Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- L
- LUN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hs., mp. Fsv. luna, f. o. n. a) tid (eg. den tid
som mätes efter månens omlopp). St. Rimkr. s.
33. M. Rimkr. s. 85; b) lynne, sinnesstämning.
Alex. M. St. Rimkr. s. 10; n. lone, f. id.; mht.
lune, f. a) måne; b) månskifte; c) lyckans
förRnderlighct, nycker; d} menniskans vexlande
sinnesstämning (Ben. 1, 1051); nht. laune, nyck,
sinnesstämning; ns. lune (B. W. B. 3, 99); d. lune,
id. Jfr det beslägtade lund, f. Grimm (gr. 3.
48) förmodar att det fordom har funnits ett
förloradt starkt verb liunan (láun, lûnum), accidere,
contingerc, hvartill han hänför fht. liuni, forte,
casu; mht. lune; nht. laune; fn. laun, n. pl. lön.
Luna-fall, n. pl. nycker. ”Han har sina
lunafall”. Sk. Fsv. lunafall, n. pl. id. Cod. A.
27, f. 70 v.: ”huru the matten mz nokrom
lunafallom argha thera akt”.
Lun-godr, adj. ombytlig till lynnet,
nyckfull. Jtl. Lunago, lunego, Sk.,hl.,bl.; luvnego,
id. Sk. (Ox.). D. lunegod; n. lonegod.
Luna-lös, adj. 1) ombytlig till lynnet. Sm.,
kl.; 2) tankspridd, liknöjd. Sm. (Vestbo), bl.
(Lister).
Lune-full, adj. nyckfull, ombytlig till
sinnet. S. Sk. D. lunefuld.
Lune-ré (— — —)? ”Han går mä lunere”,
hau är bedräglig, man måste akta sig för
honom. Hs. (Db., Bj.).
Lune-vis, adv. eftersom ens sinnesstämning
är. ”Hon ä lunevis kjönn”. S. Sk. D. luneviis.
Lunig, adj. ombytlig till lynnet, nyckfull.
Mp. Lunnug, Hs. (Db., Bj.); lunut, id. Jtl. N.
lönut, id.; fn. lúnóttr, adj. ostadig, obeständig.
Lunsk, adj. ombytlig till lynnet. Bl.
Luntelig, adj. torr-rolig, som förstulet
kommer med lustiga infall. Bhl.
LUNA 3 (pl. lunor), f. grof stång af gran
eller björk. Lunor begagnas vid husbyggnader
för att sättas på sned emot väggar, så att
stockarne rullas med rep uppföre. Vm., sdm.,ul.; 2)
spak, grof stång vid stenbrytning o. d. Sdm.,vm.,
ul. Lunna, f. id. Hs., fl. (Nl.); 3) vindspel för
skaften, i hvilket trissorna löpa i en väfstol. Ul.
Lonnå, f. id. Fl. (GK.). Jfr lonnen, lunnar. Fn.
hlunnr, m. kafle; n. lunn, m.
Lunna, v. a. 1 med stor häfstång häfva i
höjden, upplyfta. ”Lunna opp”. Ög.
LUND, f. sinnesstämning. ”Draga lund till sig”,
taga sig misstankar, gissa. Sdm. Fsv. lund (lundh),
f. a) lynne. S.F.S. 4, 164; deraf godlynder, adj.
godlynt. VGL. (fn. gódlyndr); enlundher, adj.
egensinnig. SML.; b) sinnesstämning. Alex. M.;
c) sätt. VGL. ÖGL. UL. S.S. 3, 93; fn. lund, f.
a) sätt; b) sinne, sinnesbeskaffenhet; fin. luondo,
art, beskaffenhet, skaplynne. Jfr luna 2.
Lunnder, lunndurr, adj. som tiger af ondska.
G. Jfr fn. lundađr, acrj. hoc vel illo animo
præditus.
Lunndas, v. d. 1 gå och se ond ut, tiga af
ondska. Lundskas, v. d. 1 id. G.
Lunndurr-vanä, m. vane att vara ond, att
gå och ”lunndas”. G. (F.).
O-lund, f. misstanke, misstro, dålig tanke
om en person. ”Dra olund”. Kl.,sm. (Östra h.).
Or-lunn, f. id. ”Dra orluun”. Ög. (Ydre). Fn.
olund, f. a) surmulet sinne; b) harm, förbittring.
LUNE-FULL, lune-go, lune-re, lune-vis, s.
luna 2.
