Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- L
- LUK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
träd: ”collucare arborem”. Columella 2, 21, 3.
qrdet brukas alltså i samma betydelse som luka i
våra munarter, hvarföre man skulle kunna
förmoda att i fofnlatinska tungan funnits ett verb lucare,
afhugga, afskära, heldst skr. luk. afsluta, dertill
ger anledning, men den vanliga härledningen af
lt. lux (gen. lucis), f. ljus, är förmodligen den
riktigaste.
Luk, n. ogräs, Sm.,bl.,sk. Låg, n. id. Sk.
D. d. luug; e. dial. loukin (Graven), id.
Lukake, comm. som upprycker ogräs.
Trägärds-lukare. Bl. Lågare, comm. id. S. Sk.
Luke-järn, n. järnredskap, hvarmed man
upprycker ogräs. Bl. D. lugejern.
Lukning, f. 1) uppryckning af ogräs. Bl.,kl.
Läukning, f. G.; 2) första huggningen af skog
till rödsle, då odugliga trän gallras. Kl.
LUKA 4, v. n. se under lugg. Sm. (enl.L—n).
I Vesterbotten förekommer luuss (ipf. lussä), se.
”Luss ópp!” se opp! ”Lusa ne” se ned! I fall
ordet är hithörande, så har det väl nrsprungligen
hetat luksa; men troligast är att det är samma
luuss som är upptaget vid ordet lauta. Eller kan
man anse gr. λεύσσω, se, varseblifva, vara
befryndadt? Jfr gr. λάω, beskåda, se på; ἀλαός,
blind; fe. lâcjan, lôcjan, se, beskåda; e. look;
nyfris. (Wangeroge) laukern, id.; mht. luogen, se;
belougen, beskåda; schwab. lugen (Schmid, 365);
bay. luegen (Schmeller 2, 457); swz. lugen, se
(Stalder 2, 183); lett. luhkoht, id.; skr. lôk, a)
lysa; b) se. Benfey 2, 126.
LUKARR, n. liten eld. S. G. Fn. lögr eller
leygr, m. eld; frans, lauc, loug, id. (Nord. tidskr,
f. oldk.. 3, 171); lt. lux, f. ljus; slav. luća,
ljusstråle; ir. logha, glänsande (Bopp, vergl. gr.
1, 35). Jfr luge.
Loka’n, f. def.? utbygge på taket för att
skaffa ljus åt vinden. Bl. (Gemsh.), sk. (Ö. Göinge).
Moes. lukarn, n. lykta: λύχνος, af lt. lucerna,
f. lampa; ey. llugorn, candela, lucerna; corn.
lygarn; gael. lôchran, luacharn, m. id.; bret.
lygarn, m. glans, sken; lugerni, v. n. lysa,
glänsa; lugernuz, adj. lysande, glänsande; frans.
lucarne, litet takfönster (Diez, etym. wb. 677).
Lukarna-staki, m. ljusstake, G.
Lukra, v. n. 1 smått brinna. G. Lukkra,
id. G. (Atlingbo).
LUKJI, m. narr; slusk. Dl. (Mora). Luk, m.
odugling; skällsord. Bl. Fn. lokr, fn. vir ignarus,
ineptus.
LUKSA, s. ljuga.
LUKT-TUPPOR, f. pl. Matricaria chamomilla.
Gstr.
LULLA, v. a. o. n. 1 1) sjunga för ett barn
för att under vaggning söfva det. ”Lulla barnet.
Lull, lull, lilla bara!” Allm. Luull (ipf. lulla),
v. a. vagga, sätta vaggan i rörelse. Vb. Fsv.
lylla, v. a. insöfva (barn) med sång. S. Marg. s.
199; ”(hon) lægghir thz j waggo, lyllar thz oc
søuir thz”; L c. sid. 201: ”lylla barnet ihesum
swa at thz faar rolika sømpn”; deraf lyllosangher,
m. vaggsång. L. c. s. 201; n. lulla, insöfva
(barn) med sång; d. lulle; fn. lalla; e. lull; lt.
lallare, id. Persius 3, 18; 2) med hög, sånglik,
utdragen röst ropa mot berg och tät skog för att
skrämma vargar, locka på kreatur, som beta i
skogen eller spörja på långt håll varande
vallhjon. Vm.,ul.,sdm.,nk.,fl. (Nl.). Lólla, id. Vl.;
lilla, låla, id. Dis.
