Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SIT ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sol säter, solsätt, solsättning, s. sol.
Såt 1, f. 1) håll för jägare, der de sätta
försåt; 2) gå i såt, gå man vid man såsom
vid skallgång. Vg.(Kind),sm.(Vestbo). Fsv.
sat, f. försåt; fn. sát, f. bakhåll; fd. saat,
Såt 2, u. 1) (såsom i riksspr.) fog, fogning
(af tvenne kantytor i trähus); 2) fogning på
träkärl. Vb. Deraf a) limm-såt, n. fogning
mellan tvenne bräder eller plankor, som med
lim sammansättas: b) såta, v. a. hopfoga. Vb.;
c) såt-hörvel, m. det verktyg hvarmed
limmsåtet fogas och jämnas; d) timmer-såt, n.
fogning i timmer. Äfven måsa-såt, n. emedan
mossa der indrifves för att utestänga luften.
Vb.,nb.
Såt 3, m. mete, hvarest agnet är fästadt
på krokskaftet. Sm.
Såta 1, f. såte; hoprafsad hög af hö (vid
höbergning), så upplagd att han kan köras hel
till ladan. Kl.,sm.,vg.,vl. Såda, f. id. Hl.
Såtan, n. en höstack af vid pass 6 L℔; 4
såtan gå på ett lass. Vid höbergningen
skjutes tillsamman af strängen en famn full, som
kallas en kämna, f.; 3 kämnor utgöra en vålm,
2 vålmar ett såtan och 4 såtan ett lass.
Sdm. (Jäders s:n i Ö. Rek.). Såtan, n.
höstack. Jtl.,vb.; såten, n. Sm. (Östra h.); såt,
sät, set, n. Vb.; såta, n. id. Hs.,ög.
(Memmings h.),fl.(Nl.). Deraf säta, v. a. 1 såta,
sätta hö i såtar. Kl. (Ryssby), fl.(Nl.). Säät,
seet el. sååt (ipf. -ä), id. Vb. Fsv. säte, m.
sata, f. höstack. ÖGL.; fn. sæti, n. sáta, f.;
n. såta, säte, f. id.; fn. sæta, v. a. sätta hö
i såtar.
Såta 2, f. sammanvriden halmkrans. Sm.
(Vestbo).
Säter 1, m. vagnskorg,1; vagnskorg på en
dyngvagn, dynghäck. Bl. (Östra h.), sm.
(Vestbo). Sätter, n. stege, använd såsom botten på
fordon. Ög.(Ydre).
Säter 2, f. fäbodsställe, skogsäng; ett
afsidesliggande gräsbete med hus hvari man
samlar och tillagar mjölken. Ul.,dl.(Lima),
hj. Sätter (def. sättra, pl. sättre, def. sätträn),
f. fäbodställe; pl. fäbodar. Jtl. Sätra, f.
skogsäng. Vm.,ul. Deraf flera ortnamn t. ex.
Gammel-säter emellan Städjan och Uppfjället;
Stor-sätter. N. sætr f. fäbodsställe; fn. setr,
n. id.; sætrur, f. pl. æstiva pecuaria; fsv.
sætralaþa, f. skogslada. SML. Deraf många
ortnamn, t. ex. Botilsäter, Eskilsäter,
Högsäter, Ransäter, Vl.; Nysätra, Vb.: Sparsätra
fsv. Sparsætir, Registr. Ups. 147: 1), Ul.;
Kongsäter, Bhl.; Barksäter (fsv.
Biærchæsæter, Sv. Dipl. 4, 625); Bjärsäter (fsv.
Birkesæter. L. c. 4, 549), Sdm.; Bredsätra, Öl.
Jfr Rdq. 2, 277.
Säter-bu, f. säterbod, fäbod på en
skogsäng. Vl. (Elfd.). Fn. setr-búd. Jfr sel 1.
Säter-kulla (pl. -lor), f. vallpiga på en
säter. Vl. N. sætredeia.
Säter-ost (pl. ar), m. ost, beredd på en
säter. Ul.
Säter-smör, n. smör, beredt på en säter. Vb.
Säter-sönda’n el. sätter-sönda’n, m. def.
den söndag då fäbodpigorna (gäte-gäntorna)
efter sin långa bortvaro vid fäbodarne åter
visa sig vid kyrkan. Vl.(Elfd.).
Sät-gräs, n. tätört: Pinguicula vulgaris.