LUNG-VÅT, adj. alldeles genomvåt. Allm. Man
säger också lungene-våt, Ög.,sm.; lyngene·våt, Sk.,bl.;
lunganste-våt; lung-blötr, lunganste-blötr, Nk.;
lung-bleut, long-blaut, Vm.; lung-sur, Ul.,sdm.,nk.;
Iukk-våt, lungande våt, Vm.; lókk-våt,
lókk-lungande-våt, id. Fl. (GK., NK., K., P.). I Vm.
säges lukka, v. n. rinna, lacka. ”Svetten lukkar av
honom”. (Herv., Id.). Jfr lag 1.
LUNG-ÖRT, f. Verbascum nigrum. Bl. N.
lunge-gras, lunge-rot, f. id.
LUNK 1 (pl.-ar), m. mjölklimp i soppa. Hl.,
sk. Lonk, m, id. Sk. (Onsjö. Rönnebergs h.).
LUNK 2, n.? Montia fontana. Lånke,
Callitriche verna & autumnalis. Lönke; n.,
lónke-móssa, f. Fontinalis antipyretica. Sm. Alla tre
äro, vattenväxter; lånke, en på vatten flytande
växt; lunk, en som uppvuxit i vatten och sedan
föreltommcr på uttorkade ställen; lönke, en som
alltid är dränkt i vatton. Jfr E. Fries, bot. utfl.
2, S3.
LUNKA 1, v. n. 1 göra vak genom isen att ro
uti, när han är så svag. att man ej kan åka eller
gå öfver. Ög. (Gullbergs h.).
Lunke-vak, f. en sådan vak. Ög.
LUNKA 2, lunken, s. ly 1.
LUNNA, v. n. hjelpa till, vara till lättnad(i
hushållsbestyr). Bl. Fn. hlynna, v. a. a) egentl.
lägga lunnar; b) fig. lätta, bana väg för någon.
F. 8, 239; hlynninde el. hlunnindi, n. pl. hjelp
för hushållningen.
LUNNA I HOP, v. a. 1 köra tillsammans
stockar el. ved i skogen. Sm.
LUNNA-KROK, m. don att spinna snören på
till fiskredskap. G. (K.). Krok, m. id. S. G.
LUNNAR el. lånnor, m. pl. båtrullar; rullar på
hvilka en båt uppdrages i land. Fl. (Qv.). Fsv.
lunnar, m. pl. ÖGL. UL. SML.; fn. hlunnar; m.
pl.; d. d. lunner, m. pl. Jfr luna 3.
LUNNIG, adj. i goda omständigheter. ”Han
ble inte lunnigare för dä”. Hl. (Värö). ”Han ble
inte lunnjare för dä”. Hl. (Vinberg) Jfr n.
lunneleg,_adj. beqväm, läglig, fördelaktig; lunn, m.,
lunne-laus, adj. Aasen, 288.
LUNNT, adv, öfverhufvud, alldeles. ”Lunnt
över en bank”, allt tillsammans, slumpvis. ”Dä
må gå lunnt över”, öfver oss alla. Ög.,vg.,sm.
LUNS (lunns; pl.-ar), m. 1) klnmp, klabb, stort
och tungt stycke. Vb..—vm.; 2) tjock, tung, trög
och ovig karl, lunsig pojke. Allra.; 3) kHmp af
slem o. d. ”Han hostar ópp stora lunsär”. Nk.
Lunsa 1, f. tjock, tung och ovig qvinna,
flicka. Allm. Kärnt. lunze, m. o. f. trög
menniska (Lexer, 182); schwab, luntsch, f. lättjefull
qvinna.
Lunsa 2, v. n. 1 löpa tungt och med möda.
”Han går å lunsar”. Svea, Götal. Lönsa, lönta,
id. Sk.
LUNSK, luntelig, s. luna 2.
LUNT el. luunt (ipf. luntä, v. a. antända;
egentl, om andtändning af eldvapen, dock
stundom, ehuru sällan, äfven om annan tändning, men
då ej i god bemärkelse. Vb.
LUR 1, m. qvarnlave; lave, som qvarnen ligger
på. Åm., vl. N. lur.
LUR 2, m. skorstenspipa (i badstugor och riór).
Läur m. id. Nb. (Cal.).
LUK 3, m., vagns-lur, m. träet som
sammanhåller bak-kärran. Lur-stång, f. stång som
sammanhåller fram- och bak-kärran. Vg. (Vadsbo).
Trumm-stång, f. id. Sdm.
LUR 4, s. luver.
LUR 5, s. lora 2, lura 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0445.html
