- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
440

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - MIS ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förvänd, osäker, tvifvelaktig (Jfr vesterbotn. misse,
adj. n. osäkert, tvifvelaktigt); fn. missa, v. a.
förlora, tappa, mista; missa, f. förlust, skada;
missir, m. id.; fe. missjan, v, n. taga fel , fela;
fht missan, fer-missen; nbt. missen, sakna; e.
miss, sakna, fela, fara vilse.

Mess·föra, v. a. 2, 1) föra på villovägar;
2) förföra. Sm. Jfr fh. misferli, n.
villfarelse; förseelse.

Mess-förkänna, v. a. 2 misskänna.
”Mess-förkänn me inte”! Sm.

Messlig, el. misslig, adj. 1) sjuk, klen;
som ser eländig ut; 2) liten, småväxt.
”Messlig kvinna, kär”. Sm. (Vcstbo).

Misamt, adj. n. ojämnt. G. N. misjamt,
adj. n. id.; fsv. misjæmpner, adj. ojämn, olika.
S. F. S. 6, 45; fn. misjafn.

Misi(g), adj. ojämn; om gärn. ”Dä jär
så misit.” N. G.

Missa, v. n. 1 spinna fint och ojämnt. S.
Sk. Jfr mista.

Miss·byta, v. a. 2 byta sig till något
sämre för ett bättre. Nk.

Miss·byte, n. dåligt, ofördelaktigt byte. Nk.

Miss däling, m. dvärg; liten hopkrympt
menniska. Bhl.

Misse el. missä, adj. n. eller adv. osäkert,
tvifvelaktigt. ”Hä jär missa óm hä”, det
är osäkert derom, det är tvifvelaktigt huru
dermed förhåller sig. Vb.

Miss·fara (ipf.-for), v. n. taga vilse om
vägen, fara vilse. Hs. (Bj.). Fn., n. misfara;
fe. misfaran, fela.

Miss·fikkläs (ipf.-ä), v. dep. defect,
blifva illa gjordt, misslyckas. ”Hä missfikkläsä
för mäg”, det blef ej bra gjordt, lyckades ej
för mig att göra det som jag ville. Vb. Jfr
fakkäl.

Miss-fälla, v. n. 2 stamma, tala oredigt
och osammanhängande. Vanligen säges:
”missfalla på talet el. målet”. Nk.

Miss-gjära, (ipf. missgjole), v. a. göra
galet, orätt, helt annat än enligt afsigt; bandla
sig till skada med någon. Hs. (Bj.).
Missgjera, (ipf.-gjol), id. ”Ji missgjol mäg den
gånga”. Vb.,sm. Fsv. misgöra, göra illa emot
någon. S. F. S. 6, 244; fn. misgera (Bar, o.
Jos. 193); d. mixgjøre.

Miss-grånad, s. grunn, sid. 216.

Miss-gå (ipf. missgikk), v. n. 1) fela, göra
orätt; 2) gå miste om. Vb. Miss-gås (ipf.
miss·gikks), v. d. förolyckas j få missfall.
”Fostret missgikks”. Missgå sig, v. r. fela,
handla orätt. Fl. (Nl.),

Miss-happas, v. d. 1 1) misslyckas, ej
aflöpa efter uträkning, ej slå in. Kl.,sm.,hl.
Misshappäs (ipf.-ä), id. ”Ji trodd att ji skull
få kóma häjm dill jula, men hä misshappäsä
för mäg”. Vb.; 2) hända genom olycka,
olyckligt inträffa. Hl. E. mishappen, misslyckas.
S. happ.

Miss-häll, s. sid. 250.

Miss-hópp, n. vanhopp, misströstan. Sm.
Fsv. misshopp (mishoop), n. id. Cod. A. 29, f.
235; deraf mishoppas, v. 4. misströsta S.S.
2, 122.

Miss-höra (ipf.·rde), v. a. höra oriktigt.
Sm. E. mishear.

Miss-jamn, adj. ojämn. ”Marken ä
missjamn”. ”Dä vardt lito missjamnt”; om hyfling.
Hs. (Db.). Fn. misjafn.

Miss-kómmas, v. d. förolyckas; få
miss-fall. ”Fostret misskóms”. Fl. (Nl.)

Miss-kunnelin, adj ömklig. Hs. (Db.)

Misslett, meslet, adj. 1) småväxt; 2)
mager. Sm.

Miss·lia (.pf.-le), v. n. lida men, afbräck.
S. Sk.

Misslig, adj. 1) sjuklig; 2) klen till
växten. Sm.

Miss-lika, misslikas, misslikje, s. lika 1.

Miss-lynt, adj. ful, stötande för ögat.
”Den bandrosen ä så misslynt. Dä ser så
misslynt ut”. Kl. (enl. G. V. S.)

Miss-lynta, f. cunnus. Ög. (Ydre).

Miss-minnäs (ipf.-ä). v. d. minnas orätt,
galet, ”óm i int missminnes mäg, sä jär ä
try år seda ve var i lag”. Vb. Mess-minnas.
Hs. (Db., Bj.). Fn. missminna; n. misminast.

Miss-måling, mess-måling, m. liten
stackare. Vg.

Miss·skillnä, -n, f. åtskilnad. Vb.

Miss·sämis (ipf.-mjäsä). v. d. vara
oense. Vb.

Miss-sövd, adj. som vaknat för tidigt, ej
fått sofva ut. Vb.

Misst, m. förlust. Vb.

Miss-äling, m. litet klent och sjukligt barn
eller djur. Sm. S. ala 1.

Mista (pl.-er), f. 1) hopknipning på tråd
eller garn. Sk. (Ox.). Mistra, mestra, f.
hopknipning på tråd, garn eller tarmar. ”Der
har kommit en mistra på tråen”. Kl; s. missa,
här ofvan; 2) fläck på en åker, uppkommen
genom dåligt ntsäde, felaktig såning eller
insekter. Sk. Mistra, f. id. Kl. Sådana mister
anses på somliga ställen i Skåne båda dödsfall bland
menniskor eller boskapskreaturs död. D. d.
miste, id.; 3) fläck på vägg eller plank, som
skulle målas, rödfärgas eller tjäras, men
genom försumlighet blifvit förbigången S. Sk.

Misted, missed, adj. fin och ojämn; om
tråd, garn. S. Sk. Mistrig, mestrig, id. Hl.

Mistinge, adj. lottlös; som ej får någon
del med. ”Blifva mistingen”. Vm. (Herv. Id.).
”Bli i mistingen”. Sdm. Fsv. mistinge, adj.
förlustig. ÖGL.

Mist’in, adj. varande i mistning, förlustig.
”Ji vadht mistn om dagspenningen”. Vb.

Misst-óm, adv. miste., fel. ”Gå mistóm”,
beröfvas. Vm.,ög.

Miss·troligt, adj. n. osäkert, ovisst. ”Dä
ä misstroligt, óm vi hinna mä slåttern i denna
vekka”. Sm.,hl.

Miss-tak, n. misstag. Sm. N. mistak.

Miss-tykken, adj. missnöjd, obelåten. Nk.
N. mistykkjen, id.; fn. missþykki, n.
missförtånd, oenighet.

Miss-vöra, v. a. 1 miaavörda, underlåta
tillbörlig vördnad. Sm. Fsv. misvyrdha,
vanvörda. S. Bern. f. 38 v.; fe. misvurðjan.

Miss-år, n. misväxtsår. Sm. Fn. misæri,
n. dyr tid.

O-miss·nöjd, adj. mycket missnöjd. Ul.
(Värmdö), sm.,vl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0470.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free