Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - KÄN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gämmsla, id. Rosl. Fn. kiamsa, v. n. röra
käkarne; kiammi, m. kindben.
KÄNN, n. stund, en mindre obestämd tid.
"Bia ett litet känn! Ett litet känn större". Sk.
(Ox., Ing.) D. d. kjende, id.; n. kjent, m. smula,
grand.
KÄNNA, v. a. 2 1) eg. känna: agnoscere,
cognoscere. Riksspr.; 2) tangere, coire. "Känna
sin hustru". Sm. Kännä (hårdt k), id. G.
Kännas, v. d. 2 märkas, synas. "Der hänne känns
inga mennisker". S. Sk. Fsv. kænna, kiænna,
kenna, v. a. a) känna, igenkänna. S.F.S. 4, 285.
Spec. Virg. s. 276; b) känna, genom sinnena
erfara; c) lära, inhemta: discere. S. Oluffs s.; d)
lära, undervisa: docere. Alex. M.: "swa kænner
nöd nakna kono spinna"; c) tillvita, beskylla.
VML. GL.; sik kænna, a) angifva sig, bekänna
på sig; b) vilja tillegna sig, påstå något vara
sitt. LL.; kænnas, v. d. erkänna. Kg. St. s. 39.
S.S. 1, 194. St. Rimkr. s. 304; deraf kænnare, m.
lärare. S. Marg. s. 76: "en falsker kænnare ær
swa som tvææggiat swærdh" (fn. kennari, id.);
kænna, f. a) kännedom, kunskap. Fr. af N. v.
1185. Spec. Virg. s. 265: "thu haffdhe aff
ophoffweno gjorth mænniskionna sinne beqwæm at wufa
thina kænno"; 1. c. s. 274: "sannelika scrifftinna
kænna, ær adams biltlagdoms lykta"; 1. c. s. 276;
b) undervisning. GL.: "lerþra manna kenna";
kænnedomber, kennidombr, m. lärdom,
undervisning. GL. S.S. 1, 60, 138, 216; 3, 105. S.F.S. 4,
151; 6, 93. S. Bern. f. 1. S. Marg. s. 71;
kænnefadher, m. lärofader, lärare. S.S. 1, 64. Sv. Pr.
K., f. 11, 101. Sv. Järt. post., s. 49. Sv. Pr. L.
LIX, s. 35. Cod. A. 29, f. 119 (fn. kennifadir);
kænnepilter, m. ung lärjunge. Cod. A. 27, f. 12
v.; kænneswen, m. lärjunge. S.S. 2, 20; 3, 174.
Sv. Järt. post. s. 58. Cod. A. 29, f. 33, 120;
kænnilse, f. kännedom. S. Bern. f. 131: "Cognicio
sui, thz ær hafva sina eghna kænnilse";
kænnirliker, kænneliker, adj. igenkänlig. Iw. o. Gaw. v.
2142. S.F.S. 4, 245; kænnirska, f. lärarinna. Cod.
A. 27, f. 81 v.: "dröfwilse ær tholomodhsens
kænnirska"; fn. kenna, v. a. a) känna, förstå, veta;
b) märka, se; c) lära, visa; d) tillskrifva,
tillräkna, beskylla; ffris. kenna, kanna; d. kiende,
känna, veta; nht. kennen, id.; fht. kichennan, v. a.
föda; moes. kunnan, känna, veta. Jfr kunna.
Kännare, m. den som är bekant med någon.
"Ja ä ’ntä kännare mä’n". Nk.
Känne, n. bokmärke, veck i en bok för att
återfinna ett visst ställe. Sk. (Ox.). N. kjenne,
n. kännemärke; d. kjende, n. id.
Kännes-god, adj. som lätt känner igen. Sm.
(S. Vedbo).
Känning (pl. -ar), m. äldre bekant, kamrat,
umgängesvän. "Han har känningar hvar han
kómmer". Hs.—sk. N. kjenning, m.; d.
kynding, id.
Känning, m. hafsklippa. Åland.
Känning, f. kunskap. Sm. Fsv. kænning, f.
kännedom, undervisning. S.F.S. 7, 126; fn.
kenníng, f.
Kännsam, adj. 1) lätt igenkänd; 2)
känslofull, öm. Sm.
Känsel, f. igenkännande, erinran af äldre
bekantskap och umgänge; minne af någon.
"Draga känsel. Ja to känsel på tjyven. Ög.
(Ydre). A. "Känner du igen meg? B. "Vänta!
låt meg dra käns’l på deg". Nk. N. kjensla, f.
Kännskap, m. bekantskap. Hs. (Alfta). N.
kjennskap.
Känn-spak, adj. som lätt igenkänner förut
sedda personer; om menniskor. Riksspr. I
landskapsmålen säges ordet äfven om hundar.
"Hongana ä så kännspaka". Sk. Fsv. kænne-spaker,
id. S.S. 1, 109; n. kjennespak; d. kjendespag;
e. dial. kens-specced, "having some particular
mark or speck by which any thing may be
easily distinguished" (Carr, Craven 1, 261); skot.
ken-speckle, "having a singular appearance, so
as to be easily recognised or distinguished from
others" (Jamieson). Carr och Jamieson
misstaga sig om härledningen. Jfr fsv. spaker, adj.
vis; fn. spakr, adj. id., hvilket ord i
skandinaviska munarterna blott i ofvannämnda
sammansättning samt i sv. dial. minnes-spak, adj.
minnesgod, förekommer.
Kännst (hårdt k), f. 1) kännedom; 2)
känsel. G.
O-kännare, m. som är okunnig om något.
Fl. (Nl.).
Käppe-knot, m. käppknapp. Vg.
Käpp-häja, f. öglan på hövälingen, som
trädes öfver lass-stången (lass-meden). Sk., hl.
Kjessa, f. fästemö, fästeqvinna; käresta.
Sk. (Vemm., Ing.).
Käre hjertanäs, 1) interj. ack! 2) adv. för
all ting. "Käre hjertanäs gi mäg nalta mat!"
Vb. Käre hjertanes ät!" Bl.
Kärlighet, f. kärlek; tycke för en flicka,
ledande till frieri. Vg. Fsv. kærlikhet,
kärlighet, f. kärlek. S.S. 2, 60. Cod. A. 29, f. 10 v.
St. Rimkr. s. 152.
Kerga, kärga, v. n. 1 ofta gräla, smågnata
inom hus utan att finna gensvar. Sdm,, vm., ul.
Sarga, v. n. id. Rosl. Kärga är freqventativum
af fsv. kæra, klaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
