Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- R
- REP ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Reppe-tals el. räpp-tals, adv. tidtals, vissa
tider. Repp-vis, adv. id. Hl. (Ljungby).
Räppa·gammal, adj. som är ett fjerdedels
år gammal; om barn eller djur t. ex. kalfvar.
"En räppa-gammal kalv". Vg.
Räppen, på räppen, adv. strax. Dls.
Vår-reppen, m. def. det fjerdedels år, som
begynnes med vårfrudagen (den 25 mars) och
sträcker sig till midsommar. Sm.
REPP, m. en midre trakt af en socken;
bygdelag. Dls. Fn. hreppr; n. repp.
REPPA, v. n. 1 skynda, ila. "Han reppade
fort åsta mä brevet". N. Hl. Fn. hripa, göra
något skyndsamt; d. d. rip, hast, hastverk: holl.
reppen, skynda, skynda sig. Jfr rapp.
REPPLING, s. repa 1.
REP-RÄTT. s. reip.
RE-RÄNSNUGT, s. raud.
RES, s. räs.
RESA 1, v. a. 2 1) rifva sönder. Åland. Risa
Fl. (Nl.); rissa, id. S. G.; 2) taga skinn och
speck från en sjelhund. Fl. (Öb.). Nht. reissen.
RESA 2. v. n. stiga upp, resa sig upp, nytta
sig af stället. "Kräka ä så utsvultna att de inte
órka resa". Vg. Fn. risa (reisa, risit),</i> stå upp.
Rese-gille, n. gästabud sedan takstolen till
ett nytt hus blifvit uppsatt eller rest. S. Sk.
Rese·sten el. res-sten (pl.-ar), m. bautasten,
sten som är upprest till minnesvård. Sm.,bl.,sk.
Resst, m. resning af gafveln på ett
hus. Ög.
RESEN, adj. mager, utmagrad, utsvulten; om
kreatur, i synnerhet nötkreatur. Jtl. (föråldr.),
ul.,nk.,vg.,ög.,sm.,hl. Raisen, utresen, Sm.,kl,;
rese el. res, id. "Hästen, kon ä rese (el. i rese).
Bättre att ha kese-ko än rese-ko". Vg. (Flundre
h.). D. d. resen el. ressen, id. Fsv. risa, falla,
sjunka ned. Alex. M.; fe., fht. rîsan; mht., ns.
rîsen, id.; moes. ur-reisan, uppstå, resa sig upp.
Jfr Grimm, gr. 3, 16; gesch. d. d. spr. 664.
Dief. 2, 170.
Rese-färdig, el. res-färig, adj. nära (el.
färdig) att falla omkull af hunger eller
kraftlöshet. Vm.,dls. bhl.,sm.,kl.
RESE-STEN, res-sten, s. resa 2.
RE·SIMME, ressla, s. reda 1.
RESLA, s. ris 4.
RESMA, f. trasa. Ög. Jfr resmas.
RESMAS el. rismas, v. d. 1 af sig sjelf rispas
upp; om tyger. Hs. Resmäs (ipf.-ä), id. Vb.
RESP (pl.-er), m. de lösa sidorna på en djup
fyrsidig s. k. Vadsbo-hökorg. Bottnen dertill
kallas la(g), n. Vg. (Vartofta h.).
RESP el. risp, m. spetsen af en becktråd, der
borsten sitter. Bek-risp, bek-resp, beg-resp, m.
becktråd. Svea-, Götal. Bek-risper, pl. tjärblomster:
Viscaria purpurea. Sm. (Femsjö) D. risp,
becktråd.
RESPA SIG, risspa sig, v. r. 1 gå i ax; om
hafre. Gå i risp, id. Vg. (Skarab.). Jfr ressma.
RESPIT, s. ris-bit (ris 1).
RESS, n. ostyrigt stim och väsen. Hs. Ressa,
V. n. 1 vara ostyrig, mycket munter och liflig.
Hs.,mp. Rissa v. n. 1 väsnas. "Rissa inte ner
i sänga"! Vg. (Skarab.). Fn. hressa sig, göra
sig lustig; n. rissa, vara bullersam, galnas.
Ress-kónnta, s. kóna.
Risk (ipf. ä), v. n. brottas, leka, skämta,
förlusta sig. Vb.,nb.
