Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- L
- LO ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eld-ljöm, n. återsken på himmelen af en på
afstånd varande eldsvåda. Vl.
Ljömma, v. imp. 1 norrskenet lyser. Lömta,
id. ”Dä ljömmer el. lömtor”. Vl.
LO 1, -en, m. loge, tröskloge. Allm. Lugge,
m. Hs. (Db.); lóve, m. Rhl. Fsv. lo; d. lo.
Loa-katten, m. def. klämning mellan
drumpeln och slagvalen på en slaga. Kl.
Loa-soan, loa-suggan, lo-soggan, f. def. den
stock, i hvilken logens tilde inkilas. Kl., sm.
Loa-kista, f. plankgolf i en loge, der
tröskningen sker. Sdm., ög.
Lo-kärra, f. kärra, hvarmed säd hemföres
till logen. Hs. (Bj.).
Lo-väg, m. en sämre väg som leder till ett
sädesgärde, hvarifrån säden inköres till logen.
Hs. (Db., Bj.).
LO 2, lod, lođin, losliten, lov, ludd, s. ljuda.
LOA-STIKKA, s. lebbestelk.
LOBB, s. kolobb, under kwåda.
LOBBA, f. granqvast; sopviska af granris. Sdm.
(Ornö). Lobbå, f. id. Fl. (GK., NK., P.).
LO(D)A, v. a. 1 med lodskifva eller vattenpass
märka vid timring o. d. Nk.
Lo(d)-aln, f. en rigtskifva af en alns längd
och ett qvarters bredd, försedd med sänklod. Nk.
Lo(d)-bräde, n. vattenpass, försedt med
blylod. Nk.
LODDEKA, s. lada.
LOD-HUVE, s. ljuda.
LóFT, n. 1) tak (i rum). ”Lägga lóft å gulv”.
Sk.,hl.; 2) vind. ”Gå på lóftet. Spannemålslóft”.
Göta l.; 3) ofvanrnm, nattstngä. Hs.-—bl. Fsv.
loft, n. supremaa pars domus. J. M. Yrt. s. 223;
fh. lopt, n. loft; e. loft, vind; cy. llofft. f.; gael.
lobht, lobhta, m.
Gänt-lóft, n. sofkammare i öfre delen af
huset för pigor. Hs. (Bj.).
Lóftis-svala, f. utbyggnad på loftet, der
uppgången är. Fl. (Ingo).
LóFTA, s. lufta.
LOG, s. lag 1.
LOGA f. ört. Hl. Fn. laukr, m. a) lök; b)
saftig väst; af luka (lauk, loket), sluta, tillycka,
emedan lökväxterna liksom sluta sina blad
samman. S. låkk.
Blå-loga, f. blåsippa: Anemone hepatica. Hl.
Hvida-loga, f. hvitsippa: Anemone
nemorosa, Hl.
Kabba-loga, f. kabbalök: Caltha palustris. Hl.
LOGG, s. ljuga.
LOG-KISTA, s. lo 1.
LOJK, f. sköka. Åland. (Kökar). Jfr ir. loich,
f. smutsigt, dåligt, elakt fruntimmer.
LOK, lokromm, s. lag 1.
LOKA 1, f. 1) klass, sällskap, belägenhet. ”I
samma loka”. Fl.(Nl.). ”Han har kómmit i e
svår loka”, svår knipa. Sm. Loke, m. sällskap,
umgänge. ”Ja kóm óg mä i lok’n”. Nk.; 2) tjenst
ur hvilken man icke lätt kan frigöra sig. ”Nu ha
han kummi i den der loka”. Sdm. Fin. loukka,
klass, afdelning. Jfr luka 1.
LOKA 2, v. n. 1 hänga med grenarne, sloka.
Ög. (Gullbergs h.). Fn. lóka, draga efter sig.
LOKA 3, v. a. 1 röra af och an något, som
sitter mindre fast för att få det löst. Nb. (N. Cal.).
LOKA 4 (pl. lokar), f. de böjda trän, som
ligga på hästen öfver bogen eller den båge, hvilken
sammanhåller fimmelstänger och dragremmar i
seltyg. Allm, i mellersta och nordliga Sverige. Fin.
luokka.
