- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
531

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - REV ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hästtagel. Sk. (Göinge); 2) något som
sammanhänger i en rad. Met-reva, f. id. N. Hl. Jfr riva.

Rev-gräs, n. en art lummer: Lycopodium
annotinum. Vg. Revja-gräs, n. Ranunculus
repens, L. Hl. Vattu-rot-blomster, n. id. Mp.

REVA 2, s. rev 2, repa 3, riva.

REVEL (pl.-revlar), m. list som sammanhåller
hopfogade bräder. S. Sverige, Rövel (pl. rövlar),
m. id. Sk. (Ox.); 2) ledstång (på en bro).
Bror·evel, hand-revel. Vg. (Vadsbo); 3) s. mull-revel.

REV-KÖP, rev-sten, s. riv.

REV-ORMS-ÖRT, s. orm.

REV-SEJSING, s. sejsing.

RI, f. stolpe, påle. "Ligga för ri", säges om
en båt, som ligger ute i sjön, fastbunden vid en
påle. "Båten, ekan ligger för ri". Bl.
(Medelstads h.). Rie (pl. riar), m. 1) stör, trästång på
hvilken säd upphänges till torkning; sädeskrake.
Sm.,hl, (Värö, Breared); 2) sädesskyl. Sm.,
ög. Fsv. ri, f. stolpe. GL. Jfr ree, som är
samma ord.

Ria, v. a. 1 sätta upp (sädesneker) på en
rie el. ria·stävel för att torkas. "Ria säd".
Sm.,hl. (Frillesås).

Ria·stävel, m. trästång på hvilken
sädesneker (omkring 20 el. 24) upphängas till
torkning. Hl. (Frillesås).

RIA-TALS, s. rid,

RIBBALDR, m. elak sälle, G. Fsv. ribalder,
m. lätting, landstrykare. S.S. 1, 169. Horol. f.
34; fn. ribbaldr, våldsam menniska; it. ribaldo,
odugling; frans, ribaud; e. ribald; mlt. ribaldus.

RIBBAR, s. rev 1.

RIBBERT, s. räv.

RID (el. ri), f. 1) kort tid, stund. "En liten,
lång rid". Vl. "Ja satt inne te Annekas ena
ri. Ja har arbetat ena ri". Vg.; 2) dåligt lynne.
"Han har säine rid pa si" han har sitt onda
lynne. S. G.; 3) sjukdomsanfall; deraf a)
barnarier, f. pl. födslovärkar, barnbördssjukdom. Vg.,
dls.; barnaria, f. def. id. Sm. (Vestbo); b)
svemme·ri (pl.-er), f. anfall af svindel, Vl. Fsv.
riþ (ridh, rid), f. tid. VML. Fr. af N. 314,
468, 1169. Flores 99, 1043. Alex. 1935. Ivan,
2144; fn hriđ, | storm; häftighet; strid; tid; n.
rid, f. a) stund, kort tid; b) oväder; c)

sjukdomsanfall, födslosmärta; mht. rid, f.
sjukdomsanfall ; ir. rith, en årstid (saison); gael. roid,
stund, kort tid.

Ria·tals el. rietals, adv. stundtals,
understundom, på vissa stunder. Vg., sm. (Östbo).

RID(A) (ipf. red, sup. ridi), v. a. o. n. rida.
Vb. (Ume), Raiđa (pr. raiđ, pl, raiđum, ipf.
ređ, pl. riđum, sup. riđiđ), Dl.; räida (pr.
räidur, pl. räide, ipf. raid, pl. ridu, sup. ridi), G.;
ri, (rei, ridi), Vb. (Löfånger); rii (reid, ridä).
Vb. (Skellefte); ria (re, rùi), Hs. (Db.); ria
(re, reet), id. Götal. Fsv. riþa; fn. riđa; fht.
ritan; fe. rîdan; n. ride el. rie; e. rid.

Pung·riden, s. pung.

Ri-puta, s. puta 2.

Rissa, v. n. 1 1) ofta och häftigt rida;
rida ofta hit och dit; stryka omkring; 2) vara
brunstig, löpa, paras; a) om kor, hundar,
kattor; b) om otuktiga menniskor, synnerligen
qvinnor. Svea-, Götal.

Risse-ko, f. 1) eg. brunstig ko; 2)
lättfärdigt fruntimmer. Sm.

