Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- M
- MUS ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
meise; slav., serb. misk; pol. mysz; pers. mûsk;
gr. μῦς skr. mûsha, id.; mûsh, att stjäla.
Hå·mus, f. hafmus: Chimæra monatrosa,
Linn. Götheborg.
Maus-bliommä, f. Viola cracca. Dl. (Elfd.).
Maus-kelling, f. liten råtta. Dl. (Elfd.).
Maus låja (pl.·jur), f. råttbo. Dl. (Elfd.,
Våmh.).
Maus·ugla, f. kattugla: Strix aluco. Dl.
(Elfd.).
MauS-ärtor, f. pl. Vicia cracca. Dl.(Våmh.,
Elfd.). Måis·ärter, Dl. (Mora); maas bliommä,
f. Dl. (Elfd.).
Mus·bo, n. 1) eg. (såsom i riksspr.) råttbo;
2) fig. tjufhål, gömställe för tjufgods. ”Nu
har jag hittat på musbo’” Ög.
Mus-fötter, m. pl. Filago montana. Sm.
Nókkor, f. pl. id. Kl.
Mus·rumpa, f. ängkampe: Phleum pratense.
Sm. (Vestbo).
Måis-fålla, f. råttfälla. Dl. (Mora). N.
musfoll, musafella; fe. mûsfealle,
Ånger-mus, f. näbbmus: Sorex vulgaris. Sk.
MUSK (mussk), m. 1) mörker, skugga.
”Skjuta en mussk öfver ögjat”, rynka ögonbrynen.
Ög.; 2) se under musk (el. musken), vara blyg,
slå ögonen ned, ej töras se på folk, se under
lugg. Vm.,Sdm. ”Titta under musk”, vara
surmulen. Vb. N. musk, n. mörker, mörk fläck. Jfr
möskas.
Muska 1 (musska), v. n. 1 göra något i
hemlighet och tysthet; göra något småningom.
”Hva musskar du mä”? Ög.,sm.,bl.
MUSKA 2, v. n. 1 småregna, ruska. Vg,,sm.
Råga, v. imp. 1 id. ”Dä rågar i da”. S. Sk. D.
d. muske, myske, muskregne; ns. muuschen, id.
(Schütze 3, 126); nfris. muskig, adj. om tjock
och grå luft, då ett fint duggregn faller; pol.
mzyć, ruskregna; mzysty, adj. dimmig, regnig.
Jfr muta, mäsk.
Musken, adj. 1) eg. mulen; 2) missnöjd.
Sdm. D. d. musken, adj. mulen, dimmig.
Muske-regn, muskregn, n. duggregn. Vg.,
dls. D. d. moskregn; ns. muusch, id.
MUSKA 3, s. munn.
MUSKA 4. s. måd.
MUSKEN, s. mursken, muska 2.
MUSS 1, n. 1) grepp, påfund, fel. ”Bara ja
finge nået muss mä’an". Sm.,bhl.; 2) spratt,
hemligt skälmstycke. ”Få mnss mä en”, göra någon
ett spratt. ”Dä va ett ledt muss”. Vm.-sm.
MUSS 2, s. munn.
MUSS 3, s. moss.
MUSSA, s. munn.
MUSSIKA, myssike, mysike, f. myskemadra:
Asperula odorata. Sk. Mysk, f. id. Götal. Jfr
gr. μόσχος, m. muskus.
Myske-gräs, n. luktgräs: Antoxanthum
odoratum. Götal.
Skogs-mysk, f. Linnæa borealis. Sm. (Femsjö).
MUSSLA, v. a. o. n. 1 1) snatta, tillgripa
saker af ringa värde. ”Hva musslar du”? Sm.;
2) hemligen borttaga, hemligen undandölja något.
”Mussla bort, mussla te sej, mussla undan.”
Mussla sko, mussla el. myssla tjyv-unge,
sällskapslekar. Allm.» Jfr skr. mûsh, att stjäla,
MUST, f. 1) (såsom i riksspr.) saft, vätska; 2)
regn, som ger fuktighet åt jorden och uppfriskar
växtligheten; deraf trädes·must, f. Vm.,u1. Fsv.
most, f. saft. Alex, M. v. 1041; fht., d. most, m.;
fe. must; af lt. mustum, n.
