Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- L
- LIN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lin-klam, s. klämma.
Lin-kummra (pl. -rer), f. linknopp. Hs. (Bj.).
Laj-knupp, m. Mora.
Lin-ljung, agnar efter tröskad linknopp. Sdm.
Linn-bryta, f. linbråka. Sk.
Linne-töj, n. tyg af linne. S. Sk. N.
lin-ty, id.
Lin-sval, s. sval.
Lin-synkj, lin-sänkä, lin-sönkj, n. ställning,
hvarmed lin nedsänkes i vatten för att rötas.
Vb. Lin-sänke, n., lin-flåte, m. Hs. (Norrbo).
Lin-test, m. lintotte. Vb Laj-tjest, m.
Mora.
Lin-tóppa, f. ohäcklad lintopp. Hs. (Db.,
Jerfsö).
Lin-von, f. utsigt, hopp om att få lin. "Sälja
linvona", sälja sin rättighet att så och skörda
lin. Hs.(Db.). S. vån.
O-skätt linne, n. lin, som ännn ej blifvit
skäktadt. S. Sk.
LINA 1, v. n. 1 töa. Vg. I riksspr. säges lena,
v. imp. det lenar el. det lenar på, det töar.
Laina, id. Sm. N. læna, v. n. blifva mildare; om
vädret; af læ, adj. mild; om luften; fn. hlýna el.
hlúna, v. n. blifva varm; hlær el. hlýr, adj. varm;
mht. linen, dugga (Ben. 1, 1600); bay. leinen, id.
(Schmeller 2, 472).
Lena, f. lenväder, töväder. "I da ha vi
lena". Vg. (Skarab.). Len, n. Nk.; lainvär, n.
Sm.; slena, f.; slinn, n. id. "Slinn i väret".
S. Sk.
LINA 2, f. 1) rågång, gräns mellan egor. Vg.;
2) åkerren. Sm. (Östra, S. Vedbo). Jfr linna.
LINBÄRS-LIND, s. ling.
LINDEL, lindodde, lindudde, lindöra, linhässja,
linkummra, linljung, linnbryta, linnetöj, linsval,
lintest, lintóppa, linsynkj, linsänke, s. lin.
LING, m. 1) små buskar. Dl. Linn, m. id. Bl.;
2) blåbärsbuskar. Dl. Lyng, n. bärris; små
buskar. Vb. Fn. líng, n. små buskar, i synnerhet
ljung. Jfr lyng.
Blåbärs-linn, n. blåbärsbuskar. Bl.
Blåbärs-lyng, n. Vb.
Ling-bär, n. lingon. Jtl., nb. Ling-ber, n.
Dl.; lyngjiber, n. V. Dl.; linn-bär, n.
Vb.–gstr.; lindbär, n. Hs. (Jerfsö).
Linbärs-linn, m. lingonris. G.
Linnbärs-lyng, n. Vb. Kröson-linn, m. id. Bl.
Mjölbärs-linn, m. mjölbärsris. G.
Róss-ling, m. eg. hästljung: Erica vulgaris.
Jtl. (enl. Wahlenb., fl. suec).
Åkerbärs-lyng, n. åkerbärs-ris. Vb.
LINJA, s. ljuna.
LINKER-HÅLL (linnker-håll), n. lurande
afstånd. Ög. (Ydre).
LINK-HALLT, adj. som haltar smått, linkar;
om hästar. Sdm.
LINNA, v. n. 1 aftaga, upphöra, t. ex. om
regn. "Regnet linnar av". Ul. Fn. linna, upphöra,
hålla upp, sluta; Fht. linnan (lann-, lunn;
Graff 2, 218); mht. linnen (lan, lunnen, Ben. 1,
1002); fe. linnan (lann, lunnon, lunnen), blinnan,
ablinnan, geblinnan;; d. d. linne, linde; e. dial.
lin; moes. af-linnan, id.
Linn, f. 1) igenlagd åker, som är bevuxen
med gräs, linda. Ög. Fsv. linda, f. linda,
trädesåker. ÖGL. SML.; 2) gräsbevuxen åkerren.
Nk.
Linnare, m. mannagräs: Festuca fluitans. Nk.