Norrl. Sätt-gräs, n. sätt-ört, f. Sveal;
kråk-ört, f. Sk. Gl. sv. (Frankenius) sätört;
(Bromel) kråk-ört. Jfr täte, tät-gräs, vipefett, fet-ört,
Säto, f. sädeskärvarna, som äro uppstälda
på passorne i ria, näml. vägg-säto, midt i-säto
och ut-säto. Fl. (Öb.: s. skärg.). Sätor. f. pl.
stänger för sädens uppsättande i rian. Fl.(Öb.).
Sätt 1, n. kärl, lerkärl till mjölk. Deraf
öre-sätt, n. lerkärl, försedt med öron. S.Sk.
D. d. sæt; ns. settjends, id. (Schütze 4, 188).
Sätt 2, n. 1) omgång. ”Ett sätt
dörrbeslag”; 2) sats, dosis. ”Han to’et i ett sätt”.
Sk.,hl.; 3) mäskning till brännvin. Sm.(Vestbo).
Sätt 3, adj. ”Vara sätt”, vara i bråk och
bekymmer för göromålens mängd. Bhl.(Elfs.).
Te-sättning, m. ”Han mår allt efter
tesättning”, han mår efter omständigheterna, allt
eftersom sjukdomen sätter te. Hl.
Sätter, f. oppståndaren, hvarpå kalkbänken
hvilar. Hs.(Db.).
Sättja (ipf. sätta, sup. sätt), v. a. sätta
Dl. Sätta (ipf. satte), v. a. o. n. 1) eg.
(såsom i riksspr.) gifva sittande läge; 2) framföda
(föl), föla. ”Svart märren har satt en hviter
fåla”. Fl.(Nl.); 3) framföda ungar; om harar.
”Haren sätter 3 till 5 ungar”. Sm.; 4) mäska
(till brännvin). Sm. (Vestbo). Sätta bórt,
skicka bort. Sätta i hop, hetsa mot hvarandra.
Hs.(Db.,Bj.). Sätta på, 1) antaga, taga
såsom säkert. ”Vi kan sätta på att der kan ble
två tönner ru på den biden”. Sk.; 2)
bestamma värde. Hs.(Db.,Bj.). Sätta sta, löpa
åstad. Hs. Sätta te, ökas, tilltaga; sätta å,
aftaga, minskas. ”Dä sätter å mä föret”. Sk.,
hl. Säätt å, förstöra. ”Han a säättä å heelä
arvä. Han tänk om säätt frå säg”, han tänker
afstå (hemmanet åt sonen, mågen). Vb.
Sättnas, v. d. 1 sätta sig, sjunka; om dricka som
klarnar. Hs.(Db.). Sättna, v. n. 1 id. Sm.
(Östbo), Sättn (ipf. ä), id. ”Grumla ha sättnä”,
det grumliga har satt sig till bottnen. ”Ölä
ha sätena på tunna”, ölet har klarnat i
tunnan. Säätt (ipf. sätta), id. ”Drikka ha sättä
ti tunna”, drickat har klarnat i tunnan. Vb.
För-säta (p. p. för-satt), v. a. upptaga
(någons tid). ”Detta arbet’t har försatt me hele
dan. Ja försäter så mö ti mä denne, ungen”.
Vara för-satt, vara upptagen, hafva fullt upp
att göra. I förening med en negation nyttjas
detta talesätt impersonelt i betydelsen: vara
tillbörligt. ”Dä va ente försatt”, det var inte
mer än tillbörligt, det var rätt och billigt. Vg.
óm-sätt (ipf. -ä), v. a. undsätta, hjelpa. Vb.
Sam-sätta sej (ipf. -satte sej), v. r.
komma öfverens om något, sammangadda sig.
Allm. Fsv. samsæta, försona, förlika. Cod.
A. 27, f. 224 v.; fh. samsætta, id.
Sam-sättning, f. öfverenskommelse,
sammangaddning. Ög. Fsv. samsæt, f. a) id.
S.S. 1, 127. Sv.Pr.K. f. 13, 90. S. Marg.
s. 53; b) enighet. UL.,SML; fn. samsetning,
sammansättning, sammanfogning.
Sätteri, n. en större samling (50—100) kor,
satta ut på bete, der tjudrade eller lösgående.
”Der hänne ä ett stort sätteri mä kjör.” Sk.
(Ox.).
U-såter, osåtes, adj. osams. Sk.(Ox.).
D. d. usattes (Slesvik), id.; fn. ósátt, f. osämja;
fsv. sater, adj. sams.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