Must-full, adj. saftig, full af saft,
mustig. Hl.
MUSUL, s. mòsar.
MUSA, s. mos.
MUTA, v. imp. 1 smått regna, duggregna. ”Dä
mutar å regnar. Dä mutar på alltjämnt”. Vg.,
ög.,sm. Muttä, id. G. Skr. mudh, fukta; lt.
mad-idus, fuktig. Jfr muska 2.
Mute-regn, mutregn, n. duggregn.
”Mutregn fuktar jorden allrabäst å uppmöker henne”.
Vm.,ög.,vg.,sm.
Mut-regna, v. imp. 1 regna smått, tätt och
fint. Sm.
MUT-KóRV (pl.-ar), m. mutkolf; en som tar
mutor. Vm.,vb. Af korv, korg; s. karv. På
samma sätt sv. sportel, m. af lt. sportula, f. a)
liten korg, hvari man sände klienterna gåfvor i
penningar och födoämnen. (Svetonius, Nero, 16);
b) gåfva. Plin. ep. 2, 14.
MUTLA el. muttla, v. n. 1 tala sakta, oredigt,
mumla, tyst gensvara, puttra emot. Götal.
Brukligare är muttra. Troligen af munn, m. os. Fht.
mutilôn, musitare, murmurare (Graff 2, 707); lt.
mutire el. muttire, muttra, mucka.
MUTT, n. mått, mal. UI. Mutter, m. Ög.;
motter, m. id. Sdm. (Björkvik). Skr. mut,
afslita, afrifva, afgnida.
MUTTA, f. 1) genitalia foeminæ. Bhl.,vg.; 2)
litet sto. Sm.
MUTTEN, adj. småond, stött, surmulen, ledsen.
Sk.,hl.,bl. Muttun, Ö. Dl.; mūttur, id. G. D.
mudt el. mut, adj. id.; af mude, v. n. se
surmulen ut; n. mut, mutsch, adj. == mutten (Outz.
217).
MUVA, muvva, s. moge.
MY 1, n. mygg; brukas mest såsom
collectivum för alla till myggslägtet hörande arter. Vb.,
åm. My, -a, f. en mygga. Vb.,jtl.; myj, n.
Vb.; mugg, m. Dl.; mogg, f. Sm.; möi, n. Nb.
(Cal.). Fsv. myg, n. mygg. S. F. S. 6, 295; fn.
mý, n.; d. myg; fe. mycg, mygge; fht. mucca,
mogg; nht. mücke; e. mldge: gr. μνῖα; med. gr.
μίγα.
My-skank el. myss-krank (pl-ar), m. ett
slags större mygga med långa ben (skankar).
Vb. N. myskank.
MY 2, n. snår, hopväxta buskar. Ög. (Ydre).
MYA (ipf. myade el. mydde, sup. myat el.
mytt), v. n. 1) kräla i myckenhet, om hvartannat;
om myror o. d. Ög.,sm.,bl. Myla, mynga, id.
Sm.,hl.; mygga, id. Kl,; 2) hvimla; om foglar.
”Dä myär mä fóglar i lufta”, Sm. Troligen af
my 1, n. mygg. Jfr myra 2.
Myane, n. ett krälande i trängsel. Ög. (Ydre).
MYÊD·TUPPUR, f. pl. Trifolium pratense Dl.
(Elfd.).
MYÊLL1NG, m. Melampyrum pratense. Dl.
(Elfd.).
MYKILL, adj. mycken. Sm. (Vestbo; sällan
brukl.). Mikle (— #), adj. mycken, många. S.
G. Mykklär el. mykkel, pl. många (m. f. n.).
Mikjy, adj. mycken. ”Mykkel kallär”, många
karlar. ”Mykkel kolingär”, många kärringar,
”mikjy snjo”, mycken snö; ”mikjy regn”, mycket
regn; ”mikjy flätär”, mycken grädde. Dl. (Elfd.,
Våmh.). Deraf flera ortnamn: Mykkel-äng, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0479.html
