- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
460

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N - NAG ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


såra (huden), skära sig litet. ”Han naggade se
ett litet grann i fingren mä brökniven”. Sk.; 5)
slå. Sdm.; 6) reta. Vb. Fn. naga, gnaga, bita;
nagga, a) gnaga; b) trätas; fht. nagan, gnaga;
n. nagga, gnaga, plåga.

Nagg 1, n. 1) afbitet stycke, hak t. ex. i en
sädesåker; 2) tillfogad skada, nackdel. S. Sk.;
3) agg, missnöje. Sk.,bl.,g. Fn. nagg, n. a)
gnidning; b) liten och obehaglig träta; n. nagg;
d. nag.

Nagg 2, adj. 1) skarp, mycket hvass. ”Den
kniven va nagg”. Sk. (Vemm., Harj.); 2) snål,
njugg. Nb.,vb. (Nysätra). Nägg<i></i>, adj. a) knapp,
kort. ”Näggt bete”. Ul.; b) svag, dålig, feg.
”Tjuvin je näggan än ar, men all näggast je
fain”, hufven är dåligare än andra, men allra
uslast är djefvulen. Fl. (Öb.). Näggur (f.
nägg, n. näggt), rädd om sitt, hushållsaktig. N.
G. Fn. hnöggr, adj. karg.

Nagg 3, m. brödnagg, en bundt
fogelstjertfjäder, som brukas att nagga bröd med. Vb.,
åm. Nuggål, m. brödnagg. Hs. (Db.).

Naggande, naggane, naggene el. naggena,
adv. dugtigt, ganska. ”N. god”. Allm.

NAIKI, m. smultron: Fragaria collina. G. Ryss.
nika, bär.

NAJKA (pr. naikär, pl. naikum, ipf. naikäđ,
pl. naikäđum, sup. naikađ), v. a neka. Ö. Dl.

Najk-varsen, adj. ohjelpsam, snål. G.

NAKKA, f. (liten enstaka) grön torfva. Ul.

NAKKE (pl.-kar), m. 1) eg. (såsom i riksspr.)
bakdelen af halsen: cervix; 2) hufvud. Sveal.;
3) uppfästadt och med band ombundet hår i
nacken, vid högtidliga tillfällen nyttjadt af flickor.

Hs. (Db.,Bj.). Fsv. nakki, m. nacke. VGL.
GL.; fn. hnakki; fht. hnach; fe. hnecca, necca;
c. neck; nht. nacken; d. nakke; holl. nek; it.
nuca; frans, nuque; sp. nuca.

Brud-pig-nakke, m. uppfästadt och med
band ombundet hår i nacken hos brudpigor; så
kallas det då hela hårmassan ombindes med
en tråd tätt vid hårfästet baktill och sedan
delas till 2 flätor, som läggas i en ring öfver
hjessan och fastsys vid håret samt öfverklädas
med 2 tums breda glitterband Hs. (Db.).

Brun-nakka (pl.-kor), f. bläsand: Anas
Penelope. Sk.

Har·nakke, m. vanlig id: Leuciscus Idus.
Sk. (Engelholm).

Hvit-nakke, mf Matricaria Chamomilla. Sm.

Lisnings·nakke, m. hårklädsel, som
fästmön bär lysningsdagarne; är lik svarstnakken,
med undantag att frambandet ej är svart, utan
ett bredt rödt glitterband. Hs. (Db.).

Nakka, v. a. 1 1) afhugga hufvudet.
”Nakka hönan?”. Dls.,sm. ”Tjuven nakkades”. Sm,;
2) afskära fanet på rotfrukter. G. Nakka garn
(vid notdragning) uppdraga garn. Sths
skärgård. Nakka in, draga in (en not). Nakka
ópp
, hand efter hand varpa in. Nakka på,
förhöja (en gärdesgård). Sdm.,ul. Nakkä upp,
a) kläda på, kläda upp (en slusk); b) med

slingnålen genom hvarannan maska under
bindningen förkorta slingan (hela fiskgarnet). G.

