Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - LAB ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ner". Hl., sk. Fe. hladan (hlôd, hlôdon), a) lägga
i hög, lasta; b) ösa. Exod. 2, 19: "hlöd väter".
LA 6, se ’l.
LA, laa, laräkka, s. lada.
LA SEJ (ipf. lo sej, sup. lad sej,) v. r. städja
sig, lega sig, antaga tjenst för år eller halfår.
"Ja ska la mej te höre". Sk.
LABB 1 (pl. -ar,) m. 1) grof hand, arbetsnäfve.
Allm.; 2) stor fot (hos djur). Vb., vm., vg., sm.; 3)
fig labb dill kar, m. storväxt karl. Vb. Fn.
lámr, m. hand. S.E. 1, 542; löpp, f. fotblad; fot
på rofdjur; n. labb, m. fot, djurfot; d. lab, id.;
gael. lâmh, f. hand; ir. lam, id.; wal. llawf, "the
palm of the hand"; gr. λόβαι, hand (Hesychius);
hindost. lap, handens ihålighet, när han böjes för
att hålla vatten; ryss. lápa, djurlabb, tass; pol.
lápa, f. hand; tass; böhm. dlapa, f. tass; mag.
láb, fot, lábatska, liten fot, láb-talp, fotblad; fin.
lapa, armus, scapula.
Labba, v. a. o. n. 1 1) taga med handen,
gripa, hugga i. "Labba tass", taga hvarandra
i handen; skämtsamt. Vm., nk. Laabb (ipf.
labbä,) v. a. gripa, taga, hugga i. Vb.; 2)
vidhänga, fastna vid. Ög.; 3) röra vid, blanda sig
uti något. "Labba inte mä’et längre!" befatta
dig ej vidare dermed. Vb. Det synes troligt att
detta verb i våra munarter blifvit bildadt af
ofvan anförda labb 1. Ursprungliga roten är skr.
labh, v. a. taga, gripa, som har sin
motsvarighet i gr. λαμβάνω (aor. ἔ-λαβ-ον, infin.
λαβ-ειν, perf. ει-ληφ-α), taga, fatta, gripa, hvaraf
λαβή, f. allt hvarmed man kan fatta, gripa
något; grepe, handtag; λάβ-ιον, n. (demin. af
λαβή); λαβ-ίς, f.; λαβίδιον, n. id. med flera
andra ättlingar.
Labbed, adj. som har stora händer. Sk. (Ox.).
Labb-bét, m. örfil. Nb. (Cal., Råneå, Luleå).
Jfr n. labber-dus, m. ett dugtigt slag.
Be-labbd, adj. nedsmord. Ög
Labba, f. smutsig, osnygg och oordentlig
qvinna. Sdm.
Be-ladda, v. a. 1 betunga. "Beladda se mä
nået", betunga sig med, befatta sig med något.
Beladdad, betungad. Sm. Bi-ladd, bekajad,
betungad. G. Fn. hlaðinn, p.p. lastad, som har
börda.
Lad 1, n. hög, stapel (af ved m. m.); bunke
af säd i ladan. Ög., sm., bl. Lod, n. höstack,
gjord att stå till vintern. Fl. (Nerpes). Deraf
sten-la, n. mindre stenar, upplagda på större
för att utvisa tegar i äng och andra egor. Ög.
(Ydre); ved-la el. ved-lad, n. vedstapel. Sm.
Fn. hlađ, n. stack, hög; n. lad.
Lad 2, n. log-golf; den lada eller det ställe
i ladan, hvarest den otröskade säden förvaras.
Bl. (Östra h.). D. d. lad, n.
Lad 3, n. laddning (i en bössa), skott. "Inte
lad äi råirä", inget skott i bössan. N. G.
La(d)a, la, f. 1) lada, sädeslada. Allm. Låđ
(pl. -đur,) f. Ö. Dl.; lädå, f. Fl. (GK., K. P.);
lödo, f. Fl. (Esse); ladu, lödu, löu, leudu, f. Vb.
I andra landskaper lo; 2) fähus, fälada. Sk.
Fsv. laþa, f. lada. VGL.; fn. hlađa; n. løde,
lodo, lade; d. lade; e. dial. lath, lathe.
La(d)-skifte, n. den delen af väggen, som
går intill dörren på en hölada. Sdm.
LaÐu-flakji (pl. -flakjir), m. bottnen på en
vagn att köra säd, hö o. d. hem. Dl. (Elfd.).
Vagns-flakji, m. Dl. (Våmh.); lad-flaka,
lanings-flaka, m. id. Dl. (Rättvik).
La-gulv, n. sädeslada. Allm. La-gull, n.
id. Sk. Loa-laa, f. id. Sm.
La-går(d)sa, f. ladugårdspiga. Sm.
La-räkka, f. lada. Bl. (Östra h.).
Ladd, adj. brydd, bekymrad. G.
Lad-ten (pl. -er), m. laddstock. Dl. (Elfd.).
Lad-tejn, m. Jtl.; la-tejn, m. fl. (Öb.); ladd-ten,
m. id. Ög. N. lad-tein.
Lassa-med, s. med.
Lass-stång, f. stången som ligger öfver ett
lass hö, klöfver eller säd för att kunna fastare
ombinda det. Hl., sk. (Bjäre h.). Fsv.
læssistang, f. SML.
Lassa-rum, n. så stor ängslott, som
erfordras till ett lass hö. "Ja har tio lassarum äng
te hemmanet". Hl. Fsv. lassarum.
Lass-hälla, f. hylsa som sättes öfver
kälkstakarne för att sammanhålla lasset. Ul., sdm.
Läss-hälla, f. id. Sdm.
Lå-drol, n. sank laduäng; så stor äng,
att höet deraf kan inläggas i den derpå
uppförda ladan. Jtl. S. drol.
Lädda 1 (pl. -dor), f. låda, liten låda vid ena
ändan ini en kista. Hl. Läddika (pl. -kor), f.
Sk., hl., bl., kl. Loddeka, f. Vg,; ledika, f. Sk.
(Lugg.); löddika, f. Kl.; lädeka, f. Sm.; lärk
(def. -a), f. Sm. (Vestbo), hl.; lärka, f. Vg.;
lerik, f. Vb.; lädika, f. N. G.; larskå, f., larikå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
