Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - LUD ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men dä ä luddera”. Lödder- å slödder-dagar, m.
pl. id. Vg.
LUDER, n. 1) eg. (såsom i riksspr.) den döda
kroppen af en häst eller annat djur; 2) liderlig
qvinna. Allm. Mht. luoder, n.; e. lure; frans.
leurre.
Lua-krake, m. gammal, utmager häst
(endast duglig till luder). Vg. (Vadsbo). Luring,
m. id. Sm. (Jönköpings 1.).
Luffel, m, karl som går tungt. Bl. Löffel,
m. id. Vg. (Vadsbo).
Luffer, m. tung, ovig menniska. Nk.
Luffs, n., luffsanne, n. långsamt springande
med tunga steg. Götal.
Luffsa, f. qvinna som springer mycket. 8m.
Luffser, m. en som springer tungt. Sm.,bl.
Lo-slev, f. glödslef, stöpslef. Hs. (Db.).
Lua, v. n. 1 1) låga, blossa. Sk.,bl.; 2) fig.
hetta. ”Dä luar óm synen”. ”Dä luar om
nävanan”, när händerna varit förfrusna, men börja
uppvärma. Sk. Fsv. logha, v. n. låga. S.S. 2,
183; fn., n. loga; d. lue, id.; fe. lêgan,
inflammare.
Lua-hål, lue-hul, n. hål eller Öppning
ofvanför ugnsdörren på en sättugn eller bakugn,
hvarigenom luften intränger. Sk.,bl.
Lua-stekt, adj. stekt i lua-hålet. Bl.
Lug-ve(d) (loug-ve), m. ugnstickor. Vg.
Lula, v. n. freqvent. 1 1) häftigt låga. ”Lule
om ansejted”; 2) hetta. ”Ja ä så varm i benen
att dä riktigt lular i dóm”; 3) susa för öronen.
S. Skåne.
Lys-lue, m. ljuslåga. Sk.
Låg-sten, m. en sten som tilltäpper
dragbålet i en bakugn. Ul. (Rosl.),
Lå-kaka el. låa-kaka, f. 1) kaka som bakas
på glöder; 2) tunnt bröd, som bakas vid
brasan i ugnen, innan han ännu är fullkomligt
varm. Ög.,sm.
Likjil (uttal, littjill), m. nyckel. Hs. (Bj.),
nb. (Ö. Cal.). Fsv. lykil, m. VGL.; fn. lykill;
n. lykjel; fd. lykæl (Jyd. L.); d. d. løggel,
løkl, id.
Loka, f. snara. Sm.
Lókku el. luka, f. vred eller träklinka på en
dorr. Jtl. Fn., n. loka, f.; fin. lukko, dörrlås;
nordtschud. lukol. lås (Acta soc. scient. Fenn.
6, 92).
Lókkum, n. afstängning, litet rum. S. Sk.
Jfr fe. loca, clausura, carcer; locen, f. clausura.
Luk 1, n. lock. G. Lóg, n. id. Sk. Fsv.
lok, luk, n. a) lock. Cod. A 27, f. 18: ”et kar
ofwantil oppit ok vtan lok”: b) slut, fullbordan.
ÖGL.; fn. lok, n. pl. slut, fullbordan; fht. lok;
mht. loch, slut; lock; nht. loch, lock; d. låg,
id.} fe. loc, clausura; e. lock, lock.
Luk 2, f. lucka. Vb. Luka, i. Mora; lòke, f.
Hs. (Db.); låga, f. Sk. Fsv. luka, f. port,
dörr. Rdq. 3, 118; ns. luke (B. W. B. 3, 97.
Kichey, 156).
Luk-säng, f. säng med dörrar som kunna
tillslutas eller ock med fall-lucka ofvan, hvilken
kan nedfallas. Vb. Fn. lok-hvila, lok·rekkja. f.
Lykk, .f. ygla, löpknut, lycka; halsduksknut.
Vb., f. (Öb.). Lykkja, littja. f. id. Hs. Lykkja
(lyttja), f. ygla. Dl. Deraf ópp-lykkja, f.
vippsnara. Hs. Fn. lykkja, f. spira, semicirculus;
d. d. lykke.
Lykka 1, v. a. 2 fylla, uppfylla. ”Dä
lykker ej”. Kl.
Lykka 2, f. liten inhägnad åker elier
ängsmark. Allm. Lykkja, f. Hs.; lökka. f. Bhl., bl.
Fsv. lykkja, f. id.; n. lykkja, lykke, lokke; d.
d. lykke; fe. loca, m.
Lykka 3, f. den vinkel, som bildas af
tvenne gärdesgårdar, hvilka mötas (i synnerhet om
dervid är en öppning); hörn på en gärdesgård.
UI. Lökka, f. id. Sdm. (Ornö). Fn. lykkja, f.
curvatura sepimenti.
Lykke, n. lås, något att låsa med. ”Der ä
inte lykke för porten. Hålla nået anser lås å
lykke”. Hl. D. lukke; fe. loc, n. repagulum.
Lykkt, f. slut, ända utgång. ”Höra gikk ä
i lykktn?” hurudan blef utgången? Vb. Fsv.
lykt, f. slut. UL. þg. B. 7: ”korabær æi lykt
wiþær”, kominer ej slut på saken; fn. lykt, f. id.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