Loka-rank, n. ett slags seltyg. Vg.
Lokeranke, n. Ög.; lok-rede, n. Fl. (Nl.); lok-tyg,
n. id. Vm. (Bergsl.). S. rank 2.
LOKA 5, s. luka 1.
LóKKA, lókku, lókkum, s. luka 1.
LóKKE, n. lockmat, t. ex. en tuss klöfver för
att locka till sig hästar, som gå lösa på
betesmark. S. Sk. Lókkelse, f. id. Bhl.
LóKK-UNGE, comm. oäkta barn. Vl. (Elfd.).
D.d. lokkebarn, id.; lokke, v. a. besofva, lägra.
LOK-RAFFT, s. rafft 1.
LO-KÄRRA, s. lo 1.
LOLIGA, adv. tämmeligen, väl mycket. S. Hl.
(Föråldr.). Loleg, id. Bl. (Lister).
LóLLA (pl.-lor), f. dnm, smutsig och okunnig
qvinna; säges i synnerhet om flickor. Allm. Deraf
bond-lólla, bórgar-lólla, landt-lólla, lort-lólla,
skit-1ó11a, sup-lólla. Jfr fn. lolla, f. tröghet,
långsamhet; lolla, v. n. vara långsam, trög; lollari, m.
långsam menniska; fin. lolli, oduglig, lat menniska.
LOMA el. lomma, v. n. 1 1) gå med tunga och
långsamma steg; eg. om björnar, vargar; 2)
springa tungt och lufsande. ”Lomma åsta”. Allm.
Loomm (ipf. lommä), id. ”Han lomma å utät
vägjom”. Vb.; 3) gå sin väg, begifva sig bort,
aflägsna sig skamfiat. Svea, Göta l. Lómm (ipf.
-ä). ”Då dem börja gjera narr å’n, sä lómmä’n
å”. Vb.
Låmer el. lomer, m. drefnöt; en som går
och drar fötterna efter sig. Vm.
Lumra, v. n. 1 halta smått, gå smått som en
ofärdig. Hs., ög., vg.
LOMM 1, s. lumm.
LOMM 2, lomma, lommane, lómra, s. ljumma<i></i>.
LOMMA 1 (pl.-mor), ficka; kjortelsäck.
Åm.—sk. Lomme, lumme, f. Jtl.,bhl.,sm.; lumma, f.
Kl.; lùmma (pl. lùmme, def. lùmmán), f. Hs. (Db.);
lummä, f. id. G. D. lomme; n. luma, lumme;
nfris. lomm, id. (Outz., 191); fn. luma, hemligen
undangömma; ir. lomann, a) pung, hylsa; b) väska.
Böks-lumme, f. byxficka. Sm.
Lómma-kläe, n. näsduk. Sk. (Bjäre).
Lómme-tórklä, n. S. Sk.; lómme-tórklä, n.,
lómme-duk, m. Bl.; lumm-tarvä, f. id. G. D.
lomme-tørklæde, n. id.
Lómma-träet, n. def. liten bränvinsflaska
att hafva i fickan. Kl.
Lómme-bog, m. liten psalmbok, som lätt kan
stoppas i lomman. Sk. (Ox.).
Lómme-drätt, m. fodret, hvaraf en lomma
sys i kläderna. ”Lommedrätten ä i tu”.
Lómme-for, n. id, S. Sk. D. lommefoder.
Lómme-flaska, f. liten flaska att hafva i
lomman. Vl.,ög. Lommflaska, f. Nk.;
lumme-flaska, f. Vg.,sm.; lomme-flaske, roe-flaske (af
likheten med en rofva), f. id. Sk. (Ox.);
lummä-dyst<i></i>, n. id. G. D. lomme-flaske.
Lomme-kniv, m. liten fållknif att bära i
lomman. Sk. (Ox.).
Lomme-spegjel, m. liten spegel att bära i
lomman. Sk. (Ox.). D. lommespeil.
Lomme-stompe, m. liten matsäck, eg. så
stor att han får plats i lomman. Sk. (Onsjö,
Skytts h.).
Lómme-tjyv, m. ficktjuv; tjuv som med list
och behändighet stjäler ur folks lommor. Sk.
(Oxie).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0441.html
