- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
457

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - MÖK ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


motstånd och gcnstörtighet; äfven af goda
egenskaper. ”Han ä omöjli”, han är listig,
fyndig, rask, oförvägen m. m. Ög. (Ydre).

Omöjli el. omöjlit, adv. ovanligt, ganska.
”Han ä omöjligt stor te sin ålder. Omöjli stark”.
”Omöjli gemen”, ganska nedlåtande. Fl. (Nl.).
”Omöjligt lat, vakker”. Sm.


MÖK 1, n. 1) spillning, gödsel; träck, smuts.
”Köra mök. Trampa inte i möket”! Mög, möj,
n. id. Sk.,hl. ”Age möj”. Sk.; deraf ko-möj,
ögje-möj (hästdynga), fåre-möj, hönse-möj, n. Sk.;

2) ogräs. ”Der vusser bórstens mög. Hören va
bra, men der va så mied möj i’en”. Sk. (Ox.).
Fn. myki, mykja, f. gödsel; n. myk, mok; d. møg;
deraf ko-, heste-, fåre-, hönse-mög;; d. d. måg;
e. dial. muck (Forby); mux (Devonsh.) ; fe. meox,
myx, m.; nfris. mjox, miuchs, mjugs, id.; skr.
muć, stereus edere, urinam mittere.

Mygg-släde, m. gödselsläde. Bhl. Fn.
myksledi; n. mokslede; d. møgslede, id.

Möge·bör, m. skottkärra (rullebör) för
gödselns utförande ur stallen. S. Sk. D. møgbør.

Måge-grev, m. dynggrepe. S. Sk. D.
møggreb.

Måge-höj, m. gödselhög. S. Sk.

Måge-påg, m. pojke som användes i stallen
för att rensa den. S. Sk.

Måge-skövvel (pl. måge-skövvlar; hårdt k),
m. gödselskoffa, hvarmed gödseln skoflas undan
i stall. S. Sk. D. møgshuffe; n. mykireka.

Måge-tröja, f. sämre karltröja, som
begagnas då spillningen utföres ur stallen. Sk. (Frosta).

Måge-töj, n. = måge-bör, måge·grev,
måge·skövvel. S. Sk.

Mödding, medding, midding (pl.-ar), m.
gödselhög; deraf aske-midding, m. gödselhög, af
torf·aska; middinge-kórra, f. gödselvatten i hålan
vid en gödselhög; middinge-vann, n. id. Sk. D.
mødding (eg. møgdynge), m. gödselhög; n.
mokdungje, motting, metting, m.; fn. mykju·hangr,
m. id.

Möga, v. a. 1 gödsla. ”Möga te ruen”. Sk.
(K. Åsbo, Harj.), bl. Möje, id. S. Sk.; måkka,
id. Hs. Fn. mýkja, a) göra mjuk; b) gödsla;
e. meuk, gödsla; d. møge, id.

Möga·gille, möje-qille, n. undfägnad sedan
gödseln blifvit utförd på åkern. Sk.

Mög-bonna·vöjn, mög-vójn, m. dyngvagn.
Sk. (Bjäre h.).

Mögj-tór(v), m. klapptorf. Sk. (Ox.).

Möka sej, v. r. 1 träcka. ”Hästen har inte
mökat sej i da”. Hl. Möja sej, möje si, möa
se
, id. S. Sk.

Möka ner sej, v. r. 1 smutsa ner sig. Sk.,
hl. Möje når si, id. S. Sk.

Möka, v. a. 1 bortföra gödseln ur stallen,
rensa stall eller fähus; skotta undan
spillningen. Ög. Måka, v. a. 1 1) id. ”Måka rent
ätter sej”, göra rent efter sin häst eller andra
dragare. Gstr.,vm.,sdm.,nk.,ög.,vl. Måka (ipf.
o. sup. måka), id. ”MAka stallä, fusä”. Vb.;
måkka, a) id.; b) gödsla. Gstr. (Arsunda); 2)
skotta snö m. m. med skofvel: 3) i allmänhet
skofla. Vb.,fl. (Öb.,Nl.). ”Måka kól”, skofia
kolen tillsammans: carbones congerere. Vm.
(Bergsl., enl. Herv., Id.). Måka, måga,
bortföra gödseln ur stallen. Sk.,hl.,bhl. Måkka,
id. ”Måkka rent”. Vb.,ul. (Rosl.). Mukå, id.
”Kullan mykär dyngju”. Dl. (Elfd.). Måkä,
a) id.; b) göra något ovårdigt, smutsigt. G.
Fn. moka, a) m. acc. rensa, göra rent med
skofvel: ”moka flor”, rensa golfvet stallen.
F. R. 2, 341.; b) m. dat. skofla; n. moka,
”moka fjose”; d. møge, id.