Lóllning, f. sång som vallhjon bruka, då de
spörja hvarandra på långt håll. Vl.
Lulla, f. vagga, barnvagga. ”Ligga i lulla”.
Vb.-vg.
LUM, lummer, lumra, s. ljumma.
LUMBRA, f. tufva eller annat hinder på ängs-
eller skogsmark. Skall enligt uppgift brukas i
Gstr.
LUMM, lómm, m. handtag, skaft (på åra eller
qvast). Hs.,sdm. (Södertörn). Lomm, m. 1)
rotändan el. storändan af ett trä eller en stock )(
tull, m. lillandan; 2) den ombundna ändan af en
qvast; 3) handtaget på en åra. Vb.,nb. Fn.
hlummr, m. handtag på en åra.
Kvast-lómm, m. den qvaständan, hvilken
begagnas såsom handtag. Vb.,hs.(Db.),fl. (Nl.).
Lómm-drug, adj. som har tjock storända,
rotända. Vb.
År-lómm, m. tjockändan af en åra. Vb.,jtl.,
fl. (Nl.). Fn. árahlummr. Sturl. 7, 19.
LUMMA 1, v, n. 1) vara varmt, ljumt, sprida
värme omkring. ”Dä luramar omkring örnen”.
Vg.,ög. Dä lommade i kammaren. Dä lummar
om syna”. Sm. Hettan, ellen lummar för örat”.
Kl. Lomma, id. ”Dä ä så varmt att dä lommar
kring öronen”. Ul.,nk.,hl. Lojma, id. ”Dä ä så
varmt att dä lojmar kring öronen”. Fl. (Ingo).
Lumra, id. ”Dä lumrar óm öronen”. Sm.; 2)
brinna med fördold eld. ”Dä lummar å brinner
i måsen”. Lumra, id. Nk. Fe. leómjan, v. n.
lysa; lyman, id. Jfr. ly 1.
Lommërt el. lummert, adj. n. tryckande
varmt, qvalmigt; om luften. ”Dä ä så lommert
i väret i da. Dä ä ett farlia gódt å lomnert
vär vi ha i da”. S. Sk. Lomt, adj. n. 1)
qvalmigt. Öl.; 2) lugnt och stilla; om vädret. Sm.
(Vestbo). D. lummer. adj. tryckande varm,
qvalmig; lum, adj. mycket varm.
Lum-rik, m. Lycopodium clavatum. E. Fries,
bot. utfl. 2, 75. Fn. rik, n. stoft, fint dam.
LUMMA 2, s. ljumma.
LUMMER, n.? soppa af blod och mjöl. Dl. (enl.
Jhre, DL. 108). Ordet numera troligen föråldr.
D. d. lummer, n. soppa, välling af blod och gryn;
wal. llymrwd, llymry, m. hafregröt, välling. Jfr
lumra sej,
LUMP (pl. lumpa, def. lumpan), m. afhugget
stycke af en stock. Hs. (Db.). N. lump.
LUMRA SEJ, v. r. 1 mosa sig, blifva mjuk.
”Ärterna lumra sej”. Bhl.
Lumrig, adj. mjuk och svällande; om
lutfisk och ärter. Bl. Jfr bay., nassau lummerig,
slapp, mjuk. (Schmeller 2, 467. Kehrchi 1,267).
LUMSK, s. lyma sig.
LUNA 1, v. imp. 1 lugna, sakta sig; om vädret.
”Dä lunar i väret. Sk., hl. Lyna, id. ”Nu har
dä lynat å mä väret”. Sk. (Onsjö). Lygna, id.
”Dä lygnar på, å”. Sdm.,nk.,bl. Lynga el.
lynga på, v. n. 2, id. ”Ja tror dä lynger på te
natta”. V. Nk. Luna sej, v, r. 1, id. Sk. (Ox.,
Skytts h.). Lunas, v. d, 1, id. ”Dä begynger å
lunes i väret”. Luna å, a) blifva lugnare om
vädret; b) aftaga; om sjukdom. S. Sk. D. d. lune,
v. n.; fn. lygna; n. lygne, id.; af fn. logn, adj.
lugn, stilla; om vädret.
LUNA 2, f. lynne, sinnesstämning ”Ja råkade
ej på’n i den goa lunan”. Vg.,sm.,hl.,sk. Lune,
läunä f. id. ”God; ond läunä”. G. Luner, f. pl.
id. ”Han va ve goe luner”.Vl. Lun, n. nyck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0444.html
