Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- M
- MOL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MoLande, n. smågräl. ”Dä va ett fasligt
molande på dóm”. Sdm.
.
MOLA 4, s, mora 1.
MO-LIKA, molla, s. moder.
MOLKA, s. milk.
MóLN-GUBBE, m. tjock molnbut. Vm.
MóLN-HYSCHIGER, adj. betäckt med
strömoln. ”Mólnhyschigt i värä”. Nk.
MóLN-KÅPA, f. molntapp. Sm.
MóLN-SKUTA, f. lätt, men ej vidsträckt moln.
Móln·stakk, m. id. Sm.
MOLOKEN, s. morloken.
MóLTER, s. mulbär.
MOMMA, f. mamma, mor. Vg. (Kind, Mark).
MON, s. mån.
MONE·STÄNGER, s. mön.
MONGEL, s. mund.
MON-KOMMET, s. munn.
MOPA, v. n. 1 visa sig missnöjd, hänga läpp,
se surmulen ut. ”Hva sitter du å mopar för”?
Hl.,bl. Mopa eller måpa, id. ”En måpande
mökärring”. Vm. Moba, Sk. (N. Åsbo); måva
id. Sk, (Lugg., Ox.,Ing.); måppla, id. S. Sk. Fsv.
mopa, r. a. gäcka. St. Rimkr. 99; d. måbe,
visa förlägenhet, stelhet; e. mop, ”to make wry
months in contempt” (Walker); ns. muffen, v.
n. ”maulen, protzen, aus missvergnügen das maul
hangen lassen”. (B. W. B. 3, 195).
Måper, m. surmulen menniska. Vm.
MOR 1 f. 1) tjock skog; 2) tät och buskig
skog, med låg skog beväxt, ofruktbar mark.
Dl.,hj.,hs.,vl.,vm.,hl. Gran mor, f. granskog.
Åm.,dl. (Malung). ”I grå mori”, i
granskogen. Tåll-mor, f. tallskog. ”Stur grå mor”,
stor granskog. Ö. Dl. 3) lågt land, bevuxet
med granskog; skogbeväxt myrland; en sådan
del af en myr, som är mindre sank och bevuxen,
vanligen med granskog; deraf mor-gran, f. gran, som
växer på mor; morland, n.’ mark, som har
myrblandad jord och är bevuxen vanligen med
granskog. Vb. Fsv. marþ, f.? skog. UL. Jfr Rdq.
2, 274. Fn. mor, m. buskig skog (Haid.); fe.
mor, more, berg, bergig trakt; lapp. muora-land,
skog. S. mo 1, mar 3.
<sc>Mor-hattar</ac>, m. pl. Geranium
sylvaticum. Dl.
Mor-kulla, f. eg. skogsflicka; Trientalis
europæa. Dl.
Morug, adj. bevuxen med stor skog. Dl.
(Ohre).
Myre, n. tjockt skogssnår, som är svårt att
genomtränga. Kl. (Stranda m. fl. härader).
MOR 2, s. maur.
MOR 3, s. moder.
MOR 4, s. mora 3.
MOR 5, s. morlösa.
MORA 1, v. n. sakta och fördoldt brinna,
brinna trögt, glimma under askan. ”Dä mörar å
brinner”. Vg.,dls. Måra, id. Fl. (öb.) ”Elden
ligger å mårar ned i jorden”. Vm. ”Hä måra nalta
ti aska”, det brinner en smula under askan. Vb.
Mårla, id. ”Dä mårlar å brinner i spiseln”. Ög.
(Ydre). Mola, id. ”Dä mola å brann”. Vl.
Möla, id. ”Dä mölar i spiseln”. Ög.,sm.,kl. I
andra munarter mörja. Mörj el. möri, (ipf.-ä).
id. ”Eli’n mörj i askan. Ell’n möri ti aska. Hä
mörjä å brann”. Möli el. mölj, (ipf. möljä), id.
Vb. Mälta, v. n. 2 id. Sm.,hl.,bl. Molja el.
möllja, v, n. 2, 1) id. Vm.; 2) brinna ellwr ryka
utan lågeld; ryka med svart och tjock rök.
