Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SAV ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så mange små barn”. S. Sk. D. savne, v.
a. sakna.
SAVVEL, m. hin onde, satan. Ordet brukas
äfven såsom uttryck af ytterligt tadel eller
beröm om en menniska. ”Savveln den”! Hs.
(Ljusdal).
SE, s. sjö 1.
SEA. v. a. 1 jämka, maka. ”Han sear så
smått”, han jämkar så småningom, går långsamt,
men säkert till väga. ”Sea in glörna”, maka in
eldglöderna. Hl.(Breared). Sea sek, v. r. 1
arbeta eller göra långsamt. ”Han sear sek svara”,
han går ganska långsamt tillväga, det kommer ej
ur händerna på honom. Sm.(Vestbo). Jfr seka.
Sean(d)e, n. jämkande, makande. ”Hvad ä
dä för ett seane”? Hl.
Seesam, adj. långsam i göromål och företag.
Sm.(Vestbo).
Seger-knäpp (pl. -ar), m. pendelslag, sekund.
Kl. m. fl.
Seger-mästare, m. urmakare. Kl. Gl. sv.
segermakare, id. Jfr A. Cronholm, Sveriges
hist. under Gustaf II Adolf, 4, 180.
O-sén, adj. rask, hurtig, snabb. Vb. U·sén,
id. Hs.(Bj.). Fn. oseinn.
Sen-driven, adj. trög. Bhl.(Oroust).
Sein-fäLu, sen·fälu, adj. 1) senfärdig, som
går långsamt. ”Seinfälu häst”; 2) som fordrar
tid och arbete. ”Att spriit duna, jär ä
seinfälu arbait”. Vb.
Sein-för, adj. långsam. ”Seinför arbaitar,
häst”. Vb. Senför, Dls. Fn. seinfærr; n.
seinfør.
Sein-höstes, adv. på sena hösten. Vb.
Senhestes. Hs. N. seinhaustes.
Sein-skörä, adj. sent skördad. Vb.
Sein-sådd, adj. sent besådd. Vb.
Sena sej, v. r. 1 komma eller inträffa
senare än vanligt. ”I ättermidda har kållen
senat sej tre timmar”. Sk.(Ox.). Fn. seina v.
a. försinka; moes. sainjan, dröja.
Sen-bär, adj. som kalfvar sent )( brå·bär;
om ko. Vb. S. bära.
Senka, v. n. o. a. 1 dröja, fördröja sig,
uppehålla, hindra, fördröja, sinka. Åm.,hl.,sm.,
vl. Sink el. sänk (ipf. -ä), id. Nb.,vb.;
sinkas, v. d. 1 hindras, uppehållas. Jtl.,mp.
Fsv. senka, sænka, v. n. o. a. a) dröja.
S. Bern. f. 75: ”gudh ær nær och skal ey senka
han skal komma”; b) hindra, uppehålla.
S.S. 1, 35. Sv. Pr. K. f. 55 v., 61. Sv. Pr. L.
XX, a. 257. Alex. M.; fn. seinka; fsax.
senian; n. seinka; d. sinke; moes. sainjan.
Sen·låten, adj. trög; saktmodig. Vb. Fn.
sein·látr.
Sensam, adj. senfärdig, långsam. Sk.,bl.
Sinksam, senfärdig, hinderlig. ”Sinksamt
vär”. Allm.
Sens-mässa, f. något som ej snart inträflar.
”De säa mognar ve sensmässa”. Ög.
Sen-åkug, adj. som sent blir färdig att fara;
senfärdig. Ul.
Sen·äten, adj. som äter långsamt )(
snaräten. Hs.(Bj.).
Sinka, f. uppehåll, dröjsmål. ”Dä ä ändå e
sinka”. Sm. Fsv. senkan. S.S. 1, 294.
S.F.S. 1, 3 h.; fn. seinkan.
Sinka-dus ( tonvigten på sista stafvelsen),
m. 1) långsam, drumlig menniska. Vg.; 2)
örfil. Allm.
Sinkeri, n. dröjsmål, söl. ”Der ä så mied
sinkeri me’ att processa”. Sk.,bl.
Sinkjen, adj. hindersam (till följe af svårt
väglag). ”Vägjen ä så sinkjen”. Dl.(Ohre).
Seja, v. n. 1 få jufver; om suggor. ”Nu
börjar son seja”. Sk.(Ing., N. Åsbo).
Segg el. seggj, n. segt och senigt kött. Vb.
Sikkj, n. Nb.(Ö. Cal.) Fn. segi ,m. en fast
massa af något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
