Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- M
- MIS ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Omistän, adj. omistlig, oumbärlig. Vb.
Miss-sövd, adj. som ej fått sofva ut; som
haft för kort sömn. Vb.
MISS, misse (pl.-sar), m. misa, f. katt. Götal.
Miss unge, m. kattunge. Sm. It. micia, mucia;
sp. miza, miz; bay. mitz, mutz (Sckmeller
2, 663, 664).
MISS·LAGA, f. ett halft lag på en härfvel.
Ul. Första stafvelsen i detta ord är af olika
rot med oskiljaktiga partikeln miss, förmodligen
af fn. miðr, adj. medius. Samma ord
förekommer i fn. missari eller misseri, n. ett halft år;
fe. missere, missir, id. Jfr gr. ᾑμισυ, halfdel ;
nygr. μισοϛ, id. Benfey 1, 389.
MISSMÅR, m. midsommar. Ö. Dl. Fn.
miðsumar.
MISTEL-TEN, m. mistel: Viscum album. Bl.
Mespel, mespel-ten, m. Sm.; mespel-ten, m. id. Vg.
På somliga ställen i Göta rike tillägges det
mythiska växtnamnet mistel åt flog-rönn el.
flågrönn, d. ä. vanlig rönn (Sorbus aucuparia),
uppväxt på andra träd eller på tak och höga
klippor. Jfr flug-råin. Fn. mistll-teinn, id.
Dybeck, Runa 1850, sid. 79, 80.
MITTELST el. mittlerst, adj, superl,
mellerst. S. Sk.
MJUKER, adj. 1) eg. (i riksspr.) mjuk;
böjlig; 2) som lätt kan böja sig, bugar djupt.
Sm. m. fl. Fsv. miuker; fn. mjúkr; n. mjuk;
d. myg; e. meek.
MJÅG, m. 1) hög sandbank, åbacke vid
en elf. Sandmjåg; 2) pålar med sten vid
sandbanken af en elf att hindra sandens nedrasande.
Ö. Dl.
Mauk, möök, meuk el. möjk (ipf. maukä,
mökä, meukä el. möjkä, sup. mökt). v. a. 1)
göra mjukt, gnugga, valka (skinn, läder m. m.).
”Han hav maukä huda sä hon jär riktit mjuk”.
”Möjk lärä”, göra lädret mjukt. ”Möjk ryggjen”,
göra ryggen mjuk. ”Han a maukä dill
styvryggjen”. ”Han hav maukä dill ryggjen
latstölingom”, han har gjort den late pojkens rygg
mjuk; 2) tämja, göra spak. ”Han maukä
hist’n”, gjorde hästen spak. ”Han mauktä
pilt’n”, gjorde honom mjuk och lydig. Vb.
Fn. mýkja, göra mjuk, uppmjuka.
Mjuksa, v. n. 1 vara mjuk i ryggen,
krypa, visa sig ödmjuk. Dl. Fsv. miukas, v. d.
mjukna, bevekas. S. S. 1. 182; n. mykjast,
blifva mjukare, vara ödmjuk.
Mjuk-vuLen, adj. mjukaktig, något mjuk.
Bhl. N. mjukvoren.
Mjuk-vuLnad, m. mjukhet, t. ex. om
äpple som ligger på kakelugnen att stekas. Bhl.
Mykna, v. n. 1 mjukna. Dls.
Möka, v. a. 1 göra någon mjuk, ödmjuk. Dls.
MJUN, n. blandning af sandjord och mylla.
Jtl. Jfr. mjåg.
MJÄKA, s. mek 2.
MJÄLA, v. n. 1 jama. Vg.,dls.,vb. Mjaulä,
id. G. Mjäjla, v. n. gråta; om späda barn. Nu
mjäjlar glytten”. Hl. (Skällinge). Isl. mjálma,
jama.
Mjäleter, adj. som jämrar sig vid det
minsta. Vg. (Skar.)
MJÄLL 1, adj. 1) fin, hvit, glänsande. Vb.,
ög.,vl.: 2) lös, tunn, torr; om snö aom är lös
och osammanhängande, ej kram. Vm.,nk.,vl.
(N. mjell, id.); 3) ömsint, blödhjertad. Ög. Fn.
mjallr, adj. hvit, mjallhvitr, mjellhvit.