”Brasan står å möljar. Dä ligger å möljar. Dä
mölljar å röker". Vm.,ul.,sdm.,nk. ”Hä låg å
möljä ti aska”. Vb.; 3) fjärta. Sdm.,hl.,sm.
Möla, id. Sm.,bl.
Ell-merja, f. glödande het aska, eldmörja.
Hs. Mörje-eld, m. id. Sk.,hl.
MöLing, m. rykande ris- eller torfhög. Sm.
MóRA 2, -n, m. morgon. Vb.,ög.,sm. ”I
mórans”, i morse. ”I går óm móran”, i går morse.
Vb. Fsv. morghin, morghun, morgon, m.
morgon. UL. VML. ÖGL. ; fn. morgin, morgun,
morgon; n. morgon; fht., fsax. morgan; fe., nht,
holl., d. morgen; e, morning; ffris., skot. morn;
moes. maurgins, m. id.
Mórjans, adv. morse. Mórnom, adv.
följande morgonen. ”I mórnom”. Vb.
Móórn el. möörn, v. n. börja dagas, blifva
dager. ”Hä håll å möörn”, det dagas. Vb.
Mórn el. möörn süg (ipf. mórnä el. mörnä
säg), v. r. morgna sig. ”Ljett fäll mórn mäg
inga jig kann stig ópp.” Vb. Fn. morgna.
Móron-bit, m. första frukosten; någon mat,
som man äter innan man går till arbetet om
morgonen. Sm. (Vestbo). N. morgobite, m.
Mórs-mål, n. dagvard, Öl.
0-mórnä el. o-mörnä, adj. ej rätt vaken;
yrvaken. Vb.
MORA 3, v. a. 1 slå sönder, krossa i små
smulor eller stycken. Mora sej, gå sönder i små
smulor. Nk.,sdm. (Björkvik). Måra sönder,
krossa i små stycken. Vm. Måras sönder (ip£ o.
sup. mårast sönder), smulas sönder. Fl. (Öl.).
Fn. merja (marði, marit), v. a. krossa sönder,
stöta itu; myrja (murða, murit). id.; d. d. morte,
v. a. krossa eller stöta smått; ns. murten, v. a.
sönderstöta, sönderkrossa. (B. W. B. 3, 206);
swz. mörden, mürden, id.; jfr frans, meurtrir,
v. n. krossa; fht. merjan, v. a. förderfva,
förstöra. (Graff 2, 840); skr. mrd, krossa,
sönderrifva. Jfr. mar 2.
Mord, m. groft grus. G. Mor el. mår, n.
hög af sönderkrossade ting; affall, skräp. ”Dä
ä i ett mor alltihop”. Nk.; deraf halm-môr,
halm-mår, n. smått halmbyske. Nk., nl.
(Värmdö), vm.,ög.; snö-mår, n. modd, djup
snö, af hästfötter eller fotgängare upptrampad
och uppblandad med, sand och smuts. Vm.
Mord,? smula. Fl. (Öb.). Fn. mor, n. smått
stoft (Haldors.); bay. mur, f. sand och
lösbruten söndersmulad sten, som från höjderna
rullar ned på dalslätterna (Schmeller 2, 612);
fin. mura, grus, småsten; lapp. murte, dy, gyttja.
Morg, n. smolk, något smått,
söndergnuggadt eller söndertrampade. Ul.
Morkel, murkel, n. smått skräp af spånor,
stickor, mull, dam m. m. Fl. (Nl.). I
Södermanland skall enligt uppgift brukas ordet
morakel,? f samling af stenar. ”I sten å morakel”,
om svårigheter vid framförd å väg. (Sorunda).
Mårug, adj. moddig; om snö och sand på
vägar, som ej låta ”väga sig”, eller packa sig
väl. Mårut, adj. id. Sdm.
Mörja, f. 1) eg. grus blandadt med vatten
till en röra; 2) fuktig smuts och orenlighet.
Sk.,hl. Störja, f. id. Sk. (Fn. myrja, f. smuts,
orenlighet); samling af boss och orenlighet. Vb.;
3) röra, samling af hvarjehanda skräp,
blandning af olikartade delar; villervalla. Sk.,hl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0474.html
