417; b) klappa: palpare: ”klappa um”;
c) genom slag urhålka; d) ofta upprepa något,
förebrå; e) fullborda; fht. klophôn, pulsare,
klaphôn, klaphjan (Graff 4, 555, 556); nht. klopfen;
fe. clappjan, id. Jfr klippa.
Klappa, f. fin eggsten. Benämningen deraf
att sedan man brukat sännan tager man till en
klappa, hvarmed man sakta slående eller
klappande stryker lien. Bl.
Klappa-stikka, f. brynstieka till en lie. Sm.
(Vestbo).
Klappe-tórv, s. torv.
Klapp-fisk, m. 1) eg. stockfisk; 2) stryk.
”Få klappfisk”. Sm., m. fl. ”Få klappe-dask”,
id. Vg.
Klapp-käpp (pl. -a, def. -an), m. klappträ.
Hs. (Db.).
Klappsä, v. a. 1 smälla. G.
Klapp-trä, n. stryksticka till eggjärn. Sm.
Klämta, v. n. l) eg. klämta: admoto pistillo
campanam tundere. Riksspr.; 2) klämta ner sola,
verkställa den vanliga aftonklämtningen vid
solens nedgång. Nk. Kläppa, v. n. 1) klämta.
Dl.,hs. (Db., Bj.), vm.; 2) slå i sko; om
hästar. ”Hästen kläppar i sko”. Vm. Kläppta,
klämta. Dl. (Mora, Elfd.); kläffta, id. Dl.
(Våmh.). Jfr fsv. klampta, v. a. klämta. ÖGL.;
kärnt. kleppan, v. n. larma (Lexer, 160); fe.
clipjan, cleopjan, clypjan, clangere, clamare.
KLAPUR, n. klapperstenar, runda stenar;
småsten, gatusten. Hs.,vm.,g. Klappar, m. id. Vb.
Klapper-jord, f. jord som är full af
klappersten. Sm.
Klappru, adj. stenig, höljd af småsten. Vb.
Klappuraktig, adj. full af småstenar. Kl. .
KLAR, adj. 1) egentligen: lysande, klar,
ren. Klår, id. V. Dl., nb. (Ö. Cal.); 2) förgylld
eller försilfrad; i sammans. klår-bindel, m.
pannband, som bäres af brudpigor; klår-brö(d), n.
sådant tjockt rågbröd, som är bestruket med
ihopkokad vört och sirup, så att det skiner blankt;
hvit klår-bok, m. psalmbok med hvita permar,
utsirad med guld, rödt och blått. Dl. (Äppelbo,
Floda, Järna, Nås); 3) färdig till något, resfärdig.
Sm.,bl. I sjömansspråket mycket brukligt: t. ex.
”göra klart att vända”. ”Klar å farand gålis",
som ligger på sitt yttersta, är färdig att dö. Fl.
(GK.); 4) utblottad på penningar. Sm. (enl. L—n);
5) matt, svag. Hj. Fsv. klar (klaar), adj. a)
lysande. S.S. 1, 42, 85; b) vaeker. S.S. 1, 268;
2, 11. Flores, 96. Sv. Pr. L. XX, s. 48: ”en quinna
væn ok klar‴; c) klar, ren. S.S. 2, 90, 123; fn.
klár, klar, ren, oblandad; n. klår el. klar, a) klar,
blank; b) förödd, som har fått slut; c) utmattad,
trött; d) utlefvad; mht. klâr, a) klar, glänsande
b) skön. (Ben. 1, 836); lt. clarús, a) lysande,
glänsande; b) tydlig, uppenbar; fr. clair; it. chiaro;
e. clear; ns. klaar, a) lysande; b) ren; c) färdig,
redo (B. W. B. 2, 792).
U-klar, adj. olycklig. Hs. (Db.).
KLASE 1 (pl. -sar), m. 1) svingel i råg:
Bromus secalinus. Nk., Nora bergsl.; 2) klump, koka.
Lerklase, Sk.,hl.,bl. Klas, m. id. Sk. (Ox.), tase,
m. id. Mög-tase. Sk.(Ing.). Klass, m. klimp;
ler-klass, m. lerklimp. Hs. (Db.). Fsv. klase, m.
klase: racemus. Alex. M.; fn. kiasi, m. a)
förening, sammanfogning; b) klase; n. klase, m. klump,
klase.
Klasa, v. a. 1 kasta, slunga (med
jordklimpar) mot någon» S. Sk.
Klasas, v. d. 1 1) uppbrytas i kokor vid
plöjningen af hård åker; b) slåss med
jordklimpar eller jordtorfvor; om pojkar. S. Sk.
Klas-bär, klason, n. Rubus saxatilis. Sm.
Tågbär, n. id. Vb. Kobär, n. Sk.
Klasig el. klased, adj. klumpig, full af
jordklasar; om upplöjd åker. ”Joren ä så kiasig”.
Sk.
KLASE 2 (pl. -sar), m. öfverlägsen menniska,
utmärkt man. ”En klase att arbeta. Dä va en
klase te prest”. Sm. Jfr knase, som är den
egentliga formen.
KLAS-JÄRN, n. ett tvågrenigt järn, som
begagnas vid golftiljors hopsättande. Fl. (GK.). Jfr
fn. kiasi, m. förening, sammanfogning; klasa, v.
a. sammanlappa.
KLATR, klatter, n. 1) lappri, sak af ringa
värde. Dl.,ög.,g.; 2) dåligt, slurfvigt, illa
sammanfogådt, misslyckadt arbete. Vb.,mp.,hs.,ög.; 3) bråk
möda, krångel. Vb.,jtl. Fn. klatr, n. odugliga
ting; n. klatr, klatter, n. möda, arbete; d. d.
kladder, det som ej duger; ns. klätern, pl.
lumpor, gamla söndriga kläder.
Klater, m. 1) svag, kraftlös, veklig
menniska. ”Dä ä en klater”. Kl.; 2) odugling. Öl.
Klattrar, m. klåpare, som gör dåligt arbete. Vb.
Klatersam, adj. besvärlig, krånglig. Vb.
Klatersamt, adv. besvärligt, krångligt,
mödosamt, prackigt. Klateraktit, adv. id. Vb.
Klatter-verk, n. dåligt arbete. Vb.
Klatra, v. n. 1 kluddra, skrifva illa. Mp.
Katär el. klattär (ipf. klaträ el. klatträ), v. n.
1) göra dåligt arbete. ”Hvo klattär du vä?”
hvad är det för strunt du arbetar på? Vb.,mp.
Klatträ, id. Ög.; 2) bråka, krångla, hafva
besvär och möda med. ”Hva klatär du i?” hvad
är det du krånglar i? Vb.,mp. N. klatra,
kluddra, arbeta långsamt och dåligt.
KLAU, f. klo. G. Klo (pl. kloir, klänir), f.
Dl. (Orsa); klo (pl. klöner), f. id. Dl. (Våmh.);
klo (pl. klor), f. id. Götaland. Klo, f. magref,
flen; uppstigningar af vatten i munnen; deraf
brännvins-klo, vatten-klo, f. id. Ög.,sm. Fsv.
klo (pl. kiør), f. klo. Sv. Pr. L. XX, s. 288: ”mz
sinom kløm”. S.F.S. 6, 82; fn. kló (pl. kloer), f.;
n. klo (pl. klør), f.; fht. kloa, klowa, f. (Graff 4,
541); mht. klâ, f.; bay. klou, f. (Schm. 2, 348);
nht. klaue, f. id. Jfr kliova.
Klometrar, m. pl. klor, fingrar; föraktligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0355.html
