- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
587

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SKIN ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

deraf skunka sej, v. n. 1 bugta sig; om kilen
på en not. Ög,

Skunka el. skonka, v. n. 1 1) springa tungt,
lufsa. ”Skunka åsta”; 2) gå långsamt, trögt;
lättjas. ”Hva går du å skonkar efter? Han
går å skunkar”. Kl.,sm.,bl.,vg.

Skunker 1, m. haltande menniska. Sm.

Skunker 2, pl. spänger öfver en fuktig äng.
Sdm. (Sorunda).

Skånka, v. n. 1 gå och slå med benen.
Kl. (Ryssby s:n). Skangla, v. a. gå
sjelfsvåldigt. Sdm.,nk.; skångla, id. Ul.; deraf
skanglog el. skanglot, adj. gänglig. Fl. (Nl.).

Skäk, m. skank, lår. Sm. Skäk, id.
Vg. (Skarab.).

Skängling (pl. -ar), m. ben på gafflar o. d.
Ög. Skänkling, m. 1) stycke, del af något.
Skänlinge, m. id. ”Ja fikk en skänklinge"; 2)
liten gärdsel. Bhl.

Skänglur, f. pl. handtag i en stång. Sdm,

SKINKOM-PASS, n. en dans, som tillgår så
att ett ett kors ritas på golfvet och i detta kors
dansar man, kastande benen i kors. Bl
(Gemshögs s:n). Frans. quinconçe pas.

SKINN 1, n. 1) (såsom i riksspr.) hud på
menniskor och djur; afdragen hud. Sking, n. id.
”Dä ä allti so i samma sking”, säges om den,
som alltid är klädd i samma kläder. Sk. ”Speta
skinn”, komma sig före, återfå sina krafter.
”Han spetar allt skinn än”. Sm.; 2) talesätt;
a) få skinn, erhålla afslag vid (de i norra Sverige
brukliga) nattbesöken hos flickorna; b) re skinn,
säges en flicka göra, som till sänglag mottager
en karlsperson, som samma natt på annat ställe
erhållit afslag; c) ge skinn, säges om den flicka,
som gifver detta afslag. Hs (Db.,Bj.). Fsv.
skin, n. skinn. VML.UL.HL.; fn. skinn; d.
skind; e. skin; mht. schint; holl. schinde.

Barm-skinn, n. förskinn. Hs. (Tuna).

Kalv-skinn, kalv-skinns-brev, s. kalv 1.

Puk-skinn, s. puke 1.

Pöllse-skinn, s. pyllsa.

Skinna, v. a. 1 1) draga skinnet af, flå.
Götal. ”Skinna skal”, bryta skal ,uttaga
sjelfva skalet (musslan, som användes till agn)
från sitt hölje. Bhl.; 2) bedraga, tillegna sig
en annans tillhörighet. Allm. Fsv. skinna. a)
flå; b) skinna, beröfva; härja. S.F.S. 1, 3
h. (S.K. 169); 5, 20; 7, 219, 255: fht.
scindan; mht., nht. schinden, flå; d. skinde; e. skinn.

Skinna sej, v. r. 1 sätta hinna på.
”Vattnet har skinnat sej”, d. ä. börjat att få is.
”Såret skinnar sej”. Hs.,vg.,sm. m. fl.

Skinnare 1, m. en som bereder skinn: a)
sämskmakare, beredare af ludna skinn. Vm.,
kl. Skinnare (uttal, skingare), m. Sk.;
skinnreare, m. Ög.,vg.,sm.; skinn-röjare, m. id.
Bl.; b) garfvare. Skinnar (uttal, stjinnar),
m. id. Fl. (Öb.). Skinnar, m. handelsman.
Benämningen sannolikt deraf att desse
handelsmäns handel i äldsta tider afsåg skinnvaror;
deraf Skinnar-byn, Skinnar-viken, m. def.
ställen, der i äldsta tider handel drefs. Vb.;
Skinnar-bakka. Fl. (Borgå s:n), Skinnarby. Fl.
(Perno och Kyrkslätts s:r). Fsv. skinnare,
skinnæri, m. garfvare, körsnär. VGL.
S.S. 2, 263; fn. skinnari, handtverkare som förarbetar
skinn, garfvare, bundtmakare; d. skinder,
garfvare; e. skinner.