Nakka-bast, n. halsjmnsklerna, bakdelen af
halsen, nackgrop. Sk.,hl.,bl. Nakka-båst, n.
id. Sk. (Onsjö). Jfr fsv. halsbast.

Nakka-dryg, adj. stolt, högfärdig, som bär
nakken styf. Vm.,ög.

Nakka-fång, n. öfversta trolan i en
gärdesgård. Sm. Jfr nakkstång.

Nakka-rem, f. ren som sammanhåller
bogträden på en sele. Sm.

Nakka-vedja, f. öfversta vidjan på ett
stafverpar. Sm.

Nakka-vres, n. sendrag i nacken. Ög.

Nakk-drag, n. svårt slag i nakken. ”Han
fikk sej ett nakkdrag”. Sdm.

Nakk-giller, adj. 1) eg. som har stark
nacke; 2) lika god, jämngod. ”Lika nakkgill”,
som vill vara lika god med en annan. Sdm.;
3) stormodig, högdragen. Gstr.—ög.

Nakk-gäddå, f. slag, stöt i nacken, då man
fallit omkull; skämtvis. G.

Nakk-hög, adj, som förer hufvudet högt;
dryg, stolt. Allm.

Nakk-spärr, f. sendrag i halsen eller bak
i nacken, att man svårligen kan böja
hufvudet. Vb.

Nakk-kappa, f. nattkappa, löskrage med
tillhörande förhänge, som manspersoner bruka.
Sk. (Onsjö).

Nakk-stång, f. öfre stången eller trolan på
en gärdesgård för hvarje störpar. Ul. Jfr
nakka-fång.

Nakkuer, m. en som gör sig till, sätter
näsan upp. G.

Svarst-nakke, m. svart hårklädsel hos
ungmör, hvilken nyttjas i kyrkan hvarje söudag,
då håret hopvrides vid öronen till s. k. lockar,
hvilka sammanhållas af svarta vattrade

binnikor (tumsbreda ylleband) öfver hjessan. Både
framtill och baktill är håret omlindadt med
finare blommiga svarta band. Hs. (Db.).

NAL, f. nål. Nb. (Ö. Cal.). Fsv. nal; fn. nál.

Skaut-nal, s. skjuta.

Slingu-nal, s. slinga.

Stämme-nål, s. stämma.

NALLA, v. a. 1 stjäla. Bl.

Nalla, tjyv-nalla, f. tjufaktigt fruntimmer. Bl.

Nalle, tjyv-nalle, m. en som snattar. Sdm.

NALLE, m. björn; Ursus arctos. Allm. Fin. nalli.

NALTA, s. na 2.

NAM, nama, namabält, namma, nammänlaus,
namnbläkk, namn-duk, namnlös-finger, namn·märke,
s. nimma.

NAN, nansin, nantin, s. nåken.

NANNA, f. moder. Fl. (Nl., enl. A. J.
Hipping), ul. (Rosl., enl. Ihre). Nannå, f. Fl.
(GK.,K.); nän, f. id. (Nerpes; föråldr.). Schwab.
, f. farmor, mormor (Schmid, 397); swz. nännä,
f. moder (Stalder 2, 230); gr. νάννη, f. moster
(”μητρός ἀδελφή” Hesych.); νέννα. moster;
νέννος el. νάννος, m. morbroder, farbroder; it.
nonna, farmoder; chald. nanäa, f. moder; fin.
nainen, hustru; nordtschud. naine, hustru, qvinna.
(Acta soc. scient Fenn. 6, 96).

NANNA 2, f, vagga. Nanna, v. a. 1 vagga. Sm.
Nana, id. Vg. Ett ord som mödrar eller ammor
sjunga, då de skola sofva små barn i vaggan.
Sången lyder sålunda: ”Nanna, nanna lilla barn,
sóva sött å blunna”! Sm.

NAPA, f. den fina spetsiga delen af en rofva,
som från roten löper lodrätt ner i jorden )( klakk,
m. den öfre delen af roten på en rofva. Fl.
(Ingo). Fn. næpa, f. rofva; af lt. napus; fin.
napakka, rofva med lång rot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free