Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SIO ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tur. Vb. (Undersåker): 2) sö (pl. söer), f. ko.
Dl, (Ohre); sö (pl. söar, def. söna el. sön),
id. Hs.; söder (def. söderna), pl.
boskapskreatur, boskapshjord. ”Syssla óm söderna”. Ul.,
ög.; söter, f. pl. kor. Kl. Sö (pl. söar el.
söer), m. boskap, nötkreatur. Dl. (Venjan,
Tuna); söar (def. söâná), pl. id. ”Följa
söâna”, valla kreaturen. Gstr. I den tiden, när
djuren kunde tala, sade fåret till menniskan:
”Kallar du mig får.
Vill Jag från dig gå,
Men kallar du mig söa,
Vill jag kläda dig och föda”.
Derföre tilltalar Värendsbon aldrig sina får
annat än söerna el. vissorna. Fsv. söþer,
soyþr, ’söde, m. a) får. VGL.; b) fäkreatur. UL;
osoyþr, m. fäkreatur som gör skada. GL.; fn.
sauđr, m. får; gumse; n. saud el. sau, m. får:
søyda el. søye, f. tacka; færöiska söjd,
fårskock; lapp. sauds el. sautsa, får (lånadt ur
nord. tungan); bret. saoud el. saout, m.
boskap, hornboskap (Le Gonidec, 395); moes.
sauþs, m. offer (offerdjur): ϑυσία,
όλοϰαύτωμα. Det synes vara troligt att den
ursprungliga betydelsen af fn. sauđr varit: det sjudna
offerköttet eller ett brännoffer, och på grund
deraf hafva vi tillåtit oss att här uppställa
detta urgamla ord och dess ättlingar.
Gang-sö, m. bytjur. Benämningen deraf att
hela byn håller en sådan tjur, som går
omkring för att underhållas. Hs. (Jerfsö).
Saud-reki, m. en som drifver, vaktar får;
fårherde. Enl. R. Dybeck, Vallv. s. 47. Fn.
saudreki, m. id. Jfr fn. reki, m. pådrifvare,
af reka.
Små·söar, f. pl. får och getter )( stor·söar.
Hs. (Jerfsö, Alfta).
Stor·söar, f. pl. kor. Hs. (Jerfsö, Alfta).
Suter! lockningsord till getter. Dl.(Våmh.).
Såd-skinn (uttal, såd-stjinn), n. fårskinn.
Dl.(Elfd.).
Söa-lu, m. 1) eg. får-pojke, vallpojke för
far; 2) enfaldig, dum stackare. Sm.,ög. S.
lu, söa-lök.
Söa-ris, n. ris efter det löf som fåren äta
om vintern. Får-ris, n. id. Sm.
Sö·drift, m. boskapsdrift. Hs. (Arbrå,
Jerfsö). Drev-krak, n. id. Hs. (Db.).
Sö-lamm, n. fårlamm. Ög. (Ydre), sm.
(Östra h.).
Sölle, m. litet får. Vg. Demin. af sö, får.
Sö-mólka-dags, vid pass kl. 6 eller 7, då
bondhustrurna mjölka sina får. Vg. (enl. Hof).
Isl. sauđmjólk, f. fårmjölk.
Sör-gap, n. öppning på en gärdesgård så
stor, att småboskapen kan gå derigenom. Ög.
(enl. Dybeck, Sv. Vallv. s. 48). Fsv. sörgap.
Sö-unge (pl. -ar). m. litet honlamm. Ög.
(Ydre).
Sö-vela, f. får som mycket springer omkring
och bräker. Dls. S. vela 2.
Sjugäre, m. saltpettersjudare. Sdm. Sjuare,
m. transjudare. Vg.
Sjuning el. suning, f. 1) eg. sjudning: 2)
ett slags seid. Då någon t, ex. mjölkar kor
ute på bete olofvandes eller stjäl mjölk, så har
man fordom brukat för att få reda på tjufven
att sjuda mjölken på något sätt, hváraf man
förmenat skola hända, att tjufven inställde sig
och frågade hvad man ville, och kunde icke gå
bort förrän han dertill erhållit tillstånd. Sm.
