Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- O
- OGU ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
O-gynnsamt, adv. odrygt, som icke förslår.
"Han äter ogrynnsamt å blir ändå ej mätt".
Sm. S. grynna 2.
O-GUM,s. ogås.
O·GÅDD, adj. ogången. "Han har int många
byar ogådda", han är kraftlös, så att han icke
mer förmår göra många besök, d. ä. han har
icke långt till sin död. Fl. (Nl.).
O-GÅLI, adj. ej tillreds, ej för tillfället färdig,
användbar. "Han jär ogåli dill ä fära", han är
ej resfärdig. "Hä jär ogålit", det är ej färdigt
till att begagnas. Vb.
O-GÅLLIN, adj. mycket smutsig, dålig. Ö. Dl.
O-gålig, adj. ostökig, ohöfsad. Åm, O·gålin.
adj. odräglig. Gstr. O intens., går, n. smuts;
stygghet. S. går.
O-Gålli, adv. högligen, mycket. "Ogålli
mykjy", ganska mycket. "Ogålli snógg",
mycket snygg. Dl. (Våmh.). "Ogåli bra, klen,
mager, stur". Dl. (Elfd., Mora).
O-Gósklin, adj. smutsig, oren. Dl. (Mora).
O-Góskli, adv. ganska mycket, ofantligt.
Ö. Dl.
O-GÅS, (pr. ogäs, ipf. o. sup. obrukl.), v. d.
se efter, hafva uppsigt öfver. Ö. Dl.
O-gum, adj. uppmärksam, vaksam. Dl. (Mora).
O-GÄRRD (hårdt, g), adj. ogjord. G. S. gära.
O-GÄRSLI, adj. kinkig, knarrig, otålig. Nk.
O-GÖRLIGT, adv. ofantligt. Sm., kl.
O-HAG, n. 1) vårdslöshet, slöseri,
misshushållning. Mp.,kl.; 2) okynne, intrång. Ög. Fn.
óhagr, m. förtret, besvärlighet.
O-HAMPLING, m. oborstad menniska. Ög.
Jfr hamla, vara tafatt.
O-HANG, s. hänga.
O-HAPP, ohappande, ohappanes, ohapplig,
oheppelia, s. hopp.
O-HASKLIG, s. haske.
O-HEI(D)LI, adj. ofantlig, förfärlig; tillägges
gemenligen andra ord för att öka bemärkelsen.
"Dä ä oheili te blåsa. Han ä oheili rik, stor.
Oheili te köra". Nk.
O-HELL, ohill, ohäll, ohällig,</i> s. hejl, sid. 250 b.
O-HEMSKER, ohemmelskr, s. heim.
O-HERRANS, adj. indecl. ohygglig, obeskriflig,
odräglig. "Hä jär ä oherrans vär. Oherrans
fult, vakkert". Vb. Jfr harr.
O-HISKELIG, adj. ryslig, gruflig. Vm. O intens.;
hisklig, ryslig.
O-hiskeligt el. ohiskeli, adv. grufligt,
ofantligt, mycket. "Ohiskeligt vakker". Vm.—sm.
O-HOVLUGUR, adj. omåttlig, utan hof. G.
O·HUGNELI(G), adj. oangenäm, som ej
behagar. Sm. Sällan brukl.
O-HULL, o-hylld, s. huld.
O-HUN (-hunn), m. oförskämd, ovettig
menniska. Ög.,kl. O-hunna, n. id. Brukas äfven
intensive om något ovanligt, bålstort, som
framkallar häpnad och förvåning. "Ett ohunna te kniv".
Ohunnen, n. id. "Alltid ästu ett ohunnen". Sm.,
kl. Jfr Hyltén-Cavallius, Värend 1, 51.
O-hunnas, v. d. 1 vara ovettig, oförskämd. Kl.
O-HVASS, adj. slö, som ej biter; om
egg-järn. Nb.,vb.
O-HYAD, adj. som har blek, ful hy eller
ansigtsfärg. Bl. (Gemshög).
O-HYRA, f. 1) råttor, möss. Götal. U-hyra,
id. "Der ä så meen uhyra i lagullet". Kl.,sk.;
2) vargar, räfvar. Bl.,hl.,sm.; 3) rosen:
erysipelas. Bl. (Bräkne); 4) ogräs. S. Sk.
