Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - ORK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fick förrätta lättare sysslor, hvilket gifvit
anledning till namnet. Sm.
órkens-lös, adj. sysslolös, utan arbete. Sk.
Vórsk-les el. vörsk-les, id. Hs, (Bj.). Fsv.
orkoløs, id. S.F.S. 6, 31; fn. orkulauss, svag,
kraftlös.
Örke, m. ett par last- eller dragkreatur.
Sm. (Vestbo). Jfr fsv. yrknaþa fæ,
arbetskreatur. UL.
Orkje, örskje, n. redskapsämne. Jtl.,hs.
Yrkje, n. Dl. Fn. yrki, n. verk, arbete.
Örkjen·dag, yrkendag, yrkjendag, m.
arbetadag, hvardag. Ö. Dl. Örkdag, m. Nb.
vb.; erskjödag, m. Hs. (Db., Bj.); örskjedag,
m. (def.·da´n, pl. örskjedäge, def. ötskjedäqan),
id. Jtl.
Orma-bläkk, ormablekk, n. bräken: Pteris
aquilina. Nk.,vm. Orma·låk, orme-låk, m.
Nk.,vg. (Vadsbo); wórm-gras, n. Dl. (Elfd.);
orm·gräs, n. Hs. (Alfta), åm.; orm-rais, n.
Dl. (Elfd.); orm-syra, f. Hs. (Alfta);
orm-kjägel (pl. -gler), n. Dl. (Elfd.); wórm-kjägäl
(pl. kjägli), n. id. Dl. (Mora, Leksand,
Rättvik). Anm. Ordet orm-bunke el. orm-kagge,
m. som i Uppland användes blott om en art
(Polypodium filix mas, hvilken växer i strutar
eller bunkar), har besynnerligt nog i
skriftspråket blifvit öfverfördt till filices, ehuru det
ej är kändt hvarken i Götarike eller annat
förvandt språk, såsom det allmänt bekanta bräken,
hvilket omfattar alla filices.
Orm·bär, n. Paris quadrifolia, Solanum,
Actæa. Sveal.
Orma-bärs-trä, n. Rhamnus catharticus.
Geta barka-trä, n. id. G.
Orm·halla, f. ormödla: Anguis fragilis.
Mp. Orm-ila, f. Gstr.; orm-illa, f. Dl.
(Gagnef); worm-ila, f. id. Dl.
Orma-rivor, s. riv.
Orm-saltare, m. illparig, listig menniska. Jtl.
Orm-skallre-bräken, m. Ophioglosaum
vulgatum. Svealand (enl. Wahlenberg).
Läke-tunga, f. G. (enl. Linné).
Orm-skröL, f. ormödla: Lacerta vulgaris,
agilis. Nb.,vb. Jfr skral.
Orm-skrótt, s. skrótt 1.
Orm·snäll, ormsnäl, f. ormödla. Nb.,vb.,
åm. Jfr snäll, adj. snabb.
Orm·stukken, adj. maskstungen; om trä.
S. Sk. D. ormstukken.
Orm-stuva, f. ormgård. Hs.
Orm-våka, f. glada: Falco milvus. Sm.
Orm-ädt, adj. maskstungen. Sk. (Ox.,
Vemm.). D. ormædt.
Orm-ögl, f. ormödla. Vb.
Orm-ögon, n. pl. Asperugo procumbens.
Svealand.
Orm·ört, f. Polygonum viviparum. Dl.
(Lima). Wormbers-bliómmä, m.
trollbärsblomma: Paris quadrifolia. Dl. (Elfd., Mora).
Worm·stings-rot, f. Asclepias
Vincetoxicum. Fl.
Vägg-orm, m. väggsmed: Cerambyx. ”Han
ä så knarred som dä va en väggorm”. S. Sk.
Oren (n. oret, [— ͜]), adj. unken, fuktig,
orig; om mjöl och bröd. Göta-, Sveal. Uren
(n. uret [— ͜]), id. ”Uret mjöl” Sm.,kl.;
orna, Jtl.,dl. (Rättvik); ornad, Vm.; ornä, id.
Nk.,vb. D. öret; nfris. orig, org, id. (Outz.
240).
Hål-orne, m. 1) snöpt fargalt. Vg. (Kind);
2) fargalt med en pung eller testikel. Sm.
Orne·galen, adj. brunstig; om sugga. Sk.
D. ornegal.
Orne-gris (pl. ar), m. osnöpt gris af
hanslägtet. Sk. D. ornegriis.
Orne-vill, adj. i. q. ornegalen. Kl. (Tjust).
órre·ved, m. alved. Bhl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