RESSEL, 1) n. stort såll, rissel. Götal
Rössel, n. Sk.; raitsla (pl.-lur), f. id. Dl. (Våmh.);
2) f. id. Nk. Fe. hriddel; e. riddle.
Ressla, v. a. 1 rissla. Götal. Rössla, id. Sk.
Resslingar, tant. pl. aftröskado sädesax
som gått genom risslet. Sm.,kl.,bl.
Tvet-rissel (tsvait-rissel), f. groft såll att
rissla spån med. Vb.
RESSEL·VISSLA, s. rös.
RESSLA, s. reda 1, ressma.
RESSMA (el. resma), f. ett strå med frukt
eller blomruska; vippa, ax på säd, särdeles hafre.
"Resmorna på havren ä fylliga". Sk.,hl.
Resslor, havre-resslov, f. pl. blomvipporna på hafre.
Sm. (Femsjö). D. d. rusme, hafreax; e. dial.
ruzzom, kornax (Hallamsh. gl. 158); rissom,
sädesstrå. Jfr ressna.
RESN, s. ressna, räs.
RESSNA, f. refva på gräs, ärter; stjelkar af
alla slags klängväxter, t. ex. humle; deraf böne-,
humle-, ärte-ressna, Nk.; hummel-rysna, f. Vm,
Resen el. riêsna, f. ranka, stånd; deraf
’umbel-resen, ’umbel-riesna, ärt·resen. Dl. Ressn, f.
lin-tåga, som är friad från skäfvorna. Hs. (Bj.).
Rensèn (def. rensna, pl. rensne, def. rensnan), f,
linstrå, både då det växer på marken och sedan det
är skäckt, i hvilken senare bemärkelse det är
liktydigt med tågor (el. bast, f.). Hs. (Db.). Jfr
ressma, riska, råkksna.
De-rensna (eg. död-rensnad), adj. (om’lin)
när dess rot röter och linet blir rödt. Hs.(Db.).
Dö-ressnig, id. Hs. (Jerfsö).
Ressne-vis, adv. refvigt växande; om gräs.
Nk.
RESST, res-sten, s. resa 2.
REST, s. räs.
RESTER, p. p. berest. Möje-rester, mycket
berest; vidtfaren. Vg.
RES·TIVA, s. tjoga 1.
RETA, s. räta.
RET-BETA, f. 1) retelse; 2) en som retar. Vb.
RETE-SPÅN, s. spån.
RÉT·HóLLT, n. alnmått. Ordet brukas af
skräddare. S. G. D. ret-holt, n. a) lineal (Moth);
b) alnmått (vid byggnadsarbete m. m.); ns.
richt·holt, n. id. (B. W. B. 3, 452).
REV 1, n. refben. Sk.,hl. m. fl. Ribbar, tant.
pl. refben (i en lefvande kropp). G. Fsv. rif,
n. GL. S.S. 1, 270. Sv. Pr. K. f. 34, 40.
Didr. af B. 181: 18. Tref. tidh. f. 187; fn. rif;
n. riv; fe., holl. rib; ns. ribbe; nht. rippe.
Jfr riva.
Häng-revad, adj. som har intryckta sidor
eller refben; om häst, oxe m. fl. Hl.
Revja-ben, n. refben. Vg.
Rivjo, f. refbenen tillika med köttet; sida
(med refben). Får-rivjo, abbór-rivjo. Fl. (Qv.).
Si-rev, n. refben. Nk.
.
REV 2 (pl.-ar), m. bom (bak- eller frambom)
i en väfstol. Reve, m. id.; deraf garn-,
bröst-reve. Svea-, Götal. Fn. rifr; n. riv, ræv. Jfr
riva, revel.
Reva, v. a. 1 varpa (garn). Åm. Rev
(ipf.-ä), id. Vb.,nb.,jtl.
Rev·garn, n. varpgarn, ränning )(
inslagsgarn. Vb.
REV 3, s. mull·rev, reip, rejv, riva.
REVA 1, f. 1) släng, snärt på en piska
Snärtä·reva, f. N. Hl.,sk. Röva, piska röva, f. Sk.
(Skytts, Järestads h.) hórsa-reva, f. pisksnärt af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0560.html
