Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - MAK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ἄμμος; fht., mht., fsax. melm, m.; nht (dial.)
malm. m. stoft; nht. malmen el. zermalmen, v.
a. sönderkrossa; fe. mealm, m. sand; d., n.
malm, kärna, kärnved, fast ved hos barrträd;
d. malm, kärna, kärnved, fast ved hos barrträn.
Malning, f. mäld. Dl. (Mora), hs. (Db.).
Mel, majl, n. mjöl. Sk.,hl. Mjäl, n. id. G.;
mjel, n. Bl. (Mörrum). Fn., ffris.,nfris.,nht.,holl.,
d. mel; fht. melo; fe. mëlu; e. meal; fsv. miöl;
n. mjøl, id.; jfr fn. melja, v. a. comminuere.
Mel·bing, m. mjölbing. Sk.(Ox.). D,
meelbing.
Mel·drösa (pl.-sor), f. mjöldrygor, mjölökor:
Clavus secales. Hl.
Meled, adj. mjölig. S. Sk.
Mel·gröd, m. mjölgröt. S. Sk. Fn.
mjölgrautr; d. meelgröd.
Mel-pap, m. mjölvälling. S. Sk. D.
meelpap, id.; nht. pappe, f. välling, barnvälling.
Mel·sejt, m. mjölsigt. S. Sk. D. meelsigte.
Mel·stöt , m. stöt att dermed packa mjöl i
kistor. S. Sk.
Mel·välling, m. mjölvälling. S. Sk. D.
meel-vælling.
Mjêl·bär, n. Arbutus uva ursi. Dl. (Elfd.).
Busken kallas mjel-bärs-rais, n. Dl. (Orsa);
mjölbärsris. Sm. (Vestbo). N. mjølbær.
Mjêl-tuppur, f. pl. väpling: Trifolium
pratense. För blommornas tjenlighet till nödbröd.
Dl. (Elfd.). Mjölme-tuppor, f. pl. Dl. (Floda).
Mjäl-huså el. mjäl·husu, f. fyrkantig
brädkanal (såsom en skorsten), hvilken förer mjölet
från qvarnstenarne till säcken. S. G.
Mjölske, m. det mjöl, som frånfälles, då
man maler. Vm.,sdm.
Mola, v. a. 1 småtugga torrvaror, äta ost
och köttvaror utan bröd eller tvärtom. ”Mola
bröd”, äta bröd utan sofvel. ”Mola ost”. Åm.
—ög. Maul (ipf.-ä) eller möl, möul (ipf.-ä),
Nb.,vb.; mäul, id. Jtl. Mjöla, möla, v. n. äta
med full mun. ”Mola i sig”. Vm.; deraf
molanmat, m, torrmat; eg. tunnt bröd, i mindre än
vanlig form, af fint korn- och hvete- eller
ärtmjöl. Jtl. Fn., n. maula, v. a. tugga.
Muld, f. mull. G. Mulld, f. Dl. Fsv. muld,
f. mull. S.S. 1, 96; mold, f. id. HL. Iwan
3352; fn., n. mold; fht. molta; fe, molde; ffris.
molde; e. mould, mold; bay. molt; moes.
mulda, f.
Moll-kvad’r, m. mullvad: Talpa europæa.
Fl.(Öb.). Mulld-’ótt (pl.-är), m. Dl. (Elfd.,
Mora, Våmh., Orsa); mull surk, m. Sdm.—bl.;
mull-syrk, m. Sk.; mull-vadrå eller vadrå, m.
Fl. (GK., K.); mull-vann, m. Åm.; mulls·vang,
m. Ög. (Ydre); mull-varp, m. id. Hl.,dls. Fsv,
moldværpl, mulvarp, m. mullvad. S.F.S, 6, 73;
S.F.S. 1, 3 h.; fn. moldvarpa, f. (af varpa, v. a.
kasta); e. moldwarp, id.; fht. multwurf; mht.
moltwerf; fsv. mulvander, m. mullvad. S.F.S.
