Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - LJU ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”heimlich einen vortheil absehen, hinterlisten”.
(Schmid, 365); bay. abluchsen einem etwas, ”es
inna absehen, abspähen” (Schmeller 2, 428);
nassau lugsen, a) ”gucken, sehen; b) lauern”
(Kehrein 1, 267).
Lygb, f. lögn. Hs.,vg.,sm.,g. Fsv. lyqn, f.
lögn. Fl. o. Bl; deraf lygneliker (lyngnehker),
lögnaktig. Cod. A. 27. f. 271; n. lygn, f. lögn;
fh. lýgi, f, fht. lugi, f.; nht. lüge, f.; fe. lyge,
m.; moes. liugn, n., liugns, m. id.
Lygnare, m. lögnare. Sm. Liogär, Ö. Dl.;
lyvare, Sk., hl.; ljyv-hals, m. id. Sk. Fsv.
liughari (liughæræ), SML. S.F.S. 4, 105; fn.
ljúgari; fe. leógere; n. ljugar, lygar; d. lyver,
løgner; fht. luginari; mht. lügenære; nht.
lügner, id.
Lygn-blakka, f. storljugerska. Sm.
Lyva, f. lögn. ”Åh! dä va lyva”. Sk. (Ing.).
Lyv-stämme, f. eg. ljug-stämma;
sammankomst eller möte, som blifvit utsatt, men der
man ej infinner sig. S. Sk.
Lögna, v. n. 1 ljuga. Ö1. Moes. laugnjan,
neka; fsax. lôgnean; fe. lŷgnjan, lŷgnan; nht.
leugnen; ns. lögnen, id.
Lögn-brakka, f. storljugare. Sk. (N. Åsbo,
Lugg.) . I
Lögn-geru (löngän-geru) adj. begifven på
lögn; som älskar att tala osanning. Vb.
Lögn-rakka, f. en son springer med lögn,
utsprider osanningar. Götal. S. rakka 1.
Ljumm, m. 1) aflägset, doft, otydligt ljud;
klang; genljud. Hs. (Db., Bj.). Hljumm el.
hljomm, m. id. Ordets uttal är mycket
aspireradt och gutturalt. Vb. Ljomm, m. id. Ul.
(Norra Rosl.), fl. Lomm, m. starkt ljud. ”Dä
smällde så fasligt, så dä slog lomm i öro”. Sdm.
Lómmer, n. doft ljud. Sk.; lummer, n. id. Ög.;
lum, n. doft ljud (af en klocka på långt håll);
svagt ljud. S. G.; 2) rykte, hum. Hs. (Db.).
Gl. sv. ljom, genljud (Stjernhjelms Herkules);
fn. hljómr, ljómr, n. starkt ljud, klang, buller;
hlöm, hlömm, f., hlam, n., hlymr, m. id.; n. ljom,
ljøm, m. buller; genljud; fe. hlemm, m. buller,
brak.
Lommane, n. ljud. Sm. Fn. hljóman, f. klang.
Lómra, v. n. 1 doft genljuda, dona; t. ex.
om åskan på afstånd eller kanonskott, som
höras vid sundet frän Köpenhamn. Sk. (Ox.).
Lumra, v. n. 1 1) sakta dundra, doft genljuda,
”Åskan lumrar”. Sm.,vg.,ög.; 2) sorla; Sm.
Lomt, låmt el. lömt, adv. doft, men svagt
och på långt håll ljudande. ”Dä hörs lömt”.
Vm. (Herv., Id.).
Lymmene, n. ljud, ton, melodi; sång. Sk.
Lymme, n. id. Sk. (Lugg.). Lymning, lömning,
f. röst, anlag och öra för musik. ”Han har e
möa go lömning”, mycket god röst. Sm.,kl.
Lönning, f. id. ”Han har god lönning te
sjunga”, lätt för att lära sig att utföra sång. Nk.,
sm.,kl. (Stranda). Lämning, f. id. ”Lämning
i sang”. Fl. (Hütis kapell). Lönning, lynning,
f. id. Sdm. Fn. hljóman, f. klang.
Lymt, lömt, f. 1) ljud, hum, rykte. ”Hav
int höödt na lymt (el. lömt) ôm hä, bar ej
hört det ringaste derom. ”Få en lymt óm”.
Vb. Lömt, n. id. Åm.; 2) skymt, skugga. ”Se
en lymt”. Vb. Jfr fht. hliumunt, liumunt, m
rykte, omdöme (Graff 4, 1100).
Lunga, v. imp. 1 blixtra, ljunga. Ö. Dl.
Lygna, Sm.; ljuna, lyvna, lyna, Sk.; lyna, Bl.,
hl.; linja (ipf. lingde), id. Hs. (Db.). N. ljuna,
ljona, lygne; d. lyne, id.
Lys-eld, m. ljungeld. Hl., bl.
LJUNG, 1) f. & n. (såsom i riksspr.) ljung:Ljong-svove, m. små-spof: Numenius
phocopus. Vg.
Ljung-fall, n. ljunghed. Sk. (Ing.).
Ljung-pinnar, m. pl. Ononis spinosa. Bl.
Ljung-viva, f. brockfogel: Charadrius
apricarius. Lin. S. Sk. Lyng-spole, m. Hl.;
lerbena, ler-trana, f. Sdm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
