Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - MÖK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motstånd och gcnstörtighet; äfven af goda
egenskaper. ”Han ä omöjli”, han är listig,
fyndig, rask, oförvägen m. m. Ög. (Ydre).
Omöjli el. omöjlit, adv. ovanligt, ganska.
”Han ä omöjligt stor te sin ålder. Omöjli stark”.
”Omöjli gemen”, ganska nedlåtande. Fl. (Nl.).
”Omöjligt lat, vakker”. Sm.
Mygg-släde, m. gödselsläde. Bhl. Fn.
myksledi; n. mokslede; d. møgslede, id.
Möge·bör, m. skottkärra (rullebör) för
gödselns utförande ur stallen. S. Sk. D. møgbør.
Måge-grev, m. dynggrepe. S. Sk. D.
møggreb.
Måge-höj, m. gödselhög. S. Sk.
Måge-påg, m. pojke som användes i stallen
för att rensa den. S. Sk.
Måge-skövvel (pl. måge-skövvlar; hårdt k),
m. gödselskoffa, hvarmed gödseln skoflas undan
i stall. S. Sk. D. møgshuffe; n. mykireka.
Måge-tröja, f. sämre karltröja, som
begagnas då spillningen utföres ur stallen. Sk. (Frosta).
Måge-töj, n. = måge-bör, måge·grev,
måge·skövvel. S. Sk.
Mödding, medding, midding (pl.-ar), m.
gödselhög; deraf aske-midding, m. gödselhög, af
torf·aska; middinge-kórra, f. gödselvatten i hålan
vid en gödselhög; middinge-vann, n. id. Sk. D.
mødding (eg. møgdynge), m. gödselhög; n.
mokdungje, motting, metting, m.; fn. mykju·hangr,
m. id.
Möga, v. a. 1 gödsla. ”Möga te ruen”. Sk.
(K. Åsbo, Harj.), bl. Möje, id. S. Sk.; måkka,
id. Hs. Fn. mýkja, a) göra mjuk; b) gödsla;
e. meuk, gödsla; d. møge, id.
Möga·gille, möje-qille, n. undfägnad sedan
gödseln blifvit utförd på åkern. Sk.
Mög-bonna·vöjn, mög-vójn, m. dyngvagn.
Sk. (Bjäre h.).
Mögj-tór(v), m. klapptorf. Sk. (Ox.).
Möka sej, v. r. 1 träcka. ”Hästen har inte
mökat sej i da”. Hl. Möja sej, möje si, möa
se, id. S. Sk.
Möka ner sej, v. r. 1 smutsa ner sig. Sk.,
hl. Möje når si, id. S. Sk.
Möka, v. a. 1 bortföra gödseln ur stallen,
rensa stall eller fähus; skotta undan
spillningen. Ög. Måka, v. a. 1 1) id. ”Måka rent
ätter sej”, göra rent efter sin häst eller andra
dragare. Gstr.,vm.,sdm.,nk.,ög.,vl. Måka (ipf.
o. sup. måka), id. ”MAka stallä, fusä”. Vb.;
måkka, a) id.; b) gödsla. Gstr. (Arsunda); 2)
skotta snö m. m. med skofvel: 3) i allmänhet
skofla. Vb.,fl. (Öb.,Nl.). ”Måka kól”, skofia
kolen tillsammans: carbones congerere. Vm.
(Bergsl., enl. Herv., Id.). Måka, måga,
bortföra gödseln ur stallen. Sk.,hl.,bhl. Måkka,
id. ”Måkka rent”. Vb.,ul. (Rosl.). Mukå, id.
”Kullan mykär dyngju”. Dl. (Elfd.). Måkä,
a) id.; b) göra något ovårdigt, smutsigt. G.
Fn. moka, a) m. acc. rensa, göra rent med
skofvel: ”moka flor”, rensa golfvet stallen.
F. R. 2, 341.; b) m. dat. skofla; n. moka,
”moka fjose”; d. møge, id.
Anm. Af hvad här blifvit anfördt, visar sig
att måka i flera af våra munarter betyder:
skotta t. ex. säd, föra tillsammans kol med skofvel
och i allmänhet skofla, vidare att fn. moka äfven
utmärker skofla tillsamman samt slutligen att
måkka, f. i de svenska, liksom det motsvarande
mokke el. måkke, f. (sid. 451) i de danska
landskapsmålen beteckna: liten hög, hop. Alla dessa
betydelser synas icke kunna härledas af sv. dial.
måka, rengöra stall, skotta undan spillningen,
utan äro förmodligen befryndade med moge,
(sid. 443).
<poem>
Mökig, adj. smutsig, oren. Hl. Möked,
mögjed. Sk.
Måka-romm, n. ställe i en ladugård der
spillningen fälles och hvarifrån han skoflas bort;
flobädd för gödsel och piss bakom boskapen i
fähusen. Nb.,vb.,mp. Mok-rumm, n. id. Jtl.
Måkka, f. 1) liten hög, särdeles af
menniskoträck. Ög.,sm.; 2) dynga, orenlighet; seg
smuts på vägar. ”Dä ä sådann måkka på
vägjen”. Sk.; deraf ko-måkka, f., s. ku.
Måk-kulle, måk-kul, måg-kull, m.
gödselhög. Sk. (Vilands,N. Åsbo,Lugg., Bjäre, Onsjö,
Vemm.). Middinge-höj, m. id. Sk. (Ox.).
Måk·kulla-kórra, f. gödselpöl,
gödselvatten, hålan vid en gödselhög. Sk. (N. Åsbo).
N. mokdungsøyla.
Mölle-hål, hål (i kläder) efter mal. Hl.,
(Värö, Frillesås). Möll hål, n. Sk. (Ing.,
Lujrg., N. Åsbo); möll·hull, n. Sk. (Ox.);
mäl-hål, n. id. Sk. (Lugg., Åsbo).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