Skinnare 2, m. kålfjäril; så benämnas
äfven alla både dag- och nattfjärilar,
sländor m. fl. Vg. D. d. (Bornholm) skinnera,
fjärl, mal (Adler, 22).

Skinn-brakka, f. 1) eg. skinnbyxa;
2) kälkborgare; skojare. Allm. Fn. skinnbrækr, f.
pl. skinnbyxor.

Skinn-bykksor, f. pl. välska böner: Vicia
faba. Fl. (Nl.).

Skinn-fraks, m. väska af läder, merendels
till mat. Sm. S. fraks.

Skinnge-liv, n. fruntimmers lifstycke af
skinn. Sk. (Frosta).

Skinn-lippa, f. förskinn. Hs. (Ljusdal). Jfr
barm-skinn.

Skinn-magd, s. magd, sid. 424.

Skinn-massel, s. <i>massel</i. I
Skåne-målet betecknar massel, m. ett papulöst med
klåda förenadt hudutslag i allmänhet, sålunda om
utslaget i messling, nesselfeber, skabb m. fl.
hudsjukdomar.

Skinn-pulk, skinn-äling (pl. -ar), m. en
liten fisk i färskt vatten. Hl. (Slöinge, Värö).

Skinn-sedel, m. skinn-märke, n. bevis öfver
läder, som är inlemnadt till garfvaren. Sm.

Skinn·skådda sej, s. skådda.

Skinn-snärpa, s. snärpa.

Skinnt·hunn, m. gnidare, girigbuk. Vg.

Skinn-to, n. den ull, som skrapas af skinn
då de beredas. Vg.,hl. Skinge-to, n. Sk.;
skinnare hår, n. skinnare·ull, f. id. Ög. D.
d. skinder-uld.

Skinn-tórrm adj. torr blott på ytan. Ög.

Skinn-tórrka, v. a. l torrka blott på ytan. Ög.

Skinn·veja, f. ett järn, böjdt till halfcirkel
och fästadt med båda ändarne uti vägg eller
stolpe, genom hvilket skinnen dragas. Ög.
(Ydre).

Skinn-vingå (stjinn vingå), m. flädermus,
lälapp: Vespertilio. Fl. (GK.).

SKINN 2, f. en stör med pinne i ändan,
hvarmed på logen sädesband kastas i höjden
(skinnas ópp) uppå tèren (stängerna som ligga på
åsarne). Hs. (Db.).

SKINNA, skinnta, skinnte, skinntebakke, s. skin.

SKINNA, skinnare, skinnbrakka, skinnbykksor,
skinnmagd, skinnpulk, skinnt-hunn, skinn-to,
skinn-tórr, skinn-tórrka, skinn-veja, skinn-vingå, s.
skinn 1.

SKINTA, f. 1) fåra, fördjupning, bildad af
vattnets lopp eller utskärning; 2) grop, dike. Hl.
Jfr gael. sinte, f. fåra, plogfåra.

SKIP, n. 1) skepp. Sm.,dl.,fl. (Nl.):
2) ökstock, båt med platt botten. Ög. (Ydre). Jfr
Hyltén·Cavallius, Värend 1, 25. Fsv., fn., fsax.;
fe., moes. skip; fht., mht. <i>scif, scef; nht. schiff,
holl. schip; e. ship; d. skib; nfris. skapp, id.; gr.
σϰάφος, n. liten båt, σϰάφη, f.; it. scapha, f.
ökstock; bret. skaf, m. båt; gael. skafa, m.
Skip hörer enl. Grimm (gr. 3, 435) till ett
förloradt starkt verb skipan, skap, hvaraf sedan
skapan, skop, framstod. Ursprungligen betyder
skip; något gjordt, tyg, fartyg, fat. Jfr frans.
vaisseau; e. vessel, af lt. vas (gen. vasis).

Skipa in v. a. 1 lasta in på ett skepp )(
skipa ut. Sm. Skeva, id. Sk. (Vemm.). Fn.
skipa, lasta (ett fartyg).

SKIPPA, v. a. 1 utlåna åt någon, en häst,
qvarn o. d. ”Skippa ut boskapen”. Åm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0617.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free