Anm. Af hvad här blifvit anfördt, visar sig
att måka i flera af våra munarter betyder:
skotta t. ex. säd, föra tillsammans kol med skofvel
och i allmänhet skofla, vidare att fn. moka äfven
utmärker skofla tillsamman samt slutligen att
måkka, f. i de svenska, liksom det motsvarande
mokke el. måkke, f. (sid. 451) i de danska
landskapsmålen beteckna: liten hög, hop. Alla dessa
betydelser synas icke kunna härledas af sv. dial.
måka, rengöra stall, skotta undan spillningen,
utan äro förmodligen befryndade med moge,
(sid. 443).
<poem>
Mökig, adj. smutsig, oren. Hl. Möked,
mögjed. Sk.

Måka-romm, n. ställe i en ladugård der
spillningen fälles och hvarifrån han skoflas bort;
flobädd för gödsel och piss bakom boskapen i
fähusen. Nb.,vb.,mp. Mok-rumm, n. id. Jtl.

Måkka, f. 1) liten hög, särdeles af
menniskoträck. Ög.,sm.; 2) dynga, orenlighet; seg
smuts på vägar. ”Dä ä sådann måkka på
vägjen”. Sk.; deraf ko-måkka, f., s. ku.

Måk-kulle, måk-kul, måg-kull, m.
gödselhög. Sk. (Vilands,N. Åsbo,Lugg., Bjäre, Onsjö,
Vemm.). Middinge-höj, m. id. Sk. (Ox.).

Måk·kulla-kórra, f. gödselpöl,
gödselvatten, hålan vid en gödselhög. Sk. (N. Åsbo).
N. mokdungsøyla.

MÖK 2, n. spad som begagnas vid knådning
af deg. Vg. Fn. mauk, n. soppa; n. mauk,
mok, mokk, n. vätska, spad.

MÖKKLES, s. mykklas.

MÖKS (ipf.-ä), v. n. maka sig, flytta sig undan
der man sitter, t. ex. på en bänk, utan att stiga
upp. ”Möks åt däg”! maka åt dig, gif rum! Vb.

MÖ-KVÄLL, s. måj.

MÖLA, s. mala,

MÖLA, ling, lung, s. myra 1.

LA, möli, ling, mòlja, s. mora 1.

MÖLE, möll, möllare, mölle, möllese,
mölletrång. s. mala.

MÖLJA, mölja ihop, s. mora 3.

MÖLLER, n. mal. N. Hl. (Värö, Frillesås)
Möll, n. id. S. Hl., S. Sk.; möl, n. N. Sk.
(Lugg.). Fn. mölr, melr, m. mal; d. møl; n
mol, m.; e. dial. maul; fht. miliwa, f.; mht. mil

we, t.; nht. milbe, f.; moes. malo, f.; illyr., böhm.
pol. mol, m. (Dobrow., Instit, p. 271); ryss.
mag. moly, m.

Mölle-hål, hål (i kläder) efter mal. Hl.,
(Värö, Frillesås). Möll hål, n. Sk. (Ing.,
Lujrg., N. Åsbo); möll·hull, n. Sk. (Ox.);
mäl-hål, n. id. Sk. (Lugg., Åsbo).

MÖLOM·TUPPUR, f. pl. Trifolium
pratense. Dl. Jfr myêd-tupper.

MÖLSK, adj. syrlig; om äpple. Hl.
(Skällinge). D. mørsk, id,

MÖLSKA 1, v. a. 1 stöta till mörhet, såsom
t. ex. hårda äpplen. Vg. (Skarab.).

MÖLSKA 2, f. sött och mägtigt öl och dricka
med för mycken jäst uti. Vg.,sm. (Vestbo). D.
d. miølske, melske, honingsdryck, en söt
blandningsdryck af mjöd och öl Jfr e. mell, melly,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0487.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free