O-HYRE, el. uhyre, adv. oerhördt, ofantligt.
"Uhyre möet". Ohyrt, id. Kl.,sm.
O-HÅGA, m. ohåg, håglöshet, lättja. Vb.
O-hågasam, ej sorgfällig, håglös. Vb.
O-hågli, adj. obehaglig, ohygglig. Vb.
O-håglejn, adj. id. Jtl. U-huelig, adj. ruskig.
"Uhueligt vär" Bl. Gemshög. N. uhugleg,
obehaglig.
O-HÅJMSKUR, adj. ohöfvisk, ohöflig. G.
O-håjmskä f. skam G.
O·HÅLLU, adj. som ej håller, lätt går af.
"Ohållut garn". Vb. S. hallda.
O-HÅNGEN, s. hänga.
O-HÄGDELIG, adj. som går öfver skredet;
omåttlig. Vm. Af fn. hægd, f.
O-HÄGG, i ohägg, adv. utomordentligt. "Sprang
gärde hann i ohägg", hoppade gjorde han
utomordentligt raskt. N. G.
O-HÄNDU, adj. som ej är händig, ej har
någon slags konstfärdighet. Vb. S. händuger,
sid. 242.
O-HÄNG, n. åverkan genom nedbrytande af
gärdesgårdar o. d. Ul. Jfr ohången.
O-HÄNGD, adj. förtjent att hängas. "Din
ohängda rakkare"! Ög.
O-HÄRING. m. dum menniska. Ög.
O-HÖRJA, f. smuts, orenlighet. "Dä ä så
mykken ohörja på vägen". Vm. (Herv., Id.). Jfr
fht. horo, n. smuts, orenlighet; horawig, horawin,
smutsig, gyttjig; horewwigian, blifva smutsig.
(Graff 4, 1001); fe. horu, harg, smuts, träck.
O-HÖRLIGT, adv. oerhördt. Kl. Jfr ohyre.
óJN (f. ójna, n. ójt), adj. en; "ójt bajde", en
stund; ”ójna hånnavänning”, en kort stund; "ojn
don", sak samma. N. Sk.,bl.,sm.
óJR, pr. pers. eder. "Kan ja få låna hus hos
ójr i natt"? Sk. (Göinge).
OK 1 (pl.-är), m. smörkärna. Ö. Dl. S. hålk,
sid. 277.
OK 2, s. aka.
O-KARSK 1, adj. 1) oläck, stygg, ful. "Ett
okarskt kvinnfolk". Vm. (Herv., Id.), ul.,vg,; 2)
osmaklig. "Smöret ä okarskt". Ul. (Vaxholm).
Detta ord hörer troligen ej till karsker, (såsom
antagits sid. 309), utan roten är sannolikt fn. kar,
n. smuts, skarn. O intens.
O-KARSK 2, adj. ej frisk. Sm.,fl. (Nl.). O
neg.; karsk, rask. S. karsker, sid. 309.
O-KAVLIG, adj. grym, elak. "Han ä vild å
okavlig". Kl. O-kavliger el. u-kavli(g), adj.
ofantlig, ganska stor. Vg., sm. O-kavligt, adv.
förfärligt, ofantligt. "Okavligt ful, okavligt fin å
grann". Kl.,vl. Fn. ókavligr, häftig, ifrig;
ókafliga, högligen.
OKE, n. 1) tvärträ, som förenar fjäterna (=
stöttorna, hvilka stå på slädmedar och uppbära
slädbotten ellar häck). Vg. Oken el. okane, n.
Sm.; ukane, n. Ög.; ökken, id. Bl. (Östra h.);
2) ett trä, som slås tvärt öfver något, för att
hålla det samman. Vm. N. okje, m.; fn. oki, m.
OK-ELM, s. elm.
óKKEL, m. en laxart: Salmo ocla. Nb.,vb.
(Skellefte).
óKKEN, ókkedera, s. hókken.
OKNUG, oknutt, oknytt, oknött, s, okunnun.
O-KóMPAN, m. ovän. Nora bergslag (enl.
Ihre, D. L.). Fsv. kompan, m. kamrat. S.
kómpan, sid. 345 a.
O-kómpanfs el. u-kómpanes, adv. osams,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0513.html
