Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- L
- LÖN ...
- M
- MAA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Laksa-lyn, m. stråk af laxar, som simma
uppför en å. Bl.
Lyngas, v. d. 1 samlas i flock. Lynga se.
v. r. 1 id. ”Sóm fulane ä, så lyngas de te”.
Ordspr. Sk. D. d. lynde, lunde, lynge seg.
LÖNN 3, m. redskap (trästycke med ett
vinkelrätt uppstående handtag) att sammantrycka och
jämna lös jord. Hl.
Lönna, v. a. i sammantrycka och jämra lös
jord, liksom don vore öfverkörd med vält.
”Lönna pärestakken, trägårdsjoren”. Hl.
LÖNNA, f. pinne att sätta för hjulet på en
vagn. Åm. Lönna, lynga, lönn, lyng, löng,
lynqe, lönnstikka, f. Sk.; lunnstekka, f. Vg.;
lunstekka, lunstikka, f. Sm.; lönnstikka, f.; luna, f. id.
Vm.,sdm. N. lunnstikke; d. lundstikke; holl.
luns; ns. lunse, lunze (B. W. B. 3, 100); swz.
lon, loner, lune (Stalder 2, 178) ; bay. loner, m.
id. (Schmeller 2, 474); fht. lun, paxillus, obex
(Graff 2, 221); fe. lynis, f. axis.
LÖNNDA·FISKE, lönndaläse, lönnhora,
lönnkådä, lönnrasan, lönnällta, lönsk, lönskt, lönsten, s.
löna.
LÖNNING, s. ljumma.
LÖNSA, s. luns.
LÖNTA, v. n. 1 småspringa. Lyngta, id. S.
Sk. D. d. lonte, gå trögt.
LÖP, löpa, s. laup.
LÖP, löpare, löpell, löpper, löpsa, löve,
lövesbäl, s. laupa.
LÖR 1, m. tälgknif. Kl. (Stranda, Tjust),
LÖR 2, s. lora 2.
LÖRA, s. liauda.
LÖS, lösa, lösen, lösfä, lösgläfster, löshult,
lösingar, lösk, löske, löskedagsverke, löslyved,
lösmunnt, lösningsmål, lösrakka, lös-sövd, lösungar,
löst, lösvuren, s. lausa.
LÖSA, v. imp. 1 gagna, hjelpa, tjena till något.
”Dä kan inte lösa”. Bhl. (Elfs.). Lössa, id. Ul.
Löis’, id. ”Kva löis e tänk óp a; he gåtar lik
ya sóm he ein gång ha vali”. Fl. (Nerpes i
Öb.). Fsv. lösa, a) eg. lösa; b) gagna, lända till
fromma. Rimkr. s. 179; fn. leysa, v. a. a) eg.
lösa; b) befria, hjelpa ur.
LÖT, löte, s. liauta.
LÖT, s. lauta.
LÖV I, n. löf. Rikspsr. Lov, n. Dl.; lauv, läuv,
löuv, n. id. Jtl. Fsv. löf, n. löf. S.F.S. 6, 44;
fn. lauf; d. löv; fht loup; fsax. lôbh; holl. lôf;
fe., e. leaf; ffris. laf; moes. laufs (pl. laubos).
Frjä·dags-lov, n. eg. (lång)fredags-löf; löf
af dvergbjörk: Betula nana. Dl.
Lauv-ris, n. qvistar af löfträn. Jtl. N.
lauv·ris.
Lev-spänme, n. spänne med löfverk, användt
i ofvandeleu (evdelen) af qvinno lintyg. Hs.
(Bj.).
Löv-brótt, n. 1) björk- och annan löfskog,
hvaraf löf brytes till kreatursfoder; 2) kort
skära hvarmed löf, qvistar till sådant ändamål
afskäras. Fl. (Nl.).
Löv-fall, n. löf-fällning om hösten, då
träden under lugnt väder fälla löfven )( löv-riss.
Fl. (Nl.). N. lauv-fall.
Löv-hakk, s. hakka.
Löv-riss, n. löf-fällning under stark blåst )(
lövfall. Fl. (Nl.). S. rissa 2.
Löv-ry (löuv-ry), -a, f. löfskog. Jtl.
Löv-skrinda, f. en större fyrkantig korg,
flätad af tallstickor att deri förvara löf. V. Dl.
Löv-(h)ässja, f. löf-stack. Sm.
LÖV 2, i åtskilliga ortnamn, t. ex. Håslöv
(Håslöf) i Skåne (Skytts härad). Denna ändelae
i vara ortnamn är af olika ursprung med löv 1.
I Diplomatarium Suecanum, 3:dje bandat, l;sta
delen (sid. 198) kallas byn Hygslef (år 1315) och
i äldre urkunder Haslelev (Necrologium
Lundense), troligen af fn. leifr, m. bröd. Hasle är
nomen proprium. Haslelev synes derföre hafva
utmärkt stället der Hasle hade sitt bröd, underhåll,
boning. Att, såsom man i nyare tider gjort,
skrifva Hårs-löf och mena att ordet kommer af hórs,
häst och löf löfskog, har ej något stöd i våra
gamla urkunder.
LÖVE, löves-bälg, s. laupä.
LÖVERSKA, lövjerska, s. lyv.
M.
MAA, s. mat.
MA UPP, s. må.
MAD el. ma (pl. maar), f. sankt, jämnt
ängsfält, som öfversvämmas af vårflod; kärräng. Allm.
Fd. mad (Skånske Lov); d. d. mad, ma; nfris.
made, maade (Outz., 195), id.; fe. meadu, (madu,
mädu), m. äng; e. mead, meadow; nht. matte,
id. Jfr lt. madid-us, adj. våt, fuktig, madere,
vara våt, fuktig, mador, m. fuktighet; gr. μαδ-άν,
vara fuktig, μάδον, n. vattenlilja: nymphæa
(Theophr.), μαδονία, f. id. (Benfey 1, 513).
Mad-dun, n. Eriophorum polystachion. Götal.
Mad-hö, n. hö af en sank äng. Götal. D. d.
madhø.
Mad-lie (pl.-liar), m. längre lie, än som
brukas på hårdvall. Sm.
Mad-vagn, m. dragkärra som brukas på
kärrängar. Sm. (Vestbo, Tveta).
Mad-vall (pl.-ar), m. kärräng. Sm.
Mad-äng, f. kärräng. Götal. D. d. ma-eng.
MADDA, v. n. 1 långsamt, senfärdigt uträtta
något. ”Han går å maddar mä’et. Gå ej å
madda!” Sm.,kl.
Madder, m. sölare; en som senfärdigt
uträttar det han skall göra. Sm.,kl. (Stranda, Möre).
MADDERADT VIN, n. Madera. S.Sk.
MADDLUAR, adj. sölig, slaskig; äckligt lös.
S. G.
MADDLÄ, v. n. 1 mycket handtera, t. ex.
kattor, fåglar. S. G. Ns. maddeln, v. a. plåga, illa
handtera, martera (B. W. B. 3, 108).
MADRIK, s. mark 1.
MAD·STERS, s. stekerhus.
MADUSA (pl.-sor), f. stort och groflemmadt
qvinfolk. Vm.—sk. Mar-dusa, f. id. ”Dä ä just
en mardusa te piga”. Vm. I andra munarter
maddusa, maddussa, Sm.,vg.; baddusa, Sthm. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0453.html