Fn. sođning, f. sjudning, kokning.
Sjångla, v. a. 1 med itänd halm sveda af
det ludna på plockad fogel el. skållad gris. Hs.
SoÐ n. soppa. Kål-sođ, ärt-sođ, n.
kål-ärt·soppa. Dl. Såd, n. soppa, spad. Vb.,fl.,
vg.,sm. Fisk·såd. I andra munarter: söd,
Nb.(Cal.); så, sodd, sö. Hs.; sö, Nk.,bhl.,sk.;
så, id. Sdm.,nk.,vg.,ög.,hl.(Värö), sm.,kl.;
sö, kokhet vätska. Vb.; sud, sådd, spad,
utkokt saft. G. Öfveralit n. Fsv. suþ, sudh,
sod; fn. sođ; d. d. såd; ns. sod, id. (B. W. B.
4, 730); sûda, m. tillagad matsås.
Fisk-sö, n. fisksoppa. Sk.(Rönnebergs h.).
Fiska·såd, id. Hs.
Kókke·sö, n. hönssoppa. Bhl. S. kókk.
Köt-soÐ, n. köttsoppa. Dl. Kött-så, n. Hs.
Ma(t)-så, n. spad i hvilket kött är kokt. Sm.
Pölse-sö, n. spad hvari blodkorf kokats.
S.Sk.
Silla-sö, n. sillsoppa. Sk.(Rönnebergs h.).
Snude-sö, n. soppa på salt kött eller fläsk
med klimpar af hafregryn. Sk. (Onsjö,
N.Ås-bo,Ing.),hl. <i>Snuda, bränne·snuda, f. id.
S.Sk.,hl. Fn. snudr, m. kraft, styrka.
Sud-välling, m. välling som tillagas af
vatten, korngryn och litet mjöl. Sm.(Vestbo).
Sö·mat, m. kokadt kött och fläsk. S.Hl.
Söning, f. id. N.Hl.
Sö-mats-fat, n. träfat på hög fot, hvarpå
kött, fläsk, tunga och korf vid gillen
uppläggas. Hl.
Sudin, adj. (eg. p. p.) 1) ljum. Fl. (P.);
2) blid; om väderlek. Fl.(GK.).
Suet el. su-varmt, adj. n. qvalmigt,
qväfvande varmt; om väderlek. ”Dä ä suet i
i väret”. Sm.
Syding, f.? oredigt sorl på afstånd, susning
i skogen eller kort före ett regn. G.
Såide, n. tjärubränning; tjärumila, tjärudal.
Deraf såis-ating, m. gästabud dervid;
tjär-usåide, n. tjärmila. N. G.; tjär-hagg·vann, m.
id. G. (Atlingbo). Fn. suđa, f. kokning; seydr
el. seydir. m. id.; lapp. saude, tjärdal.
Såids-vid, m. ved till tjärmila. N. G.
Såka, v.,n. 1 1) koka smått vid sakta eld.
”Lät dä bara såka i gryta”! 2) säges äfven om
väderleken. ”Dä står å såkar”, det vet ej
hvad det vill blifva för väder. ”Dä såkar i
lufta”; 3) gå öfver. ”Dä sakar la å”. Sm.;
4) koka el. steka in; säges om något kokt
el1er stekt, som får stå så 1änge att spadet
riktigt tränger, in i det. Bl.
Såk, n. qvalmighet i luften. Sm.
Såk-varmt, adj. n. mycket qvalmigt, såsom
då åska är i luften. Ög.,sm. Såket, adj. n.
id. ”Dä ä så såket i lufta (el. i väret)”. Sm.
Jfr suet, su varmt.
Söd el. sö, m. sjudning, kokning; uppkok.
”Ge gryta en sö”. Vg.,ög. Deraf kok-sö, m.
kokhett vatten eller annan vätska. Nb.,vb.
Sön, n. den kanten i en kokande gryta, som
är närmast elden. Sdm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
