Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - LJU ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan fodret och mellanlägget. Sdm.,vm. Fn.
ló, f.; n. lo, f.; d. lu.
LoÐin, adj; luden. Dl. Loen, adj. Åm.,vg.;
löen (n. löet), Sk.; låân, id. ”Låån i höve”,
okammad. Fl. (Öb.). Ludin, adj. hårig, försedd
med hår. Vb. Fsv. lopin el. ludhin, luden; fn.
lodinn, a) gräsrik, rik på växande gräs: ”loðin
engi”, gräsrika ängar; b) luden. Detta lođinn
är egentl, præt. part. af det ofvan uppstälda
förlorade starka verbet och betyder
ursprungligen: bevuxen; deraf gras-lođinn, adj. tät
bevuxen med gräs. N. loden, loen, låen, luden;
d. lådden, id.
Lo-huve, n. enfaldig menniska. Nk.
Lo-sliten, adj. luggsliten. Allm. Lo sleden,
id. Sk. D. luslidt
Ludd 1, m. 1) eg. hår på växtblad, skinn och
tyger; deraf svin-ludd, m.; 2) nöthår, som
köpes hos garfvare och hvaraf hästtäcken och
vepur förfärdigas. Sdm. (Länna).
Ludd 2, m. knippe af räfs på en sädesåker.
Hs. (Db.).
Ludur,? hastigt uppväxande vattenperlor, skum,
G. (C. Sävtg:de starka verb, s. 6). Lödder, m.
1) (i riksspr.) skum; 2) pack, slödder, dåligt
folk. Lår, n. lödder; deraf låra se, v. r. 1
löddra sig. Sm.
Lydi el. lydje, m. vårull, ullen som klippes
eller plockas af fåren om våren. G. Lödja, f.
Hl.,vm.,fl. (Åland); lydja, f., lä (def. a), f.
Sm.; lye, Ul.; lydd, löd, lödd, löde, f. Sk.; lå
f. Vl.,vg.,ög.,kl.,hl.; lö, Bhl., bl.; lödja el. löja,
vårlöja, f. id. Nk. Lidje, m., jol lidje, m. ul.
len som klippes om julen; marmäss-lidje, m.´
ullen som klippes i medlet af mars månad. Ö.
Dl. D. d. låd, vårull (Låland); nfris. laai, id.;
fn. lodi, m. skinnpels; fe. loda, m. id. Jfr bay.
loden (lo’n), m. groft ylletyg (Schmeller 2, 440).
Buka-lö, f. ull under buken på får. Sm.
Buk-to, n. id. S. Sk.
Lydä, v. a. med händerna taga ullen af fåren
om våren. G.
Låa kutte, m. 1) liten lamunge 2) litet
gossebarn; smeksamt. Sm. S. kutte.
Lå·mössa, f. luden mössa; vintermössa af
beredt skinn. Nk.
Låsm, m. spricka å växande träd,
förorsakad af storm eller annat våld. Vb.
Lå-vanntar, m. pl. ludna vantar med
tumme; vintervautar. Nk. Lo vanntar, m. pl. id. Vg.
Löddring, m. halfvuxen pojke; föraktligt.
Påge·löddring, m. pojkhvalp. Sk. (Ox., Frosta,
N. Åsbo).
Lödja, f. halfvuxen flicka; i bestraffande
tilltal. ”Di stora lödjä!” Sdm.
Löid, m. ungdom folk. S. G. Löd, m. id.;
deraf tjenste·löd, m. tjenstefolk. G. (Atlingbo);
barna·löid, m. barnskara, ungdom; ung·löid, m.
ungt folk, halfvuxna personer, G. (F.).
Ung·lyde, m. id. Ul., vm. Fsv. lyþir, m. pl.
menniskor, folk. GL.; lit, folk. St. Rimkr. s. 40;
deraf lyþbiskuper, lydbiskuper, m. biskop:
episeopus suffraganeus )( ærki biskuper. UL. SML.
S.F.S. 4, 738; ludhbiscoper, m. id. S. Marg. s.
138; fn. lýđr (pl. lyđir eller lyđar), m. folk;
ljóđ, f., ljóđr, m. id.; n. ly(d), m. husfolk,
familj; i synnerhet barn och tjenare; fe. leód,
liód, m. o. f. a) folk; b) en af folket, man,
furste; c) pl. menniskor, husfolk; fht. liut, liud,
m. o. n. folk; plur. liuti, menniskor; milt liut,
m. o. n. folk; plur. menniskor; nht. leute, id.;
fsax. liudi, leodi; ns. lüde, lüe; holl. lieden,
luiden, m. pl. id.; ffris. liude, liode, folk; e.
leod, folk, menniskor; skot; leid, laid, lede; e.
dial. lede, leos; lett. laudis; fslav., slov. ljud;
böhm. lid; ryss., illyr. ljudi; pol. ludzie, id.;
lapp. liwd folkhop; cy. llwyth, m. ”a tribe or
family”; gr. λαός, folk; moes. laups, m. man,
i sammansl, jugga lauþs, m. yngling.
När-lydda, f. granskap. ”Han ä i
närlydda”, han är i granskapet (der folk bor). Vm.
(Herv., Id.).
Svär·luen, adj. med grönsvär eller gräs
bevuxen, gräs-rik; om åker eller träda. ”Åkern
ä så svärluen. Marken, fälleden ä så svär·luen”.
Sk. (Ox.). Af svär, m. grönsvär, fsv. svarþr,
m. svål (fn. svörđr, m. a) hufvudsvål; b) hår;
c) hufvud; d) grönsvär) och luen (eller urspr.
luden), bevuxen, hvadan svär-luen är: med
grönsvär bevuxen eller gräsrik. Är denna
härledning riktig, så befinnes luen (eller luden)
vara participium præteritum af det förlorade
verbet, som ofvan blifvit uppstäldt. För
härledningen talar dels sjelfva begreppet, som genom
ordet uttryckes, dels det i våra munarter
förekommande lo(d), f. växande säd och gräs, fn.
lóđ, f., samt slutligen fn. lođinn, gräsrik, rik
på växande gräs; gräs·lođinn, adj. tätt bevuxen
med säd. Men det torde vara möjligt att luen.
är af annat ursprung. I skånemålet betyder
lue, v. n. löpa och præt. part. häraf är luen.
Svär·luen kan således vara detsamma som:
svärlupen, gräslupen; om odlad mark, der gräs
mycket lupit upp och utbredt sig.
Lugga, v. a. 1 bedraga, narra. ”Lugga ópp
en”. Vl.,vg.,ög.,bk. Logg (ipf. loggä), v. a.
bedraga, plundra. ”Han vahdt loggä den
gånga”. Vb.
Luksa, v. a. 1 lura, bedraga, narra. Allm.
Luuks (ipf. ä), beluuks (ipf.·ä), id. Vb. Beluksa,
id. Allm. Ordet har kommit till oss från ns.
luksen, beluksen (B. W. B. 3, 97). Jfr fht.
luggi, lukki, lukke, adj. lögnaktig, bedräglig,
falsk; lukki, f. bedrägeri (Graff 2, 134); fsax.
luggi, adj. bedräglig, falsk; fe. logo, m.
ljugare. Eller är luksa, lura, bedraga, måhända
snarare att härleda af luka 4, se, skåda? Jfr schwab.
lugen, ”schanen”; lugsen, belugsen, ablugsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