1, 3 h.; d. muldvarp; fe. vand, m.; fht. wond;
e. want, id. S. vann 3.
Mullda, v. n. 1 vara lucker och reda sig
väl för harf eller annan åkerredskap. Fl. (Nl.).
Moll-fjel, f. trästycke på en plog att vid
plöjning dermed vända jorden åt sidan. Sk.
(Onsjö). Mull-fösa, f. id. Ul.
Mull-kasta, v. a. 1 jordfästa. Bhl.,hl.
Mull-korn, n. Hordeum vulgare. Sm.
Mullor, f. pl. efterkastet på dråsen; slösäd,
uppblandad med dam och stoft. Vm. Mullar,
tant. pl. id. Nk.
Mull-rev (pl.-ar), m. takskoning på
torftak; består af en i fyrkant huggen stång, som
fästes nederst och tvärtför takbetäckningen för
att qvarhålla torfven. Nk. Mull-ribba, f. id.
Sdm.; mull-rå, f. id. Vm.,nk. S. rå 1.
Mull-revel, m. bolsterstock under golf,
hvarpå brädorna spikas. G. (F.).
Moll-sladd, m. mullskopa. Sdm. (Ö. Rek).
Mull-stókk, m. den delen af en ärjkrok,
som går i jorden. Sm.
Mull-tag, n. kärr eller annan mark, som
innehåller djup svartmylla, tjenlig till kompost.
Fl. (Nl.).
Mylle, n. till stoft nästan öfvergångna
qvarlefvor af foder, kläder, sopor o. d. Ög. (Ydre).
MäL-bLäst, n. or, maskkräk i mjöl. Nk,
Mälda-lag, n. de hemman, som äro
bestämda att mala vid en tullqvarn. Sm.
Mälla sönder, v. n. 2 falla sönder; säges
om sådant som ej har tillräcklig fasthet, utan
vid beröring faller i tu. Bl.
Mälle-börd, f. mäld. Kl. Fn. barr, m. korn.
Möle, n. smulor af höfrö, smuts af uppruttet
trä; smålk. Sm.,kl. Mölle, n. smålk, smulor.
Hl.; smöle, n. Sm. Fn. moli, m. smnla; n.
mole, m, id.; melde, n. smålk bland säd.
Möll, f. mäld. Sk. Mölle, mälle, n. id. ”Ja
har mitt mölle på vär-myllan”. Hl. Märder,
m. id.; deraf märder-lass, n. qvarnlass, lass
som föres till eller från en qvarn. Nk. Fsv.
mælder, m. id. S.F.S. 7, 122; n. mældr, mæld,
m. id.; mældralass, n.; bay. malter, n. mäld.
(Schmeller 2, 571). Jfr Rdq. 3, 133.
Mölla (pl.-lor), f. qvarn. Sk.,hl.,bl. Fsv.
mylna (mölna); fn., n. mylna; fht. muh; mht.
mül; e. mill; ffris. môle; d. mølle; ns. möle; gr.
μύλη f.; lt. mola; ir. meile; wal. melin; böhm.
mlyn; ryss. melnitza; lit. malunas; fe. mylen;
mag. malom; lapp. mill; fin. mylly.
Möllare, _m. mjölnare. £k. Myllare. G.;
mjölnär, id. Ö. Dl. Fsv. mylnari, VGL.;
mölnare. S.F.S. 4, 300; möllari, ÖGL.; fh.
mylnari; n. mylnar; fht. mulinâri; mht. mulnere;
kärnt. müllnar (Lexer, 193); nht. müller; d.
møller; e. miller; e, dial. millner, id. Alla
mascul.
Mölle·se (eg. mölle-säd), f. mäld. Sk. (Gärds,
N. Åsbo).
Mölle-sven, m. mjölnardräng. Sk.
Mölle-trång, n. trångmål för en mölla; så
kallas det då vädret är lugnt och mjölnaren i
bråd tid ej kan mala på sin väderqvarn, S. Sk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