Linn-bruk, n. sådan jord som än ligger i
linda, än besås med säd och gräs. Dl.
(Leksand). Lind-bruk, n. Dl. (Mora, Våmh., Elfd.).
LIPA, lipare, liper, lipsidd, lipsill, s. löpe.
LINNDRA (pl. -dror), f. ett slags fisk i träsken
på Fårö; förmodligen lindare: Cyprinus Tinea.
LINNER, f. pl. smått, mjukt fnas i bottnen af
hufvudet. S. Sk. Jfr. fsv. liner, adj. mjuk.
LINS, adj. eländig, utan tillgångar. Vg., sm. I
andra munarter läns, adj. id. Jfr nht. lens, adj.
Länser, m. den som är pank. "Dä ä en
länser". Sm.
LI-ÓRV, s. le.
LIPPA, f. djup uthuggning i en bergsklippa
under en fors, i hvilken laxen slinter ned, då han
skall hoppa öfver forsen. Nb. (Cal.). Jfr fin.
lippo, fiskhåf.
LIR, n. remmen hvarmed tröskklubben förenas
med skaftet. Vb.
LIRA 1, v. a. o. n. 1 1) vrida omkring. Sk.
(N. Åsbo); 2) röra sig tämligen lifligt, dock
stilla; säges a) om ögonens stilla, men lifliga
rörelse; b) om bollens parabel-rörelse i luften; 3) röra
svansen fram och tillbaka såsom bevis på
vänlighet. S. Sk. Lera, v. n. röra smått. "Lera mä
fingret". Sm. (Vestbo). Jfr swz. liren, lyren, v.
a. o. n. "drehen, wickeln"; umelyren,
"herumdrehen oder wickeln" (Stalder 2, 174); bay. leiren,
"drehen" (Schmeller 2, 488); fin. lieru, menniska
som svänger sig hit och dit; lierun. svänga
svansen; om en vänlig hund; lierutus, svängning,
kringvridning; nfris. lierke, leerke, röra svansen
fram och tillbaka; om hundar (Outz., 182).
LIRA 2, f. en som är fallen för; i sammans.
stikkjen-lira, f. fallen för att blifva sticken. S. Sk.
LIRA 3, s. lyra 1.
LIRA 4 el. liring, f. i talesättet smörja lira el.
liring, frossa, äta mycken och fet mat. "Han
smör liran". Sk. (Ox.).
LIRK, lirka, s. lerk.
LIR-TRÄ, s. lyra 1.
LIS el. liis (ipf. lisä), v. a. 1) lindra, "Lis
män lat, å gå ätt knivom!" lindra mig besväret
och gå att hemta knifven! 2) hjelpa, förslå. "Lis
ä tala vä je?" hjelper det att tala vid er, bedja
er? "Hä lis int", det hjelper ej; d. ä. jag måste
göra det, då ej annan utväg finnes. Vb. Fsv.
lisa, v. a. levare. Alex. M.
LISA 1 (ipf. liste), v. a. 1) förlora. "Den liser
inte, som först får". Kl.; deraf sv. förlisa, förlora;
2) bedraga, undansnilla. "Du liste mej på en
sup". Kl. Moes. fra-liusan, förlora; fht.
far-liusan; mht. verliusen; fsax. forleosan, farliosan;
ns. verlêsen; fe. leósan, forleósan; ffris. for-liasa;
vestfris. forliezen; nfris. verliesje; bay. verliesen;
e. leese, id. Vårt svenska verb förlora är
naturligtvis samma ord. Jfr lausa.
LISA 2. s. ljos.
LISA 3, s. lausa.
LISK’ (ipf. -a), v. n. 1) vara falsk, smilande.
Nb. (N. Cal.); 2) i. q. leerk (ipf. lerkä). Vb. S.
lerka. Ns. liesken, af-lisken, "einem etwas
abschmeicheln"; beliesken, "einen mit schmeicheley
einnehmen, mit süssen worten betrügen" (B. W.
B. 3, 75).
LISLI, lislin, s. lausa.
LISL-ÄTTA, lisslan, s. liten.
LISO, f. veck (på kläder). Fl. (NK., K., P.),
Läså (pl. -sur), f. veck( rynka (på kläder). G, Fn.
lissur, f. limbus vestium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0435.html