Mjäll 2. f. molla: Atriplex. Ög.
Mjäll 3, f. lös och tunn snöflinga. ”Mjälla
ryker”. Vl.,nk. Fn. mjöll (gen. mjallar), f.
nyfallen snö; n. mjell, f.
Mjälla, f. lös, fin sand. Hl. Mjäle, f. id.
Vg. Mjäla, f. blandning af sandjord och
mylla. Jtl.
Mjäll-jord, f. jord med fin sand; fin och
oduglig sandmylla. Sm.,hl.
MJÄLLTRAD, s. milti.
MJÄRE, mjäle (pl.-ar), m. mjärde. Sm.
Mjäle, märde, m. Nk.; mäle, m. Vg.,dls. Mjäl,
m. id. ”Ägtenskapä jär likt ä fisk-mjäl; hä sóm
jär utaför vill in, å hä sóm jär in vill ut.”
Ordspr. Vb. Fsv. miærþi, miærþri, mærþri,
miærþi, m. mjärde. VM., ÖGL.; n. mär, m.; fin.
merta, id.
Mjära-strikk, n. ett afhägnadt ställe i
vattnet för mjärdar. Sm.
MäLa-säte, n. uppdämning i å eller ström
med en öppning att deri inpassa mjärden. Vg.
MJäST, adv. superi, mest. Mjöst åv,
merendels, til större delen, för det mesta. Dl.
MJÄTÅ, (imperfect. mat, sup. mjätið), v.
a. mäta. Dl. (Östra delen af Mora). Mjäta
(ipf. mjätte). Sm.; méda el. måda, id. S. Sk.
Mäta (ipf. mjätte), v. a. 1) dömma, hålla före;
2) förebrå, tadla, förekasta; säga att en annan
erhållit för mycket af något, fått öfver hvad han
förtjente. ”Han mätte mä dä”, han förebrådde
den saken. Vg.; 3) bry sig om. ”Ja mäter dä
inte”. Dls. Mäta (ipf. matt), v. a. akta, anse,
bry sig om. ”Je matt dä int”. V. Dl. Måttas,
pass. räknas, tagas i beräkning, gillas. Kl.,sk.
(Bjäre h.). Fsv. miæta, mäta, (ipf. 3 pl. matu,
p. p. mætin, sup. miætit), v. a. a) mäta. Cod. A.
27, f. 54. S. F. S. 2, 1 h.; b) värdera; c)
utmäta. LL. Jfr Rdq. 1, 160. Fn. meta (mat,
metit), värdera, mäta; fht. mezan, mäta; mht.
mezzen; nht. messen; fsax., fe. mëtan; ns., holl.
meten; e. mete; ffris. meta; nfris. meete, id.;
n. mæta (matte, matt), akta, anse, fråga efter,
bry sig om; moes. mitan (mat, metan, mitans),
mäta; lt. metiri.
Mot, n. mått. Krut-mot, n. krutmått, hvari
ett skott krut mätes. Vb.
Måt, n. ett mått för torra varor,
halftunna. ”E måt”, en halftunna osaltad fisk. Fl.
(Qv.).
Mått, adv. huru mycket A. ”Mått fikk
du”? B. ”Ji vait int mått hä var”. ”Mått
brännvin jär ä ti stopä”? huru mycket brännvin är
det i stopet? ”Mått ligg ä ti pótta”? huru
mycket rymmer fiaskan ? ”Höra mått jär
klokka? hörä mått jär ä lidä”? Vb.
Måtta, 1, f. mensura, modus. Riksspr.
I måtte, i lag, till nöjes, till pass. Ög.; i måte,
Sm.; te måte, id. Sm.,hl.; te måde, id. Sk.
Fsv. mata, matta, f. a) mått; b) måtta: ”til
mata”, till pass. Fr. af N. 374. Florea 162,
1095; c) sätt. VGL.; fn. máti, m. sätt; fht.
maza, f.
Måtta 2, v. a. 1 forma, modellera. Sm.
Måttan-fäL. f. småsak, lappri. ”Dä ä
måttanfäl te köra mila på timmen”. A. ”Ska
vi byta hästar”? B. ”Måttanfäl”! V. Nk.
Skäli(g)·fäl”, f. id. Ö. Nk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0471.html
