Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - MAK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
G. Fsv. maka, v. a. a) göra; b) maka fram,
framföra. S.S. 2, 47; flit mackôn, förena; afla;
göra, verkställa; gamahha, f. maka, hustru (Graff
2, 634); nht. machen; fe. macjan, göra, forma,
bilda; e. make, id.; nht. (i äldre språket) machen,
afla (Sehmeller 2, 540). Jfr fn. maki, m. a)
make, like; b) (äkta) make; fsv. maki.
Maka-råd, n. samråd mellan tvenne
personer för att utföra något; förening,
öfverenskommelse. ”Dä va deras makaråd”. Vm.,sdm.,vg.
Makka, v. a. o. n. 1 1) sakta arbeta, sakta
uträtta något. ”Han makkar nog, men dä tyar
inte”. Jtl. Makka el. måka, id. ”Han går å
makkar (el. måkar)”. Sm.; 2) illa arbeta, fuska.
Hl.; 3) maka samman, röra samman
hvarjehanda. Sk. (Ox.). D. makke sammen, id.
Makkert, comm. make, moitie i spel. Sk.
(enl. Klinghammer). D. makker; ns. makker.
Makk-lera, makke·lera, v. a. 1 af lera och
sammanlutad halm göra murbruk till väggar;
af sådant ämne uppfora byggnader. ”Denna
längan ä makk-lerad”. S. Sk. Jfr d. makke
sammen, blanda, röra samman; fn. mak, n.
smörja.
Mal, m. 1) groft grus och småstenar vid
stranden af haf, sjö eller å; deraf
strand-mal, sten-mal, m. Sk.—nk.; pin-mal, m. Vb.; 2)
en sådan stenig strand eller plats vid sjö eller
flod; deraf Båstads-mal, m. i Sk., Nordmaling
i Vesterbotten. Mäl (pl.-ar), m. grusig strand
vid sjö, å eller elf. Elv-mäl, sjö-mäl, å-mäl,
m. Hs. (Ljusdal). Fn. melr, m. a) sandgrund,
grusigt ställe; b) (mest i plur.) sandbankar;
melbakki, m. stenig backe, sandbank; möl (gen.
malar), f. a) strandsand, små rundaktiga
stenar; c) en plata (isynnerhet vid stranden)
betäckt med sådana stenar; n. mæl, m.
sandbacke, backe vid en elf; lapp. melo, stenig strand
(vid sjö eller flod); gael. mal, mol, f. id.; ryss.
mjely, f. sandbank; slov. mél, f. id.; dakorom.
malu, strand.
Malar, -n, m. mjölnare. ”Ha rinn mykje
vatten men’ malarn sóv”. Vb. Malnare, id.
Hs. (Ljusdal). N. malar.
Malder, tant. pl. slösäd, sämsta delen af
hvilken sorts säd som helst. Ager-, kwónn-,
rugmalder. Dl. ( Våmh., Mora). Ager-malder,
som förmales till mjöl, användes i de fattiga
delarne af Dalarne till bröd. Mälder, m.
Agnblandad säd. Hs. (H.).
Mall, m. höfrö, affall efter (sönderbråkadt)
hö. Vb.
Mallda, f. målla: Chenopodium viride. G.
Mallra, v. a. 1 tugga, mumsa (isynnerhet på
hårdt bröd). Nk.
Mallse el. mällse, m. affallna eller
aftröskade grodden på mältad säd. Ög.
Malm, m. 1) eg. sand, grus, sandfält, sandig
mark. Stockholms norra och södra förstäder
hafva häraf sitt namn, Norr-malm, Söder-malm.
Biærk. R. 39: ”a nyrri malmi”, på Norrmalm.
Stadsl. Kp. B. ind. 18: ”om norra malms köp
oc sydra”. Af detta ordet malm härledas flera
ortnamn, såsom Malmö (i äldre tider
Malm-(h)öghe ɔ: grushögarne), Lilla Malma, Stora
Malm, Malmköping. 2) sandig skogstrakt;
vidsträckt fullmogen gran- eller tallskog på
sandig eller grusig tämligen jämn mark. Sdm.
(Södertörn), fl. (Karis i Nyland); deraf flera
ortnamn, t. ex. Rialä-malmar, Skederö-malmar,
Sandby malm. 3) sandig höjd eller backe i
närheten af en by, bebygd med stugor;
backstugu-sittarnes anvisade plats, vanligen före ett
laga skifte. Nk.; deraf flera ortnamn:
Dystads-malm, Pate-malm, Runstens-malmar, Kl.; 4)
kärnved, den inre och fastare veden i furuträd,
(som vuxit på sandig eller grusig, torr mark,
ej på sidländare ställen); motsatsen af yt·ved.
Vl.,dls.,vg. Deraf malm fur, f. väl mogen fur,
bestående af blott kärnved. Vg. (Flundre h.);
malmtall, m. id. Hs. Moes. malma, m. sand:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
