Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - OFR ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
O-FRÄMT, adj. n. ej verkstäldt, uträttadt. "Dä
jär ofrämt". N. G. S. främä.
O-FRÖ, s. fri, fre.
OFSAS el. uffsas, v. d. 1 vara öfvermodig,
angripa med hårda ord. Hs. Offses, v. d. 1 1)
högmodas. Jtl.; 2) förgapa, förundra sig. Jtl.,hj.;
óffsa se, v. r. 1 högmodas. Ul. Ufsas, v. d. 1
hafva begärelse till en sak, önska att åtkomma
densamma. Hs. (Ljusdal; föråldr.). Fn. ofsi,
m. öfvermod, sinneshäftighet; ofsa sik, v. r. blifva
häftig, mycket vred (E. Jonsson, Oldn. Ordb.
402); n. ofse, m. öfverdrift; häftighet.
O-FURI el. oförä, adj. 1) ej befaren. "Vajen
jär oförä"; 2) som ej afrest. "Han jär ofuri".
Vb. S. fara 2.
O-FYRNUMSTUG, adj. fåkunnig. G.
O-FÅNG el. åfång, n. förfång, hinder. Ul.
OFÄL, f. ofärd, olycksfall. Vb. S. fara 2.
O-FÄLI, adj. 1) som ej är färdig; 2) ofärdig
i någon kroppslem; som ej kan gå. Vb. Ofälot,
Fl. (Öb.); ofaliger, id. Vb.
O-FÖGA SIG, v. r. 1 1) orena, nedsmutsa sig;
göra sitt naturtarf; 2) skämma ut sig. Sdm.
O-FÖGEL, m. uf, uggla m. fl. foglar, som, då
de visa sig, tros bebåda olyckor. Vm.
(Norbergs s:n). Jfr fugel.
O-FÖR, s, fara 2.
O-FÖR-AKT, i oförakt, adv. utan uppsåt. Bhl.,
vg. Mä uförajt, oförvarandes. S. Sk.
O-FÖRE, n. klent före. Vm. S. före.
O-FÖRFASELIGT, adv. fasansvärdt, förskräckligt.
Vb. O intens.
O-FÖR-FÄRLI, adj. i hög grad förfärlig,
förskräcklig. Vb. O intens.
OFÖRFÄRÄN, adj. oförskräckt, oförfärad,
dristig. Nb.,vb.
O-FÖRHABBANES, s. happ.
O-FÖRLORADT. adj. n. ej fullgodt, provisoriskt.
Ul.
O-FÖRMODLIGER, adj. oförmodad, oväntad.
Nk. O negat.
O-formodligt, adv. oförväntadt. "Dä här
va just oförmodligt främmadt". Nk
Ógene (hårdt g), n. jufver hos sto, när det
har föl. Ogane, n. id. Sk. Ukar, n. jufver
på sugga och hynda. G. D. d. ovnet, n. def.
jufver hos fölsto; gael. ugh, jufver; irl. ugadh,
födelse.
O-gemaint, adv. ovanligt, utmärkt. Vb.
I andra munarter ogement, id.
Oggig, adj. knarrig. Ul. (Rosl.). Jfr fn.
óga, v. a. med dat. förfära; ógna, v. a. injaga
skräck, förfära; ugga, frukta, misstänka; uggr,
m. fruktan; uggligr, fruktansvärd; ógrligr,
förskräcklig; fsv. oghn, fruktan. Jfr otta 2, ugg.
O ginas, v. d. 1 vara ohjelpsam; krångla,
gräla. Fl. (Pargas i Nl.).
O-grannt åt, adv. grufligt, ofantligt. "Dä
ä ogrannt åt hur dyr säden är". Vm. (Herv., Id.).
O-grejdu, ogreug, u-grea, s. grejd.
O-grunnadt, adv. utomordentligt, ofantligt,
förunderligt. Ul.,nk. Ogrunda, id. "He je
ogrunda gódt; he je godan än sirapin å óstin",
Fl. (Öb.). Fn. ógrynnni n. ofantlig mängd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