Riss·färi, adj, löpsk, tjurgalen. Sm.,hl.

Rissla, v. n. 1 coire; om får och getter. Sk.

Ut-ri(d)are, m, 1) förridare vid
kronbröllop; 2) tilltagsen, lättfärdig karl. Sm. Fsv.
ut-ridhare, m. ryttare. Spec. Virg. s. 192.

Ut-ridare-öl, n. gästabud dagen före ett
bröllop, då närmaste slägtingar m. fl. samlas
och afresa till bröllopsgården. Ög.

RIE, s. ri.

RIESA, s. rain 2.

RIE-TALS, s. rid.

RIFFEL-KRÄUT, n. pistolkrut. G. D. riffel,
m. ett reffladt skjutgevär.

RIFFS-RAFFS, n. något som hastigt blifvit
tillhopa rifvet och rafsadt; skräp, slarf. Allm,
Fn. hrifs, n.; e. dial. riff-raff.

RIGAL, s. regal.

RIGGA, s. raud.

RIGGA PA, v. n. 1 spänna uti, sela på
(hästar). N. G.

RIGGÅVÅ, m. orkan. Dl. (Åsens by i Elfd.).
Jfr fn. hríđ, f. vind, storm; häftighet; sv. dial.
guva, f. väderil, vär-guva, f. hastigt påkommande
väderil. Hs. Rig-gåvå är troligen ljudsämdt af
rid-gåvå, ɔ: häftig vind. Jfr guva, sid. 223.

RIK, n. stoft, fint dam. Ordet lefver qvar i
lumrik, fröstoftct af lummer (Lycopodium
clavatum). Fn. rik, n. stoft, fint dam. Jfr lumma 1.

RIKK, rikka, rikkel, rikker, rikkig, rikklig,
rikkug, rikkäl, riksa, s. rinka.

RIKKA óPP, v. a. 1 söka uppmuntra språng;
om hästar. "Rikka ópp’n". Sdm.

RIKNA, v. n. 1 blifva rik, hafva förmon af.
Fl. (Nl.). Af fsv. riker, adj. a) mägtig, stark;
b) rik, förmögen; fn. ríkr.

RIKTIG, adj. 1) (såsom i riksspr.)
öfverensstämmande med regel, stadgande; utan fel, brist;
2) rättskaffens. pålitlig. Vb.,sm. )( oriktig,
opålitlig, bedräglig. Vb.

Riktighet, f. rättighet; brukas vanligen
blott i flertal. Sk. Rektiheta, rättiheta, f. def.
smörtionde till kyrkoherden. Dls.

RILLÄ, v. a. rulla. "Rillä ärtar". G. D. d.
rille erter.

RIM 1 (kort i), n. (såsom i riksspr.) rimfrost.
Räim, n. 1) id. Raim frust, m. id.; 2) fint
saltlager på kött. G. Fn. hrim, n. rimfrost; fe., e.
rim; fht. rime; holl. rijm; bay. reim; d. riim, id.

Rima 1, v. imp. 1 rimfrosta, rimma. Sk.

Rima 2, v. a. 1 lindrigt salta hopvräkt fisk,
sedan tvätta och omsalta honom ordentligt lagd;
rimsalta. Sdm.

Rim-strömming, m. löst eller lindrigt saltad
strömming, liggande utan ordning. Ög. (Ydre).

Rimuger, adj betäckt med rimfrost. Sdm.,
nk. Rimig, id. Vm. D. riimfuld.

RIM 2, n. 1) berättelse, dikt, saga; 2) rykte.
Vb.,nk.

Riim (ipf. ä), v. n. berätta, göra historier,
fabler; sladdra. "Han sat å rimä heela aftan
óm finska krigä". Vb. Jfr fht., fe. rim, m.
numerus, series; rîman, numerare (Graff 2, 506).

RIMA 1, f. grof käpp, som lägges under
råsthalmen i bryggkar, på det att vörten lättare skall
rinna igenom. Dessa käppar, hvilka äro tjocka
som störar och läggas öfver hela bottnen af

hryggtinan, äro alltid af en (Juniperus communis)
för smakens skull. Ul. N. rim, f. stång, läkte,
spole; fe. rim, f. id, Gl, Norske Love 2, 122,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0561.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free